Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

Förlänga eller inte förlänga?

Är du en av dem som velar som jag gjorde kring det här med att förlänga din tid i USA? Är du under dina sista månader, kanske redan har önskat en flygtid hem, men ändå tänker att du kanske skulle vilja förlänga med 6 månader eller så?

Jag minns så väl hur mina tankar gick. Hur jag kände att jag inte var klar med livet i USA, hur det fanns mer jag ville upptäcka, men hur jag samtidigt längtade hem efter att ha mitt eget, skaffa egen lägenhet och ta hand om mig själv. Min värdfamilj ville att jag skulle stanna, även om de fullt ut respekterade ifall jag inte ville.

Såhär snart 10 år senare så inser jag att valet egentligen var ganska enkelt. USA är en ”once in a lifetime experience”. Även om du åker tillbaka till USA av andra anledningar senare så är ditt au pair-år en unik tid. Att ha egen lägenhet kommer du hinna. Typ hela resten av ditt liv. Kanske delar du den med en vän, eller en egen familj så småningom, men den kommer fortfarande vara din egen.

Studier hinner du med. Vad spelar ett år eller ett halvår för roll – det kommer knappast att påverka din förmåga att ta till dig studierna, eller möjligheten att få jobb. Möjligen bara till det positiva, eftersom du under tiden i USA skaffat dig erfarenhet som andra inte har.

De vänner där hemma som finns kvar efter ditt år i USA, kommer särkerligen finnas kvar även om du råkar vara borta i 18 eller 24 månader. Och finns de inte kvar alls är de troligen inga vänner du ändå hade behållit i det långa loppet. Saknar de dig och tjatar om att du ska komma hem så kan du ge dem en deal – när din förlängningstid är över kan hela kompisgänget komma över och ni kan göra en roadtrip tillsammans på din resemånad (så gjorde för övrigt jag och mina vänner). Meddelar du dem redan nu så hinner de börja ladda shoppingkontot för USA J

Det är så lätt att vara efterklok, men i retrospekt så verkar det som att all logik säger att valet var enkelt. Ta vara på chansen – den kommer inte igen, medan livet här hemma rullar på i vanlig takt och kommer att göra så även om 6, 9 eller 12 månader.

 Lycka till med dina planer och hör av dig om du vill veta mer om möjligheten att förlänga eller bolla tankar i största allmänhet

/Victoria

Din roll som au pair

Hej på er!

Nu är det många som söker efter sin familj att bo hos i USA. Det är mycket som lockar med att åka till USA och alla har vi olika mål med vår resa. När jag åkte till USA ville jag bli en del av en stad, upptäcka guldkorn av resuranger och cafer, studera på ett coolt universitet och lära känna amerikaner. Framför allt ville jag bli en del av en amerikansk familj och få leva den amerikanska kulturen.

Att bo och jobba i en familj var det bästa sättet att lära sig om kulturen, det var många gånger som mina värdbarn berättade vad de hade lärt sig i skolan och det blev genast ett tillfälle att suga åt mig kunskap. Jag kunde också inspirera de med och hjälpa de med läxläsning. Jobbet som au pair gjorde mig mer självständig, genom att jag tog ansvar för familjens underbara barn och jag fick föräldrarnas förtroende. Jag blev också mycket modigare när jag var där, för att jag vågade prata med familjen om situationer jag inte var säker på hur jag skulle hantera eller om jag hade något förslag på hur vardagsrutinerna skulle förbättras vågade jag ta upp det med föräldrarna.

Jag fick ofta mycket bra respons från mina värdförlädrar när jag kom med förslag för att syftet var att göra det bättre för deras barn. Ibland kunde jag glömma bort att familjen hade en vardag och att allt går som på räls för föräldrarna. Därför kan det vara bra att stanna upp och reflektera hur rutiner kan förbättras och utvecklas så att jobbet ska blir roligt och inspirerande hela året och till det bästa för hela familjen.

Keep up the good work and keep on growing J

Ta hand om er!

Caroline

Kärleksbrev från en f.d au pair

I veckan fick vi ett mail ifrån en av våra f.d au pairer, som berättar om en alldeles speciell Valentine's i USA. Läs, bli förälskade och dröm er bort...

Hej Carolina,

Jag tänkte berätta om min Valentine´s Day förra året, 2012 som var den bästa någonsin! Innan jag berättar min historia ska du få en kort bakgrund till det hela och om mig som au pair.
Caroline heter jag och jag har varit Au pair i USA i 1 år och 9 mån. Första året var jag hos en familj med tre yngre barn i New Jersey. När mitt år var klart flyttade jag sedan till Kalifornien och bodde där i 6 mån.

Under sommaren 2011 ungefär i samma veva som jag bestämde mig för att förlänga mitt år som Au pair träffade jag en kille, Cory.  Jag och Cory trivdes hur bra som helst i varandras sällskap och vi var väldigt kära i varandra så när det var dags för mig att flytta till västkusten var det såklart väldigt jobbig för oss båda. Men vi bestämde vi oss för att hålla ihop och försöka ses så ofta vi kunde, helt enkelt göra det bästa av situationen.

Nedan följer inlägget som jag gjorde förra året på min blogg.

Happy Valentine's Day

Det är den 14 februari idag vilket också betyder att det är Alla Hjärtans Dag eller Valentine's Day som man säger här i USA. Allt är ju som bekant mycket större här och denna högtid är inget undantag. Alla butiker har de senaste veckorna varit utsmyckade med Valentine's presenter såsom choklad, ballonger, blommor, nallebjörnar, kort m.m.
Var faktiskt ganska så roligt när jag gjorde ett snabbt besök i mataffären idag och jag fick då se alla amerikanare som skulle handla en alla-hjärtans-dag-present. Säkert en tredjedel av alla som var i mataffären som heter Safeway handlade någon slags present och det var fullt av människor som stog vid korthyllan. Helt klart underhållande att se alla dessa människor ute i sista stund för att försöka hitta något till sin käraste.

Sååå, nu till mig och min dag istället. Det är en helt underbar dag, helt klart min bästa Valentine's Day någonsin. Det hela började faktiskt redan igår när jag fick ett sms av Cory som sa att jag skulle gå till ytterdörren. Jag gick till ytterdörren och fick där se ett stort paket som stog och väntade på mig. Öppnade det genast och fann då en bukett med röda rosor i en vas och ett meddelande från Cory!

Caroline,
A year ago I would not have imagined having the feeling that I do now that can only be described as love. You have made every day special, so I want to make today special as I possibly can. I love you and I miss you.
P.S. I know you like sunflowers but today is Valentine's Day so...roses! :-)

Cory 

Blev hur överraskad och glad som helst för den överraskningen och hade verkligen inte väntat mig något mer. Men så fick jag ett nytt sms av Cory som sa precis samma sak som igår, gå till ytterdörren. Jag gick dit och där var ett nytt ännu större paket som väntade på mig! Öppnade det blixtsnabbt och fann då en bukett med solrosor (min favoritblomma) i en vas :) Var även ett nytt meddelande i detta paket.

But, even though it's Valentine's 
Day, you get sunflowers too :-)

Love Cory



Som sagt har haft en helt underbar dag och känner mig verkligen lyckligt lottad att ha en sådan snäll och omtänksam pojkvän. Det bästa av allt är att han kommer hit på fredag och ska stanna här i en hel vecka och bo med mig. Jag har nämligen fått en extra veckas semester då min värdfamilj blev bortbjuda på en resa till Colorado för att åka skidor med en annan familj. Åhh vad jag längtar tills fredag det kommer bli en grym och helt fantasisk vecka!

Mina fina blommor som jag fick av my Valentine, Cory.
 

Det var alltså min historia. . Värt att nämna är att jag och Cory fortfarande är ett par och vi har nu varit tillsammans i över 1,5 år!!! Han är verkligen något extra och även om vi än idag kämpar med avståndet (jag bor numera i Sverige och han i USA) så är vi fortfarande lika kära, love conquers all!

Vänliga hälsningar

Caroline Korpe Larsson

Länk till Carolines blogg: http://www.carolineintheusa.blogspot.se/2012/02/happy-valentines-day.html#comment-form

Alexandra berättar om sin första Super Bowl

Hej!

Min Super Bowl upplevelse var riktigt amerikansk. Jag har aldrig sett en amerikansk fotbollsmatch innan så jag förstod ingenting men var lika glad för det.
Jag och två au pair vänner åkte ner till San Diego för att titta på the big game i en sports bar. Vi hamnade på en bar i downtown San Diego.

Eftersom jag är väldigt ny i USA och dålig koll på tidszonerna här i landet så missade vi första kvarten, men det gjorde ingenting för laget vi hejade på, San Fransisco 49ers, spelade dåligt.
Även om vi kom en timma försent så fick vi ändå sittplatser vid ett bord inne i baren. Vi hamnade bredvid ett äldre kanadensiskt par och pratade hela kvällen. Nåt sånt skulle aldrig hända i Sverige, att man pratar så mycket och så öppet med några man nyss träffat och som dessutom är i en helt annan åldersgrupp än en själv.
Vi åt Buffalo Wings, drack oändligt med cola och såg vårt lag gå från ett rejält underläge till väldigt jämnt. Jag förstod som sagt ingenting, men det var kul att titta på och höra hur hela baren tjöt av glädje eller buade. Så amerikanskt och det var en fantastisk första upplevelse som hade med amerikansk fotboll att göra.

Fortsätt gärna att läsa om mitt år som au pair i USA via min blogg: alexandrabemm.wordpress.com

Med vänliga hälsningar,
Alexandra Bemm