Barns underbara värld

Hej på er allihopa!

Bland det roligaste med att vara au pair tyckte jag var att få vara del av ett barns uppväxt, få se dem lära sig nya saker och upptäcka världen. Jag hade tvillingar som värdbarn och de var 6 år gamla när jag kom till dem och 8 när jag åkte eftersom jag förlängde mitt år. Holden och Paige var två livliga kids och vi spenderade mycket tid i parken, simhallen, hos kompisar, på cykeln och med diverse sporter, det genererade såklart i massa härliga minnen.

En gång när de var små var vi på vår favoritlekplats i Central Park och helt plötsligt kom Holden springades gråtandes, kort därefter kom Paige lika ledsen. Jag hade båda i famnen och försökte trösta dem, tills de plötsligt utbrister att råkat springa in i varandra! Det var nästan svårt att hålla sig för skratt när de väl hände men när de sedan blev äldre har vi fnissat åt det många gånger.

Barn har som bekant ganska livlig fantasti, och vill gärna ställa massa frågor. Holden älskade att upptäcka saker och fråga fråga fråga, och när man äntligen hade försökt förklarat något som varför havet var olika djup på olika ställen kom alltid frågan ”but why?” och man var tillbaka på ruta ett. När han var runt sju år trodde han att han hade upptäckt receptet på is, och kom glad och förklarade för mig hur man gjorde. ”Man sätter in en skål med vatten i frysen på kvällen och morgonen därefter har det blivit is”, fantastiskt tyckte han och berättade stolt att han hade kommit på just receptet. Jag tycket det var super kul att få vara med om det och kan nu inte vänta tills han är stor nog att få höra om hans roliga små upptåg.

Jag tycker verkligen om att läsa och tänkte att läsa svenska böcker översatta till engelska skulle vara en bra idé. Bland de första böckerna jag läste högt för dem var Selma Lagerlöf klassiska bok Nils Holgersson, när vi var klara utbrister Paige ”Men va, finns det i n g a byggnader i Sverige? Vi bor ju i en skyskrapa här”. Jag försökte såklart förklara att boken utspelar sig för flera 100 år sedan men jag tror inte att det gick fram helt och hållet till mina city-kids som är uppväxta i NYC. Jag hoppas såklart att de någon gång kommer och hälsar på i Sverige och får se att vi absolut har byggnader, men kanske inte så höga som på Manhattan.

Slutligen vill jag bara säga att ta tillvara på alla kloka små frågor och funderingar som era värdbarn har eller från barn ni passar här i Sverige inför er avresa, de har så mycket att lära och upptäcka.

Varma solhälsningar från Madeleine

Att komma hem igen!!

Att komma hem igen

Nu till våren är det tre år sedan jag skickade in min ansökan till Cultural Care Au Pair.

Tre år känns ibland som en evighet då jag tänker på allt jag har fått uppleva sedan jag flyttade till USA. Jag var borta i 22 månader och de var de absolut bästa åren. Jag hade hört så mycket au pair historier, läst bloggar och fantiserat om hur det skulle vara att få en värdfamilj i USA. Men aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle vara att åka tillbaka till USA, efter att ha varit au pair, och hälsa på dem igen. Det var bara fantastiskt!

Jag kom tillbaka från min au pair tid i juni 2012, och redan då började jag och min värdfamilj planera för att jag skulle hälsa på och till jul bokade jag en resa lagom till min födelsedag i mars. Jag hade räknat ner inför att åka till USA sedan jag bokade biljetten, och det var nästan mer pirrigt att kliva på planet den här gången, hur kommer barnen reagera? Hur kommer den nya au pairer vara, kommer det kännas konstigt? Var tankar som snurrade i mitt huvud. Att det dessutom skulle bli en överraskning för mina värdbarn var bara ännu mer spännande!

 Och vilken lyckad överraskning det blev sen! Två super glada tvillingar och en hund som kissade på sig av lycka! Det var så kul att se hur mycket barnen hade växt, vad deras nya intressen var och hur de hade utvecklats. Ett toppenbesök helt enkelt, det kändes väldigt naturligt att vara tillbaka och jätte roligt att få träffa den nya au pairen. Jag spenderade dagarna med mina värdbarn, lekte, spelade spel, hjälpte till med läxor och det kändes lite som att de gamla rutinerna kom tillbaka rätt snabbt. Vad jag hade sett fram emot nästan lika mycket som att träffa min värdfamilj var såklart att säga hej till New York City igen, staden som blev mitt hem under mer än ett år tills min värdfamilj valde att flytta till förorten och New Jeresy där de fortfarande bor. Att strosa runt i våra gamla kvarter på Upper West Side, beställa en favorit-kaffe på Starbucks, gå till stammisrestaurangerna och bästa platserna i central park gjorde mitt besök fulländat. Givetvis var det hur kul som helst att också träffa massa gamla vänner som bor kvar. Jag lärde känna mycket folk som inte bara var au pairer, vilket gör att jag har en stor umgängeskrets att återkomma till, väldigt härligt.

Som pricken över i:et firade jag för tredje året i rad min födelsedag i NYC, med ett härligt restaurang besök med mina kids plus värdpappor (yes jag hade två pappor, hade aldrig kunnat föreställa mig det men är genuint lycklig över att jag sa ja till dem) för att sedan fira vidare med vänner. Avslutningsvis vill jag säga att det må vara lite läskigt innan man bestämmer sig för att åka, men att efter det få återkomma till sin andra familj i USA var otroligt roligt.

Bästa hälsningar

Madeleine