Ett kärt återseende i Boston

En månad innan jul besökte jag ju min värdfamilj i Boston som jag var au pair hos för några år sedan. Det blev ett härligt och kärt återseende och vi spenderade en härlig helg med både shopping, restaurangbesök och promenader. Mellan aktiviteterna med hela familjen ägnade jag mycket tid åt mitt värdbarn. Han passade på att besegra mig i både monopol, "mini- curling" och berätta om Obamas "Obamacare". Ibland glömde jag bort att han faktiskt var samma pojke som jag gick runt och bar på för sju år sedan och som matvägrade och gnällde för att han inte fick nappen. Den smarta, "lillgamla", roliga och kloka ungen var egentligen fortfarande den smarta, "lillgamla, roliga och kloka ungen fast i en större förpackning och på en helt annan nivå. Sen jag var au pair har jag nu varit och hälsat på två gånger, vilket under dessa 6 år inte är särkilt mycket egentligen. Även fast vi inte har setts så mycket så känns det som vi känner varandra väldigt väl när vi väl ses, vilket säkerligen beror på att vi kom varandra väldigt nära under mitt år som au pair, även om vi hade våra duster ibland. Mitt värdbarn kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

Korsningen mellan tre delstater

 

Tre stater. Maryland som adress

 

Mitt äventyr här i korsningen mellan Virginia, Washington DC och Maryland har verkligen varit underbart. Jag bor i Maryland men har nära till allt. Jag är en tjej med många drömmar, och en dem var att komma till USA. Jag var aldrig rädd att komma hit, jag visste Washington DC och staterna här runt omkring har bra rykte och att jag skulle få ha många vänner. Det poängterade mina värdföräldrar redan när jag skypade med dem innan. Det var därför de kändes rätt att åka hit. Jag ville till östkusten för att de fanns otroligt mycket städer att se här, plus att jag kunde åka till västkusten på min resemånad. Att bo nära till Washington DC är fantastiskt. Det är de politiska centrumet och huvudstaden av alla stater. Allt finns här. Alla aktiviteter du kan tänka dig, trevliga människor och ett stort utbud av natur som jag älskar. 

 

Jag bor precis utanför Friendship Hights och Bethesda. Bethesda tillhör Maryland medans Friendship hights är inom adressen DC. Jag har fem minuters bilkörning till Virginia och mellan allt detta bor jag vid Potomac River som är otroligt vacker. Det som är så bra att bo här, är just att de finns så otroligt mycket au-pairer, du har alltid nya människor att träffa och ta med dig på olika äventyr. Det gäller bara att kunna träffas när alla är lediga eftersom många har olika jobbtider från morgon till kväll. Jag har hunnit kajaka, springa löparlopp med färg, åka till nöjesfält, cyklat till Dc, upplevt nattlivet i DC, campat uppe i bergen, firat lucia och midsommar, varit på massor av olika events ...etc. Det finns massor av konserter, sportevenemang, olika firanden året runt, gratis museum, parker att ha picknick i och stort utbud av restauranger i olika smaker. Invånarna är välutbildade och trevliga här i dessa områden och enormt mycket personer motionerar och man ser dem! Det är väldigt inspirerande eftersom jag älskar att träna själv. Min huvudaktivitet är yoga och det finns ett bra utbud och mycket att inspirars av. 

På min fritid brukar jag träffa mina kompisar och vara i Bethesda eller Friendship Hights och ta en fika eller bara sitta ute i den vackra miljön. På helger planerar vi alltid större event. Vissa au pairer jobbar helger men ingen tar tiden förgivet så alla försöker göra något nytt varje helg. Jag personligen försöker alltid att hinna med allt “nödvändigt i veckorna” som att hinna träna, jobba, exempelvis plugga (eftersom det måste man som au pair) göra klart mycket små nödvändiga ärenden, och skypa med mina nära och kära därhemma. Så när helgen kommer kan jag åka iväg, resa eller bara slappa. Miljön här är underbar, det var riktigt varmt ända in i November, knappt ingen snö under vintern och sommaren är riktigt varm för de som gillar hett väder. Jag är medlem i en pool för vårt område med min värdfamilj, så jag kan gratis gå till poolen när jag inte jobbar, men också simträna när mina barn har simträning. Livet här är en amerikansk dröm. Jag har nära till massvis med ställen att resa till och samtidigt känns det som en bra plats att bo på. Detta är mitt liv hur jag lever här men du som blivande au pair kan såklart ha ett helt annorlunda år. Livet blir som man gör det till!

Det bästa med att åka som au pair är att man träffar människor som vill göra något med sitt liv. De vill hitta på olika spontana saker, de vågar chansa och åka hit, de är modiga, sociala, trevliga och villiga att gå ur sin trygga bubbla. De är starka människor eftersom vi prövas på olika sätt, och vi blir mer erfarna i livet efter att ha varit här. Vi kan nu alla prata flytande engelska, vi har pluggat i USA och vi har klarat att vara utomlands snart ett år. Om man inte är villig att ta en chans, bjuda på sig själv, och vara med om det bästa året i sitt liv, då är man inte redo att åka hit. Dessutom får man en speciell relation till sin värdfamilj och barnen ser upp till sin au pair. Jag har sett en otrolig utveckling hos mina värdbarn sedan jag kom hit, och jag är så stolt över dem. Att vara i DC gör mig glad, lycklig och jag känner jag är välkommen här. Kära DC kommer alltid vara mitt andra hem. Maryland alltid min andra flytt och Virginia strålande vacker vid floden. Anledningen till att komma hit är att du får tre stater samtidigt, och det finns ingen bättre plats att komma till för att upptäcka! 

Denna resan har varit utmanande, över förväntan, rolig, pirrig och utvecklande.

 

Ta chansen. NU! 

/ Louise Martinsson.

Är det svårt att fatta rätt beslut?

 Hej alla sökande, blivande, nuvarande och hemkomna Au Pairer!

Som ni kanske tidigare läst så är jag här inne på kontoret under sommaren för att hjälpa er med alla möjliga frågor. Det är inte lätt det där med ansökan, hitta rätt familj eller förstå alla frågorna i visumansökan. Men tro mig – det är mödan värt.

Att åka som Au Pair, direkt efter studenten, kan ibland innebära att man för första gången får lämna sin sin trygga hemmiljö med familj och vänner. Låter det läskigt? Ja, det kan det vara. Men vill ni veta en sak – era vänner och er familj kommer att finnas kvar när ni kommer tillbaka. Däremot så kommer ni att ha med er en hel drös med erfarenheter i bagaget, ni kommer att ha testat era gränser och ni kommer framförallt att ha träffat så många nya vänner att ni inte vet hur ni ska kunna hålla kontakten i framtiden. Att vara Au Pair i USA innebär till stor del att växa upp och ta ansvar för sig själv, det är i alla fall mycket av det jag bär med mig sedan mitt år i New York.

Glöm inte bort att höra av er om ni skulle ha några frågor. Vi finns här för att hjälpa just dig!

Önskar er alla en fortsatt underbar sommar,
Jennifer