Just Say YES!

Något som jag  reagerade över och fann som nytt när jag kom till USA var att jag upplevde att mina nya amerikanska vänner (och au pair vänner)  var mer spontana än mina vänner i Sverige.  I USA hittade vi på nya saker hela tiden, oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Denna mentalitet är något jag försöker att hålla kvar vid nu när jag är hemma. Ibland upplever jag att det är lätt att falla in i vissa mönster där, veckan lätt blir den förra lik.

Min dag som au pair bestod av att jag jobbade på morgonen, ledig på dag och jobbade igen på kvällen. Jag slutade oftast att jobba runt 20 tiden efter att barnen hade fått mat, gjort läxor och tittat på TV.

Många gånger var jag helt slut och orkade egentligen inte ens gå upp för trappan till mitt rum men efter att min värdmamma gett mig en peak som ”hey, friends are not gonna come knocking on the door..” (hon hade helt rätt) så med de orden bestämde jag mig för att säga Yes, till (nästan) ALLT, innan jag hunnit tänka på hur trött jag var.

Detta resulterade att jag fick uppleva massor av roliga saker som jag annars skulle missat då jag troligtvis hade stannat hemma framför en film.

En spontan resa till San Francisco för att se staden i kvällsljus.

Då jag träffade mer och mer kompisar som var studenter så var våra arbetstider/skoltider ganska lika och flexibla, vi tog då varje tillfälle att hitta på nya saker. Vi var och bowlade kl 00:00 (bara för att vi kunde), tog bilen till San Francisco för att se när solen gick ner, hade en BBQ fest till lunch med härliga vänner eller en snabb visit på Sacramento zoo, för att nämna några av de aktiviteter vi gjorde.

Här grillas det hemma hos min värdfamilj

Sacramento ZOO

 Jag tror att det är många au pairer känner igen sig i detta oregelbundna liv och jag tror också att detta är lite av charmen av att åka som au pair, man tar VARJE chans man får och det slutar med att har en hel hög med nya vänner från hela världen och många fantastiska minnen för resten av livet.

Går du i tankarna av att åka som au pair och kanske vill höra mer om hur det är, tveka inte att anmäla dig till nästa gratis informations möte närmast dig!

http://culturalcare.se/apply-now/

Hej! Med dagens all teknik finns det många sätt att nå ut och få fram sitt budskap. Även om vi på Cultural Care syns i en del sammanhäng tycker vi det är skoj att nå ut till nya tjejer och killar som är sugna på att åka som au pair. I tisdags delade vi i teamet upp oss i tre olika lag, och vi hade som mål att besöka så många gymnasieskor i Stockholms region som möjligt. Vi pratade med elever, syvs och lärare och berättade om vilken fantastiskt bra ide det är att åka som au pair. Jag själv åkte efter studenten, och tyckte det var perfekt med en tid utomlands efter all tid i skolan i Sverige. Jag försökte tänka tillbaka till hur jag själv kom i kontakt med Cultural Care från början, och vill minnas att jag var så simpel så att jag googlade och anmälde mig på första bästa au pairmöte i min hemstad. Blev lite nyfiken på att veta hur ni kom i kontakt med oss? Var det kanske någon som nappde efter att ha sett en snygg rosa affisch i korridoren på er gymnasieskola? Lämna gärna en liten kommentar :)

Bästa hälsingar Madeleine

Ett kärt återseende i Boston

En månad innan jul besökte jag ju min värdfamilj i Boston som jag var au pair hos för några år sedan. Det blev ett härligt och kärt återseende och vi spenderade en härlig helg med både shopping, restaurangbesök och promenader. Mellan aktiviteterna med hela familjen ägnade jag mycket tid åt mitt värdbarn. Han passade på att besegra mig i både monopol, "mini- curling" och berätta om Obamas "Obamacare". Ibland glömde jag bort att han faktiskt var samma pojke som jag gick runt och bar på för sju år sedan och som matvägrade och gnällde för att han inte fick nappen. Den smarta, "lillgamla", roliga och kloka ungen var egentligen fortfarande den smarta, "lillgamla, roliga och kloka ungen fast i en större förpackning och på en helt annan nivå. Sen jag var au pair har jag nu varit och hälsat på två gånger, vilket under dessa 6 år inte är särkilt mycket egentligen. Även fast vi inte har setts så mycket så känns det som vi känner varandra väldigt väl när vi väl ses, vilket säkerligen beror på att vi kom varandra väldigt nära under mitt år som au pair, även om vi hade våra duster ibland. Mitt värdbarn kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Julkänslor och hemlängan

Så snart första advent kommer så kommer även mina julkänslor. Särskilt när snön faller utanför fönstret, kylan kommer och det knastrar under fötterna. Då njuter jag nästan lika mycket som när de första vårtecknen kommer.

Det är också den här tiden på året som jag vill hem till mina rötter i Norrland. Hem till mina föräldrar, hemlagad mat, julbak och glöggdoft.

Att fira jul och att vara med sina nära och kära är för många synonymt. Att då befinna sig på andra sidan jorden kan vara tufft. Riktigt tufft till och med.

Även om det är spännande att fira en amerikansk jul, så känns det fortfarande tomt. En del värdfamiljer kanske också har gjort julplaner med släkt och vänner, där au pairen inte alltid är medräknad. Kanske har de sedan länge bestämt att resa bort över jul till exempel. Då kan det vara ännu jobbigare, och man kanske får fira jul med au pair-kompisar eller andra bekanta istället.

Ett au pair-år är både upp och ner. Om det känns jobbigt i jul, försök att tänka att det är naturligt att det här är en av dina neråtkurvor, och att så snart nyårsfesten kommer så kommer allt kännas lite bättre.

Tala om för din värdfamilj hur du känner. Det gjorde jag. Jag stod i hallen och lipade som en liten unge på julafton. Det var nog det bästa jag kunde gjort, för det fick min värdfamilj att stanna upp en stund ifrån julstök och förberedelser och komma ihåg att jag kanske inte fullt ut kände mig som en naturlig del av deras familj ännu, och därmed tog de sig lite tid att ge mig en kram och tala om att de förstod hur jag kände. Det gjorde det mycket lättare genast. Jag kände mig fortfarande deppig, men jag hade i alla fall fått lätta mitt hjärta vilket var skönt.

Se till att planera in saker att se fram emot. Kanske en helg då du åker iväg och åker skidor med kompisar i januari? En rolig nyårsfest? Solsemester i Miami? När det känns som värst – se till att ha ännu mer roligt att se fram emot.

Skypa/prata med dina nära och kära, men kom ihåg att det också kan göra att du längtar hem mer, så stålsätt dig mot det.

Och ett sista råd är att försöka omfamna upplevelsen, och tänka att även när det känns rent ut sagt svinjobbigt, så är det troligen den enda jul du kommer fira i USA. Många jular i Sverige återstår, så ta vara på tiden i USA och försök att njuta av det så mycket det går.

Victoria

Livets goda och mindre goda dagar

Ibland känns livet sjukt trist. Det bara rullar i en cirkel där det känns som att allt går dåligt.Kanske misslyckas man i skolan, får kritik på jobbet eller har det jobbigt i någon relation i sitt liv.

Ibland känns det som att livet bara är lite allmänt trist. Man äter, sover, jobbar - typ.

Sådana vågor går man igenom även som au pair. Första tiden var ett lyckorus för mig. Allt var superspännande, och jag var konstant exalterad. Såklart – jag var ju i ett superspännande land, i en superspännande stad med massa nya vänner och en ny familj.

Men, det där lyckoruset gick ju över. Jag började fundera över massa saker och funderade över varför min värdfamilj gjorde saker på så märkliga sätt. Någonstans där började en frustration gro inom mig och jag var ganska irriterad konstant på min familj. Jag tyckte att min värdpappa var överkontrollerande och att mina värdbarn var bortskämda.

Det var så ett tag, tills jag och min värdmamma satte oss ner och pratade ut. Givetvis sa jag inte att jag tyckte barnen var bortskämda och att pappan var ett kontrollfreak, men jag förklarade att jag var van andra saker hemifrån och att jag hade vissa saker som jag inte var helt bekväm i. Jag fick också veta att det var ömsesidigt och att de inte var 100% nöjda med allt jag gjorde heller.

Efter samtalet började det vända, och nästa våg där det kändes som att livet lekte kom smygande. Jag vaknade varje dag och tänkte att jag var alldeles galet lyckligt lottad som fick vara just där jag var.

Sedan gick ju hela au pair-året upp och ner sådär. Ibland var jag världens lyckligaste människa och ibland ville jag bara hem till Sverige och vardagen är jag kunde bo i min egna lägenhet och rå om mig själv och slippa ta hänsyn till en hel familj.

Livet är ju upp och ner för alla, men jag tyckte att upp och ner-kurvorna var så mycket mer dramatiska i USA. När jag var glad så var jag så sprudlande glad att jag inte visste var jag skulle göra av all energi, och däremellan kunde det kännas rejält tungt. Tack och lov var de positiva och härliga tiderna mycket längre och många fler än de tunga stunderna, så när det kändes som jobbigast så försökte jag tänka på det.

Här hemma i Sverige är allt mer stillsamt. Som idag – en regnig fredag sent på jobbet, där kvällens höjdpunkt troligen blir en bra film och soffmys. Nåt annat har jag inte energi till, just idag J

Trevlig helg!

Victoria

När vardagen kommer ikapp

Hej!

Nu är det många som reser iväg till USA och börjar sitt äventyr som au pair. Living the American dream och bli en del av en amerikansk familj. Det är många förväntningar som ska uppfyllas, men ibland blir det inte alltid så som man har tänkt sig när vardagen springer ikapp. Det är blöjbyten, konflikter som ska lösas, mat som ska lagas och sängar som ska bäddas samtidigt som barnen ska fara runt på massor av aktiviteter och göra läxor. Var detta det du hade förväntat dig av jobbet och vad värdfamiljen hade berättat att livet i deras familj kunde se ut i deras familj? Om du känner att du har haft andra förväntningar på jobbet fundera ut hur du trodde det skulle vara annars? Prata med värdföräldrarna om dina tankar och se till att få kommunikationen mellan er att fungera. Det är många au pairer som beskriver i sina ansökningar att de vill utvecklas under sitt år, detta är en av delarna, utveckla dig på att kommunicera. Det är du som har alla möjligheter att göra ditt år till det bästa av de bästa, men det kan krävas engagemang, mod och styrka. Jag befann mig i denna situation att jag tyckte arbetet var överväldigande emellan åt. Jag vände mig till vänner och frågade hur de tyckte att jag skulle kunna lägga upp samtalet med min värdmamma och berätta om mina förväntningar. Genom att prata med värdfamiljen stärkte jag vår relation vilket gjorde att jag kom in i familjen på ett helt nytt sätt. Genom att bli en del av familjen upplevde jag att jag levde the American dream!

Keep on talking!

Caroline

Att semestra med sin värdfamilj

Som au pair har du två veckors semester under ditt år. Hur, när och var du tar ut din semester bestäms delvis i samråd tillsammans med din värdfamilj. Kanske blir det så att du får ta din semester när dina värdföräldrar har semester, men ofta kan au pairen komma att följa med på familjesemestern och jobba under tiden, och istället ha semester på egen hand en annan gång. 

En semesterresa med värdfamiljen kan innebära både nya utmaningar i ditt jobb som au pair, men också nya upplevelser.

Att jobba med barnen medan ni är iväg på semester är både roligt och utmanande. Det kan kännas konstigt att jobba i nya miljöer och i ett så nära avstånd till föräldrarna, likaså kan det upplevas som utmanande att umgås så intensivt som man gör tillsammans med sin familj under en semesterperiod.

Juli 2011. En nästan tre veckor lång roadtrip tillsammans med min värdfamilj stod för dörren. Vi hade packat i en veckas tid, barnens nedräkning stod som rödmarkerade kryss över en stor poster i köket och jag och min värdmamma försökte bolla mellan att sköta de dagliga sysslorna samtigit som vi höll på att planera för tre veckor framöver. Dagen var kommen. Bilen var packad från tak till golv och GPSen inställd på Santa Barbara, vårt första stop på vår ”So-Cal summer vacation” som mina värdföräldrar sa.

Våra tre veckor tillsammans innebar stundvis utmaningar och hårt jobb. Att underhålla en 3 och 6-åring i en bil som rullar i 6 timmar fick fantasi och kreativitet att nå nya höjder. Att dela ett och samma hotellrum 5 personer har sina utmaningar, likadant som att hålla reda på barnen på Disneyland har sina.

För att din semester resa tillsammans med din värdfamilj ska bli någonting ni alla minns som en kul och lyckad tid så vil jag tipsa om att ni sitter ner tillsammans i god tid före och går igenom allt ifrån upplägget av resan, till schema till förväntningar.

Min roadtrip tillsammans med min värdfamilj tillhör ett utav mina främsta, om inte mitt bästa, minne från mina au pair år. Jag fick tack vare dem, se platser jag bara tidigare hade drömt om att se. Dessutom så trädde min plats i familjen (och min givna plats i bilen) fram på riktigt, och jag har idag en stor karta över Kalifornien upphängd på väggen, inringade är de platser vi besökte tillsammans den där sommaren, alla tillhörande med sitt speciella minne.

Planerar din värdfamilj en resa just nu, och var bär det i så fall av? Dela gärna med dig utav berättelser ur en resa du gjort tillsammans med din värdfamilj. Tipsa varandra om kul och underhållande lekar att göra med barnen medan man är på resande fot eller dela med dig av ett foto taget från ett favorit resmål i USA.

Hoppas ni njuter av er sommar!

/ Amy

Lets dance och dansdrömmar

Igår var jag på inspelningen av Let's Dance här i Stockholm. Det var förvånansvärt lika det man ser på tv. Och alltid blir jag inspirerad av alla tv-människor. Studiomannen, pausunderhållaren, producenten och alla de andra som finns bakom kamerorna och ser till att allt är perfekt tajmat. Jag har varit på ett par olika tv-inspelningar förut och tycker alltid att det är imponerande hur människorna i produktionsteamet verkar superlugna trots att de lyckas vara ”på tårna”.

Hursomhelst så var det väldigt roligt att de dansen live, särskilt som jag är lite av en dansnörd, och jag tycker att det är ganska imponerande hur duktiga de blivit på bara några veckor. Jag hade älskat att få ta 8 veckor ledigt och ägna mig åt dans typ 8 timmar åt dagen – tänk om jag också hade kunnat bli riktigt duktig?! Eller varför inte ta ledigt i någon månad och åka iväg och intensivplugga ett nytt språk? Eller dyka? Eller lära mig surfa?

Nu ska jag inte klaga – jag har hunnit med att vara ”ledig” och gjort flera spännande saker i mitt liv innan jag började plugga och sen jobba heltid och för det är jag evigt tacksam. Ni som har läst mina inlägg förut vet att jag är en ivrig påhejare av sabbatsår och att ”leva livet” innan man drar på sig en massa måsten och krav. Så om du är en dansnörd som jag – ta chansen att sticka iväg och lära dig dans utomlands, gillar du surfing – stick iväg och surfa ett halvår. Du kommer troligtvis att arbeta ändå i typ 40 år, så nog är det inte hela världen om du skjuter fram plugg/jobbstart i ett år eller så.

För egen del tror jag bestämt att jag ska återuppta en sedan tidigare vilande diskussion med min chef om nästa semester. Jag tror nämligen att en kombinerad spanska- och salsakurs i 3-4 veckor hade suttit alldeles utmärkt nästa vinter :) Så chefen – om du läser detta så kan du väl fundera på den idén tills på måndag?

Trevlig helg!

Victoria

Utlandsvistelse leder till jobb!

Ja, så är det faktiskt enligt en studie som Svenskt näringsliv och Internationella programkontoret gjorde för ett par år sedan.

Studien rör i främsta hand studier och praktik utomlands, men de egenskaper som arbetsgivarna i studien lyfter fram som extra meriterande är att man under en utlandsvistelse utvecklar social kompetens, komunikativ förmåga och inititativförmåga. Vi vill påstå att man i allra högsta grad får dessa även av att jobba utomlands som au pair.

Anledningarna till att man åker som au pair varierar. En del vill lära sig bättre engelska, andra ser det som ett smart karriärsdrag men många vill också ha ett ”sabbatsår” och göra något annat innan man ska tillbaka till skolbänken igen. Oavsett om det är ditt syfte med året – glöm inte att använda det som merit i efterhand när du söker jobb eller skola. Ditt år kan vara mer värdefullt än du tror, särskilt om du i ditt CV har en kombination av ett år i USA med både jobb och collegepoäng, samt kanske en annan utbildning i Sverige efter året i USA.

Nu har ju de flesta redan sökt skola inför hösten, men kommer du inte in, eller står du i valet och kvalet kring om du vill plugga eller resa i höst, tänk en gång extra på vad jag just berättat J

Lycka till!

Victoria