| Posted on February 14, 2011 at 10:34 AM |
Det är svårt att flytta till ett nytt land. Att åka ifrån kompisar, familjen och allt man känner till för ett helt år är inte ett lätt beslut. Men ah vad det är värt det! Själv har jag inte åkt som au pair, men jag kan kanske komma med lite tips från en annat perspektiv....
Jag är nämligen den enda har i au pair teamet som inte har varit au pair. Något jag verkligen blir avudsjuk på ibland när jag får höra alla roliga historier mina kollegor pratar om varje dag. Men jag kan ändå komma med min egna lite speciella synvinkel, eftersom jag har faktiskt varit värdbarn. Jag har svenska föräldrar och är uppvuxen lite utanför Boston i Massachusets. Vi hade 8 au pairer under min uppväxt, alla från olika delar av Sverige. Men mer om det i ett senare blogginlägg!
Då jag pluggat klart på universitet i Vermont tog jag beslutet att flytta till Sverige för första gången. Det var iget lätt beslut, men det jag tänkte helt enkellt... why not? Mina kompisar hade börjat sprida ut sig lite överallt nu när skolan va klar och det va en bra “mellan” tid i mitt liv. Jag viste att om jag inte provade det nu så skulle jag alltid ångra mig. Det blir ju svårare att flytta utomlands ju äldre man blir... när man blir fast i ett jobb, börjar skaffa familj, ect ect. Så jag tog beslutet... jag flyttade utomlands till Sverige!!
I början var det super roligt, eftersom allt var så nytt. En ny stad att upptäcka, ett nytt jobb, och så får man träffa en hel del nya människor. Men sen till hösten när jag för första gången inte gick till skolan den första september, började det bli lite svårt. Jag saknade min familj, jag började se bilder på facebook av mina kompisar och jag saknade små saker som jag tog för givet hemma i Boston. Men då gjorde jag helt enkellt det samma som jag nu rekommenderar till er som ska åka... Take everything as it comes and stay busy! Om jag saknar min familj, skriver jag ett email eller ringer på skype. Både min familj och kompisar vet hur mycket jag gillar att få post, så dem skickar allt från brev, till vykort, till små paket. Det visar mig att dem inte har glömt att jag finns kvar, även om jag sitter på andra sidan Atlanten. Dem tänker på mig lika mycket som jag tänker på dem!
De små sakerna som jag saknade från USA förvånar mig fortfarande. Det var ingenting som jag förväntade mig sakna innan jag åkte. Men när det inte finns till hands kändes det konstigt- you dont know what you have until its gone. Jag saknade peanut butter and jelly sandwiches, amerikanska tidningar, och att helt enkellt prata mitt eget språk! Men det blev också en enkel lösning. Jordnöttssmör har ni ju här i sverige och det blev faktiskt lika gott med björnbärssylt (prova!) och tidningar skickar min kompis i usa till mig kanske varanan månad så jag får en liten smak av det som händer i usa (annars finns det mesta på nätet).
Visst kan jag prata svenska, men det är inte mitt modersmål. Jag blev jätte nervös att ingen skulle förstå mig, att folk skulle skratta åt mig.. men det blev inte alls så! Alla var jätte snälla och bara imponerade att jag försökte. Och efter bara några dagar blev det lättare och nu är det inte svårt alls. Det enda som är svårt nu är dem där prickerna som ska lite överallt när man skriver! När jag saknar att prata engelska går jag ut på stan och tar lunch med en amerikansk kompis som jag träffade här i stan. Jag kan säga att ni kommer definitivit bli förvånad hur många svensker det finns i USA om ni bara letar.
Så även om min historia är lite annorlunda än det som ni kommer uppleva kan ni säkert lära er lite från mig! Var inte rädd att ta chansen att åka utomlands... det är en helt otrolig upplevelse som man kommer använda hela livet ut. Allt som ni tycker kommer vara jätte svårt har oftast enkla lösningar... det gäller bara att ta det lungt, ta tag i var san när det dyker upp och bara se till att utnytja allt som ditt äventyr erbjuder! Jag har sätt mer av Stockholm de sista månaderna än jag har sätt hela tiden jag bodde i Boston. Jag har nya kompisar som är toppen, jag har helt enkelt upplevt så mycket som jag inte skulle ha gjort om jag stannade kvar hemma i Boston!
Hoppas ni hade en trevlig helg,
Camilla