Friday, April 27, 2012

Lovisa om kärleken till sina au pair-vänner

Tänker man Au Pair i USA, brukar det första som kommer på tanke vara kramgoa’ (eller vilda...) småbarn, värdfamiljer i alla dess former, sockersöta cupcakes, spännande resmål och en och en annan förhoppning om att få spöka ut sig på Halloween...det var i alla fall vad jag drömde om när jag klev på planet till New York City för 1,5 år sedan.

Däremot, vad jag inte visste, var att jag skulle komma att få riktigt fina vänner – bästa vänner.

Jag bodde utanför Boston i en liten, men solig förort. De första dagarna spenderades med värdfamiljen, men redan tredje dagen var det dags för ”Välkomstmöte” hos min LCC. Vi var fem tjejer som anlänt samma månad, och runt ett galet fruktdekorerat bord satt vi alla och log nervöst åt varandra medan vår snälla LCC förklarade allt från hur man hittade i matbutiken till hur man satte upp en bankkonto. En av tjejerna, Ellen, råkade vara svensk och frågade direkt om jag ville hänga med till Starbucks dagen därpå för att träffa flera svenskar – till saken hör att jag var jättestressad, då min värdmamma skulle hämta mig, och mötet dragit över på tiden - och jag svarade nonchalant, ”Eh...vi får väl se”, och vi bytte hastigt nummer. FÖRLÅT, för min dryga attityd, säger jag i efterhand! Lyckligtvis kan vi fortfarande skratta åt den eftermiddagen, för turligt nog följde jag med till det välkända kaffestället...och under årets gång bildade vi ett riktigt kanon-kompisgäng med tre andra lika underbara tjejer – Amanda, Linnea och Karolina.

Under vårt år som Au Pairer gjorde vi ALLT ihop – från träning, playdates och filmkvällar, till riktiga roadtrips, semestrar och familjemiddagar. Min värdpappa brukade alltid skojja och säga ”Aren’t you guys SICK of each other yet?”, när alla vi fem spenderat ca 50h i sträck med varandra under en helg...men vi tröttnade aldrig...eller nja...kanske någon gång då vi alla var utsvultna och satt och trängdes i baksätet på en unken bil – då kunde det riktigt spraka till vill jag lova!

Charmen med alla mina Au Pair-kompisar var att vi alla kom från olika ställen, och hade egentligen helt skilda liv och bakgrunder – en combo som lyckades otroligt bra! Och, det var inte bara glassiga besök till NYC i sommarvärme eller gosiga sleepovers under årets gång, åh nej, det var många gånger som allt – jobbet, familjen, hela samhället - kändes rättutsagt CRAP, och man bara ville åka hem. Tillsammans lyckades vi kämpa oss igenom det också, och tur är väl det, för annars hade vi aldrig fått uppleva allt det där som ett Au Pair-år ska vara också – med mysiga värdbarn, coola nya upplevelser, massa skratt, sjuka mängder glass och kanske till och med en egen julstrumpa på Christmas Day...

Nu efter vårt år i USA, bor alla mina bästa Au Pair-vänner flera tiotal mil ifrån mig, men vi ser till att hålla kontakten och att ses så ofta vi kan. Vi sms:ar eller Facebookar dagligen, och i helgen hälsade vi tillsammans på Karolina i Finland. Helsingfors ROCKS - speciellt när man får umgås med sina fina vänner.
Kram,
Lovisa
Rekryteringsledare i Stockholm