Barns underbara värld

Hej på er allihopa!

Bland det roligaste med att vara au pair tyckte jag var att få vara del av ett barns uppväxt, få se dem lära sig nya saker och upptäcka världen. Jag hade tvillingar som värdbarn och de var 6 år gamla när jag kom till dem och 8 när jag åkte eftersom jag förlängde mitt år. Holden och Paige var två livliga kids och vi spenderade mycket tid i parken, simhallen, hos kompisar, på cykeln och med diverse sporter, det genererade såklart i massa härliga minnen.

En gång när de var små var vi på vår favoritlekplats i Central Park och helt plötsligt kom Holden springades gråtandes, kort därefter kom Paige lika ledsen. Jag hade båda i famnen och försökte trösta dem, tills de plötsligt utbrister att råkat springa in i varandra! Det var nästan svårt att hålla sig för skratt när de väl hände men när de sedan blev äldre har vi fnissat åt det många gånger.

Barn har som bekant ganska livlig fantasti, och vill gärna ställa massa frågor. Holden älskade att upptäcka saker och fråga fråga fråga, och när man äntligen hade försökt förklarat något som varför havet var olika djup på olika ställen kom alltid frågan ”but why?” och man var tillbaka på ruta ett. När han var runt sju år trodde han att han hade upptäckt receptet på is, och kom glad och förklarade för mig hur man gjorde. ”Man sätter in en skål med vatten i frysen på kvällen och morgonen därefter har det blivit is”, fantastiskt tyckte han och berättade stolt att han hade kommit på just receptet. Jag tycket det var super kul att få vara med om det och kan nu inte vänta tills han är stor nog att få höra om hans roliga små upptåg.

Jag tycker verkligen om att läsa och tänkte att läsa svenska böcker översatta till engelska skulle vara en bra idé. Bland de första böckerna jag läste högt för dem var Selma Lagerlöf klassiska bok Nils Holgersson, när vi var klara utbrister Paige ”Men va, finns det i n g a byggnader i Sverige? Vi bor ju i en skyskrapa här”. Jag försökte såklart förklara att boken utspelar sig för flera 100 år sedan men jag tror inte att det gick fram helt och hållet till mina city-kids som är uppväxta i NYC. Jag hoppas såklart att de någon gång kommer och hälsar på i Sverige och får se att vi absolut har byggnader, men kanske inte så höga som på Manhattan.

Slutligen vill jag bara säga att ta tillvara på alla kloka små frågor och funderingar som era värdbarn har eller från barn ni passar här i Sverige inför er avresa, de har så mycket att lära och upptäcka.

Varma solhälsningar från Madeleine

Roadtrips! alltid lika roligt!

I helgen så var jag och min familj på roadtrip. Vi skulle upp i de djupa skogarna i Jämtland för att gå på bröllop. Över 70 mil på vardera håll blev färden så det tog ett tag. Vi hade hyrt en minibuss så vi var 9 ungdomar i en buss och föräldrarna i 2 personbilar. Vi stannade på vägen och åt och badade, det var jättemysigt!

Jag älskar roadtrips! När jag hade min 13e månad i USA så hade jag bokat in mig på en TrekkAmerica-resa. Resan innebar att man mötte upp andra som också bokat in sig på samma resa och sedan reste vi tillsammans under den tiden.  Jag hade valt att resa LA - san Diego - Sonoran Dessert - Death Valley - Grand Canyon – San Fransisco - Las Vegas – LA. Resan varade  i 16 dagar, i en minibuss. Under resans gång så bodde vi i allt från tält till fina hotell. Vi var 10 stycken från alla världens hörn. Det var så roligt att lära känna alla och uppleva allt roligt tillsammans. Vi red med cowboys och drev in boskap, vi bodde med indianer i tipis, vandrade i Gran Canyon, flög helikopter över Las Vegas och firade kinesiskt nyår i San Fransisco. Det var verkligen en resa att minnas! 

Jag undrar vart min nästa roadtrip ska bli! J

Ha det så bra!

Carro

Förlänga eller inte förlänga?

Är du en av dem som velar som jag gjorde kring det här med att förlänga din tid i USA? Är du under dina sista månader, kanske redan har önskat en flygtid hem, men ändå tänker att du kanske skulle vilja förlänga med 6 månader eller så?

Jag minns så väl hur mina tankar gick. Hur jag kände att jag inte var klar med livet i USA, hur det fanns mer jag ville upptäcka, men hur jag samtidigt längtade hem efter att ha mitt eget, skaffa egen lägenhet och ta hand om mig själv. Min värdfamilj ville att jag skulle stanna, även om de fullt ut respekterade ifall jag inte ville.

Såhär snart 10 år senare så inser jag att valet egentligen var ganska enkelt. USA är en ”once in a lifetime experience”. Även om du åker tillbaka till USA av andra anledningar senare så är ditt au pair-år en unik tid. Att ha egen lägenhet kommer du hinna. Typ hela resten av ditt liv. Kanske delar du den med en vän, eller en egen familj så småningom, men den kommer fortfarande vara din egen.

Studier hinner du med. Vad spelar ett år eller ett halvår för roll – det kommer knappast att påverka din förmåga att ta till dig studierna, eller möjligheten att få jobb. Möjligen bara till det positiva, eftersom du under tiden i USA skaffat dig erfarenhet som andra inte har.

De vänner där hemma som finns kvar efter ditt år i USA, kommer särkerligen finnas kvar även om du råkar vara borta i 18 eller 24 månader. Och finns de inte kvar alls är de troligen inga vänner du ändå hade behållit i det långa loppet. Saknar de dig och tjatar om att du ska komma hem så kan du ge dem en deal – när din förlängningstid är över kan hela kompisgänget komma över och ni kan göra en roadtrip tillsammans på din resemånad (så gjorde för övrigt jag och mina vänner). Meddelar du dem redan nu så hinner de börja ladda shoppingkontot för USA J

Det är så lätt att vara efterklok, men i retrospekt så verkar det som att all logik säger att valet var enkelt. Ta vara på chansen – den kommer inte igen, medan livet här hemma rullar på i vanlig takt och kommer att göra så även om 6, 9 eller 12 månader.

 Lycka till med dina planer och hör av dig om du vill veta mer om möjligheten att förlänga eller bolla tankar i största allmänhet

/Victoria

Att återförenas med vänner efter 22 månader i USA.

Hej på er! 

Till hösten är det tre år sedan jag steg på planet från Kastrup på väg till mitt äventyr i USA, jag ångrar det inte för en sekund men innan jag åkte fanns det såklart en del saker jag oroade mig över, och en av dem var att lämna alla kompisar och mitt liv i Sverige. 

Jag såg verkligen fram emot att åka som au pair, men det kändes lite läskigt att lämna den trygga vardagen i Sverige för att spendera ett helt år i USA som då lät som väldigt länge. Att jag sedan trivdes så otroligt bra att jag valde att förlänga och spendera 22 månader i staterna är en helt annan historia. Samtidigt som jag visste att jag skulle få uppleva massor av nya saker i USA gick tankarna åt vad mina kompisar skulle hitta på hemma i Sverige. Fika på vårt favoritcafe, ha filmkvällar tillsammans, kanske börja plugga och börja nya liv. 

För två veckor sedan firade jag Valborg, och jag som är uppvuxen i Lund där Sveriges största Valborgsfirande hålls årligen såg fram emot att spendera Valborg i hemstaden. Och det kändes verkligen som att tiden hade stått stilla! Jag gick till Stadsparken med min bästa gymnasiekompis, och väl där mötte vi upp med en hel bunt gamla lundavänner, och det var fantastiskt att träffa dem jag faktiskt inte hade hörts av mer än via Facebook och lite mail under min tid. Plötsligt var det som att var tillbaka till gymnasietiden, även om det var 3 år sedan vi alla sågs samtidigt. Vad jag vill säga med detta är att även om det känns skrämmande att lämna sina vänner i Sverige är ofta det mesta sig likt då man återvänder. Och de som har varit ens närmaste kommer man förhoppningsvis inte ha några problem med att hålla kontakten med via dagens alla tekniker, och ibland kan lite avstånd göra att man kommer varandra närmre. Jag är otroligt glad att jag tog chansen att åka som au pair, för tänk på alla nya vänner och kontakter jag fann i USA. 

När jag är hemma i Skåne passar jag alltid på att ta en liten ridtur på min gamla tävlingsponny, tänk så underbart att också han finns kvar. 

Bästa hälsningar 

Madeleine 

En bit av Sverige

Hej!

Jag har precis fått en ny lägenhet och det känns som att jag har varit på bygg- och möbelvaruhus varje helg sedan jag flyttade in. Det är så kul att pyssla ihop mitt nya hem.

När jag gick på Ikea i helgen mindes jag när jag strosade runt på Ikea i USA. Jag och mina svenska kompisar var flitiga besökare och vi åkte dit en del bara för att suga upp atmosfären. När vi gick genom varuhuset satte vi oss ofta i de inredda rummen och pekade ut vilka lampor och möbler vi hade hemma hos oss i Sverige. Känslan var nästa som att befinna sig hemma i sitt eget vardagsrum. Det var många gånger som vi bara åkte dit en kväll för att äta köttbullar med lingonsylt. Det var ibland bara det vi behövde om hemlängtan kom över en, en smak av hemma och sedan var jag igång igen fokus på att ta vara på tiden i USA.

I helgen när jag var på Ikea mindes jag tillbaka på den tiden då jag var i USA och kan nu längta tillbaka dit. Ta vara på tiden i USA för vipps, kommer du vara hemma igen och längta tillbaka till stunderna på Starbucks eller din favorit matkedja.

Ha det bäst utan protest!

Caroline