Upplevelseresa

Hej alla globetrotters!

Jag är nyss hemkommen från min semester i Mexiko, där jag hittat en ny pärla i världen. När jag reser tycker jag det är kul att uppleva så mycket som möjligt, därav har jag en tendens att backpacka på mina resor.

Min upplevelse av Mexiko var fantastisk, lätt att ta sig runt med transporter, lätt att hitta boende och mycket gästvänligt folk, vilket är bra förutsättningar för en lyckad resa på egen fot. Stränderna var långa och vita, havet var kristallblått med fantastiska korallrev för snorkling och dykning.

Om du aldrig har provat att kombinera flera destinationer under samma resa, för att se så mycket som möjligt, kan man alltid börja med att boka alla sina boenden innan sin avresa. I USA är det ofta lätt att hitta boenden efter vägen om man är på roadtrip.

När jag hade besök av min syster och min mamma hyrde vi en bil och åkte från San Fransisco ner på Highway 1 till Los Angeles. Det var helt fantastiskt att kunna stanna vart vi ville och hitta våra egna små pärlor längs vägen.

Ha det så kul på era upptäcksresor i USA och se till att uppleva och få ut så mycket av er tid.

Ta hand om er! 

Caroline

Super Bowl!

Grattis till vinnarna Baltimore Ravens som vann Super Bowl 2013!

Denna final har blivit ett kulturellt event i amerikansk nutid. Över 110 miljoner människor tittade på finalen i USA i år. Till och med personer som inte gillar amerikansk fotboll tittade, då företag lanserar sina mest storslagna reklamfilmer under sändningstiden av super bowl.

Jag minns att jag inte hade lärt mig alla regler för sporten när jag tittade på super bowl i USA först gången och jag hade inte skapat ett större intresse för sporten vid det laget. Alla i kommunen var mycket engagerade och vi var bjudna att se finalen hos en familjevän, men jag förstod inte spektaklet runt omkring eventet. För mig var det roligaste att titta på våra vänner som var entusiastiska i spelet då de tjoade och tjimmade både när det gick bra och dåligt samt att kolla på de imponerande reklamerna.

Tävla med oss genom att maila till aupair.se@culturalcare.com och berätta om din första super bowl upplevelse och få berättelsen publiserad på vår blogg samt på vår facebook sida. 

Join the game!

Caroline

Min första Thanksgiving i USA

Hej!

När jag först blev introducerad till Thanksgiving av min familj i USA var jag positivt överraskad. Vi åkte över till farföräldrarna där hela släkten hade samlats för att njuta av en stor och hemlagad middag. Det var verkligen en annurlunda känsla den dagen för att fokuset var att visa uppskattning för att man har varandra och allt de gör för varandra.

Jag visste inte så mycket om denna tradition innan jag var i USA så när de kommer in med en 7 kg tung kalkon flög jag nästa av stolen. Min första tanke var hur den hade fått plats i ugnen. Det låg så mycket kärlek och omsorg att tillaga denna måltid och på något sätt smakade maten så mycket godare än alla annan mat jag tidigare smakat.

Jag uppskattade denna tillställning så pass mycket att jag har introducerat den till min egen familj i Sverige. Istället för att vi lagar denna mat på Thanksgiving lagar vi denna måltid på julafton, det är verkligen då jag uppskattar och visar min uppskattning till min familj. Jag tycker det är så kul att ta med mig kulturella upplevelser jag haft i USA och dela dessa med min familj och vänner i Sverige. De får då en större förståelse för vad detta år har inneburit för mig och jag får uppleva mina minnen från min tid i USA på nytt. Alla ni som befinner er i USA tänk på vad ni skulle vilja dela med er av till er familj och vänner som befinner er i Sverige, här kommer verkligen det kulturella utbytet till sin rätt.

Happy Thanksgiving!

LCC-möte i Chicago

Nu i helgen hade jag privilegiet att delta på Cultural Cares LCC-möte i Chicago.

Det var dels en hel del nya LCC:er som genomgick en intensivträning, efter några månaders utbildning på distans. Dels var det gamla rutinerade LCC:er som kom för att prata om programuppdateringar, vidareutbildning och coachning.

Jag träffade så många fantastiska LCC:er som kom fram och personligen tackade för alla fantastiska au pairer vi ”skickar” över. För många av dem har au pair-programmet förändrat livet, på olika sätt. För många av våra LCC:er började resan med Cultural Care när de själva hade en au pair, medan andra drivs av det kulturella utbytet och möjligheten att få träffa unga människor ifrån hela världens hörn.

Ibland glömmer man på den här sidan svårigheterna våra LCC:er möter. De blir ju ofta personligen engagerade i sina värdfamiljer och au pairers situation, och det är inte ovanligt att våra LCC:er får ge sig ut på ganska märkliga uppdrag. Hämta vilsna au pairer, låna ut ett extra sovrum eller dricka thé hela natten med en au pair som längtar hem och behöver en kram och lite omtanke. Det är ett jobb som är ganska speciellt, och ett jobb som är svårt att ha om man inte trivs med att ha sitt jobb och privatliv ganska ihopblandat.

Förutom att det var fantastiskt roligt att träffa våra LCC:er så fick jag chansen att se Chicago – wow vilken stad. Manhattans skyskrapor, storstadens puls men ändå en lång sandstrand vid Lake Michigan mitt i stan. Det är absolut en stad jag skulle vilja åka till igen!

Trevlig kväll!

Victoria

Ut på nya äventyr

Hej!

När jag åkte till USA som au pair var jag förväntansfull på vad detta fantastiskt stora land hade att erbjuda. Som person är jag ganska nyfiken av mig och tycker om att prova på nya saker, men när jag var hemma i Sverige hade jag inte en susning om vad jag faktiskt skulle få uppleva. När jag kom till USA fick jag vänner som var väldigt äventyrslystna, detta innebar att vi åkte och upptäckte nya områden i USA och provade massa nya aktiviteter som jag aldrig hade gjort tidigare. Att jag skulle slänga mig ut ur ett plan hade jag aldrig kunna tänka mig göra när jag befann mig i Svergie och planerade min resa. När idén föreslogs fick jag kallsvettningar, men wow va kul det var.  Hela kompisgänget hoppad ut ur planet och tjöt av lycka. Ett kärt minne för livet!

Vi åkte också på roadtrips till bergen och åkte skidor i härlig pudersnö och bubblade i jaccuzin på eftermiddan när vi var helt utmattade. Skidåkningen var ljuvlig och mina kompisar var mer än sugna på att åka offpist andra dagen. Till min förvåning var jag den första att hänga på. Jag kände mig trygg att göra det då jag visste hade en grundlig försäkring som skulle täcka alla kostnader om jag skulle vara med i en olycka under mitt äventyr i pisten, vilket gjorde äventyret mycket roligare!

Under mitt år som au pair kände jag mig fri som en fågel att kunna upptäcka nya sidor hos mig själv, och våga göra nya saker jag aldrig trodde jag skulle göra i USA. Mitt tips till er som ska åka på nya äventyr är att våga upptäcka nya aktiviteter, kanske kommer det bli en ny hobby för livet.

Livet leker! Lek med livet!

Caroline

Välkommen Nina!

Hej!

Mitt namn är Nina och jag har precis börjat arbeta på Cultural Care Au Pair. För lite mer än fem år sedan satt jag själv på flygplanet mot au pair skolan i New York förväntansfull på vad USA och au pair-livet skulle erbjuda. Det jag inte visste då var att jag ett år senare skulle återvända till Sverige med ett betydligt större bagage men även med en känsla av stolthet och nöjdhet över mig själv att jag fullföljt mitt år. Det fanns även en känsla av ledsamhet att behöva lämna mitt liv i USA och min amerikanska värdfamilj.

Jag bodde i en förort utanför Boston och tog hand om en pojke som var 3 år gammal. Mina värdföräldrar arbetade båda heltid så mina dagar spenderades med pojken i lekparken, på fotbollsträningen, på museum och i trädgården med grannbarnen. På helgerna fick jag uppleva alla shopping mall och storstaden Boston med mina au pair-vänner som bodde i mitt område. Det blev en vardag i USA samtidigt som jag fick möjlighet på min semester att upptäcka USA såsom New York, Los Angeles, Las Vegas, Washington DC och Houston.

Mitt år var fantastiskt år och än idag tänker jag tillbaka på alla upplevelser jag fick vara med om. Jag har varit och hälsat på min familj en gång och planerar att resa över snart igen. Jag hoppas alla som funderar på att åka iväg tar chansen att åka för att det kommer bli ett oförglömligt år på många sätt. Har ni frågor eller funderingar om att åka iväg som Au Pair är ni välkomna att kontakta mig.

/Nina

Livets goda och mindre goda dagar

Ibland känns livet sjukt trist. Det bara rullar i en cirkel där det känns som att allt går dåligt.Kanske misslyckas man i skolan, får kritik på jobbet eller har det jobbigt i någon relation i sitt liv.

Ibland känns det som att livet bara är lite allmänt trist. Man äter, sover, jobbar - typ.

Sådana vågor går man igenom även som au pair. Första tiden var ett lyckorus för mig. Allt var superspännande, och jag var konstant exalterad. Såklart – jag var ju i ett superspännande land, i en superspännande stad med massa nya vänner och en ny familj.

Men, det där lyckoruset gick ju över. Jag började fundera över massa saker och funderade över varför min värdfamilj gjorde saker på så märkliga sätt. Någonstans där började en frustration gro inom mig och jag var ganska irriterad konstant på min familj. Jag tyckte att min värdpappa var överkontrollerande och att mina värdbarn var bortskämda.

Det var så ett tag, tills jag och min värdmamma satte oss ner och pratade ut. Givetvis sa jag inte att jag tyckte barnen var bortskämda och att pappan var ett kontrollfreak, men jag förklarade att jag var van andra saker hemifrån och att jag hade vissa saker som jag inte var helt bekväm i. Jag fick också veta att det var ömsesidigt och att de inte var 100% nöjda med allt jag gjorde heller.

Efter samtalet började det vända, och nästa våg där det kändes som att livet lekte kom smygande. Jag vaknade varje dag och tänkte att jag var alldeles galet lyckligt lottad som fick vara just där jag var.

Sedan gick ju hela au pair-året upp och ner sådär. Ibland var jag världens lyckligaste människa och ibland ville jag bara hem till Sverige och vardagen är jag kunde bo i min egna lägenhet och rå om mig själv och slippa ta hänsyn till en hel familj.

Livet är ju upp och ner för alla, men jag tyckte att upp och ner-kurvorna var så mycket mer dramatiska i USA. När jag var glad så var jag så sprudlande glad att jag inte visste var jag skulle göra av all energi, och däremellan kunde det kännas rejält tungt. Tack och lov var de positiva och härliga tiderna mycket längre och många fler än de tunga stunderna, så när det kändes som jobbigast så försökte jag tänka på det.

Här hemma i Sverige är allt mer stillsamt. Som idag – en regnig fredag sent på jobbet, där kvällens höjdpunkt troligen blir en bra film och soffmys. Nåt annat har jag inte energi till, just idag J

Trevlig helg!

Victoria

När vardagen kommer ikapp

Hej!

Nu är det många som reser iväg till USA och börjar sitt äventyr som au pair. Living the American dream och bli en del av en amerikansk familj. Det är många förväntningar som ska uppfyllas, men ibland blir det inte alltid så som man har tänkt sig när vardagen springer ikapp. Det är blöjbyten, konflikter som ska lösas, mat som ska lagas och sängar som ska bäddas samtidigt som barnen ska fara runt på massor av aktiviteter och göra läxor. Var detta det du hade förväntat dig av jobbet och vad värdfamiljen hade berättat att livet i deras familj kunde se ut i deras familj? Om du känner att du har haft andra förväntningar på jobbet fundera ut hur du trodde det skulle vara annars? Prata med värdföräldrarna om dina tankar och se till att få kommunikationen mellan er att fungera. Det är många au pairer som beskriver i sina ansökningar att de vill utvecklas under sitt år, detta är en av delarna, utveckla dig på att kommunicera. Det är du som har alla möjligheter att göra ditt år till det bästa av de bästa, men det kan krävas engagemang, mod och styrka. Jag befann mig i denna situation att jag tyckte arbetet var överväldigande emellan åt. Jag vände mig till vänner och frågade hur de tyckte att jag skulle kunna lägga upp samtalet med min värdmamma och berätta om mina förväntningar. Genom att prata med värdfamiljen stärkte jag vår relation vilket gjorde att jag kom in i familjen på ett helt nytt sätt. Genom att bli en del av familjen upplevde jag att jag levde the American dream!

Keep on talking!

Caroline

You saw a WHAT?

Nu i helgen gick jag, som vanligt, en morgon promenad med min lilla vovve. Vi gick ut på gärdet för att träna på att gå utan koppel och vet ni, vad jag såg för djur på min promenad? Fåglar, kaniner, eller kanske en ekorre? NEJ. Jag såg ELEFANTER! Jag skojar inte, mitt ute på fältet står det två stora elefanter, bland hästar från Skansen och promenerande människor. Inte alls vad vi hade tänkt stöta på, men when in rome right?

Tydligen är det en cirkus i stan som passade på att låta djuren sträcka på benen lite. Detta förstod givetvis inte jag, jag ringde direkt till en kompis, helt i chock, och frågade, ”Är detta vanligt i Sverige?”

Det händer inte ofta längre att man får en sån chock så att man tvingas stanna och tänka, Wait, WHAT? och sen bara gap skratta. Jag tror jag skrämde min hund lite. Jag vet nu att gå förbi en elefant på morgon promenaden kanske inte är en del av vardagen för dom flesta svenskar. Men det fick mig att tänka på det som verkligen har förvånat mig de sista två åren jag har bott i Sverige. Sen kan jag tänka mig att ni, som är i USA som au pairer, upplever liknande saker under vardagen? Berätta för oss vad ni har upplevet som just plain weird i er vardag! Det behöver inte vara kulturkrockar… När jag var i Boston sist så var det en grupp vilda kalkoner som bosatt sig i våran trädgård.

Att semestra med sin värdfamilj

Som au pair har du två veckors semester under ditt år. Hur, när och var du tar ut din semester bestäms delvis i samråd tillsammans med din värdfamilj. Kanske blir det så att du får ta din semester när dina värdföräldrar har semester, men ofta kan au pairen komma att följa med på familjesemestern och jobba under tiden, och istället ha semester på egen hand en annan gång. 

En semesterresa med värdfamiljen kan innebära både nya utmaningar i ditt jobb som au pair, men också nya upplevelser.

Att jobba med barnen medan ni är iväg på semester är både roligt och utmanande. Det kan kännas konstigt att jobba i nya miljöer och i ett så nära avstånd till föräldrarna, likaså kan det upplevas som utmanande att umgås så intensivt som man gör tillsammans med sin familj under en semesterperiod.

Juli 2011. En nästan tre veckor lång roadtrip tillsammans med min värdfamilj stod för dörren. Vi hade packat i en veckas tid, barnens nedräkning stod som rödmarkerade kryss över en stor poster i köket och jag och min värdmamma försökte bolla mellan att sköta de dagliga sysslorna samtigit som vi höll på att planera för tre veckor framöver. Dagen var kommen. Bilen var packad från tak till golv och GPSen inställd på Santa Barbara, vårt första stop på vår ”So-Cal summer vacation” som mina värdföräldrar sa.

Våra tre veckor tillsammans innebar stundvis utmaningar och hårt jobb. Att underhålla en 3 och 6-åring i en bil som rullar i 6 timmar fick fantasi och kreativitet att nå nya höjder. Att dela ett och samma hotellrum 5 personer har sina utmaningar, likadant som att hålla reda på barnen på Disneyland har sina.

För att din semester resa tillsammans med din värdfamilj ska bli någonting ni alla minns som en kul och lyckad tid så vil jag tipsa om att ni sitter ner tillsammans i god tid före och går igenom allt ifrån upplägget av resan, till schema till förväntningar.

Min roadtrip tillsammans med min värdfamilj tillhör ett utav mina främsta, om inte mitt bästa, minne från mina au pair år. Jag fick tack vare dem, se platser jag bara tidigare hade drömt om att se. Dessutom så trädde min plats i familjen (och min givna plats i bilen) fram på riktigt, och jag har idag en stor karta över Kalifornien upphängd på väggen, inringade är de platser vi besökte tillsammans den där sommaren, alla tillhörande med sitt speciella minne.

Planerar din värdfamilj en resa just nu, och var bär det i så fall av? Dela gärna med dig utav berättelser ur en resa du gjort tillsammans med din värdfamilj. Tipsa varandra om kul och underhållande lekar att göra med barnen medan man är på resande fot eller dela med dig av ett foto taget från ett favorit resmål i USA.

Hoppas ni njuter av er sommar!

/ Amy

Människans bästa vän

Jag och min partner ska skaffa en hundvalp. Närmare bestämt en sån här:

Är dom inte så söta att man smälter?

Att ha ett husdjur är speciellt. Det är en vän som alltid finns där, som alltid (oftast) är glad över att man kommer och ledsen över att man går. Som älskar villkorslöst och som inte dömer.

Vilken annan vän är så lojal egentligen?

Så mycket som 68% av våra värdfamiljer har husdjur, så om du har tur kanske du får en extra liten vän som bonus när du tackar ja till en värdfamilj i USA. Det fick jag, och att säga hejdå till lilla Joey var nästan lika svårt som att säga hejdå till resten av min familj.

Har du ingen erfarenhet av att passa djur? Oroa dig inte, även om du är rädd för t ex katter eller hundar så vågar jag nästan lova att du efter en tid hos värdfamiljen kommer att tycka om ditt husdjur litegrann. Man vänjer sig, precis som man gör med det mesta.

Någon annan som fått en extra liten vän i er värdfamiljs katt/hund/fågel/häst eller vad det nu kan vara? Någon som har ont i hjärtat över att lämna ert kära husdjur hemma för att åka iväg som au pair? Eller som gjort det och vet hur det känns?

Dela med er på vår facebooksida: http://www.facebook.com/#!/culturalcarese

Lite “jävlar anamma”!

För två helger sedan cyklade jag Vättern Runt, 30 mil. Jag startade kl 03.15 på natten i spöregn, som ni kan se på bilden så var det dessutom bäcksvart vid start. Hade det inte varit för att jag håller på att göra en Svensk Klassiker så hade jag brutit redan i Gränna efter 8 mil. Jag var dyngsur och iskall men hade gett mig tusan på att jag skulle klara det. På mina dryga 13 timmar som jag var ute och trampade hann jag fundera på både det ena och det andra och lyckan över att passera mållinjen gjorde det värt mödan. Med tårar i ögonen sträckte jag armarna i skyn – I did it!!!

Mitt ”jävlar anamma” har kommit till användning många gånger i mitt liv. Allt ifrån på fotbollsplanen när jag var yngre till i diskussioner med mina föräldrar som tonåring (stackar mamma och pappa) till under året som au pair. Livet är ju tyvärr inte alltid en dans på röda rosor utan man möter så väl med- som motgång under resans gång. Att testa sig själv och sin viljestyrka med jämna mellanrum tror jag inte är helt fel. Man behöver kanske inte cykla 30 mil men att ta sig an en utmaning som känns lite för stor kan ibland stärka tron på en själv. Man klarar nämligen mer än vad man tror, men om 

  man aldrig utmanar sig själv så får man aldrig bekräftelsen på vad man är kapabel till. 

Fram med ”jävlar anammat” då det känns tungt under ditt år som du är borta (för det kommer att vara tungt i perioder) så ska du se att du känner dig så mycket starkare då du tagit dig igenom den tuffa tiden.

 

//Ida

Att gå på konsert i USA

Under mitt år i USA så passade jag på att gå på konserter. Jag gick för att se Britney Spears, Kanye West, Usher, Beyonce, Rolling Stones, Jay Z, Christina Milian med flera. Det var så roligt att gå på konserter i USA, att få se de där riktigt stora artisterna. Jag gick även på hockey i Madison Square Garden, Basket, american football och andra sportevenemang.

Nu när jag var tillbaka i NY för några veckor sedan så gick jag just på en basketmatch i Madison.  Det är sådan häftig stämning och man rycks verkligen med i stämningen! Man får även se många kändisar vid stora evenemang, det är alltid spännande att se de stora namnen i verkligheten. När vi var på Kanye Wests konsert, då dök Lil Wayne, Christina Milian och Beyonce upp och körde några låtar, bara för att de ändå var i New York. Det händer ju inte i Sverige direkt J

Så, passa på att upplev allt vad ni kan under ert år i USA!

Trevlig helg!

Carro