Tips for a rainy day

What to do with your kids on a rainy day? A drawing competition!

Hello there! Even though it´s summer time it might rain one day, therefore, I´m checking in with a great tip that my kids used to love to do on a rainy day. Of course, spending time outside when is raining can be funny too, but sometimes you just want to crawl up inside so here we go.

Most kids love to draw, with pens, pencils, water-color and crayons, you name it J. But to make it a bit more fun and exacting, make it into a game where you guess what the other person is drawing then you get points for each correct guess. This is great because you doesn´t need to be an artist, anyone can draw a flower or an apple, and the earlier your opponent guess correctly, the more points he or she will get. Also, you can draw your on board-game board and use pieces to move forward on the board to get to the goal. Me and my kids had a lot of laughs trying to guess each other’s drawings and I guarantee you will too J

Do you have any tips for a rainy summer day? Please comment below or write on facebook.

This is another picture my host kid did once; a drawing can make anyone happy J

Happy drawing time! Best regards Madeleine

Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

Förlänga eller inte förlänga?

Är du en av dem som velar som jag gjorde kring det här med att förlänga din tid i USA? Är du under dina sista månader, kanske redan har önskat en flygtid hem, men ändå tänker att du kanske skulle vilja förlänga med 6 månader eller så?

Jag minns så väl hur mina tankar gick. Hur jag kände att jag inte var klar med livet i USA, hur det fanns mer jag ville upptäcka, men hur jag samtidigt längtade hem efter att ha mitt eget, skaffa egen lägenhet och ta hand om mig själv. Min värdfamilj ville att jag skulle stanna, även om de fullt ut respekterade ifall jag inte ville.

Såhär snart 10 år senare så inser jag att valet egentligen var ganska enkelt. USA är en ”once in a lifetime experience”. Även om du åker tillbaka till USA av andra anledningar senare så är ditt au pair-år en unik tid. Att ha egen lägenhet kommer du hinna. Typ hela resten av ditt liv. Kanske delar du den med en vän, eller en egen familj så småningom, men den kommer fortfarande vara din egen.

Studier hinner du med. Vad spelar ett år eller ett halvår för roll – det kommer knappast att påverka din förmåga att ta till dig studierna, eller möjligheten att få jobb. Möjligen bara till det positiva, eftersom du under tiden i USA skaffat dig erfarenhet som andra inte har.

De vänner där hemma som finns kvar efter ditt år i USA, kommer särkerligen finnas kvar även om du råkar vara borta i 18 eller 24 månader. Och finns de inte kvar alls är de troligen inga vänner du ändå hade behållit i det långa loppet. Saknar de dig och tjatar om att du ska komma hem så kan du ge dem en deal – när din förlängningstid är över kan hela kompisgänget komma över och ni kan göra en roadtrip tillsammans på din resemånad (så gjorde för övrigt jag och mina vänner). Meddelar du dem redan nu så hinner de börja ladda shoppingkontot för USA J

Det är så lätt att vara efterklok, men i retrospekt så verkar det som att all logik säger att valet var enkelt. Ta vara på chansen – den kommer inte igen, medan livet här hemma rullar på i vanlig takt och kommer att göra så även om 6, 9 eller 12 månader.

 Lycka till med dina planer och hör av dig om du vill veta mer om möjligheten att förlänga eller bolla tankar i största allmänhet

/Victoria

Din roll som au pair

Hej på er!

Nu är det många som söker efter sin familj att bo hos i USA. Det är mycket som lockar med att åka till USA och alla har vi olika mål med vår resa. När jag åkte till USA ville jag bli en del av en stad, upptäcka guldkorn av resuranger och cafer, studera på ett coolt universitet och lära känna amerikaner. Framför allt ville jag bli en del av en amerikansk familj och få leva den amerikanska kulturen.

Att bo och jobba i en familj var det bästa sättet att lära sig om kulturen, det var många gånger som mina värdbarn berättade vad de hade lärt sig i skolan och det blev genast ett tillfälle att suga åt mig kunskap. Jag kunde också inspirera de med och hjälpa de med läxläsning. Jobbet som au pair gjorde mig mer självständig, genom att jag tog ansvar för familjens underbara barn och jag fick föräldrarnas förtroende. Jag blev också mycket modigare när jag var där, för att jag vågade prata med familjen om situationer jag inte var säker på hur jag skulle hantera eller om jag hade något förslag på hur vardagsrutinerna skulle förbättras vågade jag ta upp det med föräldrarna.

Jag fick ofta mycket bra respons från mina värdförlädrar när jag kom med förslag för att syftet var att göra det bättre för deras barn. Ibland kunde jag glömma bort att familjen hade en vardag och att allt går som på räls för föräldrarna. Därför kan det vara bra att stanna upp och reflektera hur rutiner kan förbättras och utvecklas så att jobbet ska blir roligt och inspirerande hela året och till det bästa för hela familjen.

Keep up the good work and keep on growing J

Ta hand om er!

Caroline

Celebrityspotting!

När jag var au pair 2004-2005 så bodde jag med min värdfamilj på Long Island New York. Jag stormtrivdes verkligen! Jag älskar New York!

I maj 2012 så var det 7 år sedan jag sist var där så jag tyckte att det var dags att åka dit igen. Jag och min sambo åkte dit en vecka på semester och min önskan var att han skulle förälska sig i staden precis som jag. Och det gjorde han. Jippi!

En kväll så fick vi en inbjudan av en vän till mig till en klubb som låg mitt på Manhattan. Kul tänkte vi och bestämde oss för att gå dit o se hur nattlivet är i New York. Det var ett jättetufft ställe med takterass. Den dagen vi gick dit så firades cinco de mayo, en spansk högtid, så det hängde pinjatas i taket. Helt plötsligt så ser vi en man som slår till en sådan och min sambo får den på sig, när vi tittar upp så var det självaste Jay-Z som hade slagit till pinjatan! Wow tänkte vi, va kul att äntligen få se en kändis!

Tiden går, ungefär en timme senare så får jag plötsligt något i ögat så jag böjer mig o tar mig för ögat varpå någon lägger sin hand på min axel och frågar ”are you OK hun?” Jag tittar upp och håller mig för ena ögat då jag ser vems hår jag fått i ögat. Beyonce! Det är självaste Beyonce som frågar mig hur jag mår, oh my god! Min New York vecka vart så bra, jag och min sambo var helnöjda med vår vecka och med vilka kändisar vi sett J

Ha en bra dag o hoppas ni med får se några stora kändisar J

Carro

Det ofattbara har hänt igen.

Så händer det obegripliga igen.

Det är svårt att greppa, och tankarna far runt ”hur kan det hända? Igen?”. Våra vänner i väst har drabbats av alldeles för många tragedier som denna och vi hoppas innerligt att detta är sista gången som detta behöver hända. Någonsin. Någonstans.

Våra tankar finns hos de familjer och anhöriga i USA som drabbats av denna tragedi. Det finns inga ord som kan trösta och göra det lättare att ta sig igenom julen när man just mist sitt barn. Ingen kram eller omtanke i världen som kan minska sorgen.

USA är ett helt land i sorg just nu, och vi lider med dem.

Vad ska man hitta på i höst och vår?

Vad händer till hösten? Vad händer till våren? Så tänkte jag 2004. Vad ska jag göra nu? Jag har gått ut gymnasiet, några kompisar har kommit in på skola och ska flytta, andra stannar kvar och jobbar på samma extra jobb som förut.. Men jag då? Jag kände mig inte redo att söka till heltidsstudier, jag ville inte fortsätta på mitt extra jobb, jag ville utvecklas som person och det skulle inte att hända om jag satt hemma utan jobb eller skola. Vad finns det då för alternativ?

Det var då jag sprang förbi en plansch, en rosa plansch där det stod Cultural Care Au Pair. Vad var det för något? Jag ringde numret som stod och då fick jag information om att det skulle hållas ett informationsmöte i Växjö 3 dagar senare. Jag blev inbjuden och sedan bad jag min pappa om skjuts till storstan, jag ville ju inte åka ensam. Vi åkte dit, deltog på mötet och kom ut 2 timmar senare med klarhet i vad jag skulle göra. Jag skulle bli au pair i staterna! (kan tillägga att pappa inte var lika entusiastisk som jag direkt efter mötet).

Jag fick hemskickat massvis med papper, det var på den tiden då vi fortfarande sökte med pappers ansökan. Jag var så noga med hur jag skrev allting, fint och prydligt! Jag gjorde ett fotoalbum av mina nära och kära och skickade in.

YES, jag blev antagen! Nu skulle jag resa till USA och få leva med en amerikansk familj, jobba med barn vilket jag älskar och jag skulle få studera lite! Vilken bra vår detta skulle bli!

Så, vad ska du göra i höst/vår?!?!

Tjingeling, Carro