Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

My second home

Hej!

När man är i proscessen att bli Au pair, eller faktiskt redan är Au pair är allt man får höra: ”Njut!! Det går så fort!” Då ler man snällt och säger ”Ja de ska jag”. Men i hemlighet tänker man: herregud vad dom stressar, jag har ju faktiskt ett helt år. Men nu sitter jag här 6 månader efter hemkomsten till Sverige och säger, Ja, det går FÖR fort. Jag kan inte förstå att mitt år är över och det går inte en dag utan att jag längtar efter mitt andra hem i Minnesota. För nu när man är hemma, och har all den där maten man saknat, sin underbara familj och vänner, så saknar man ALLT om USA. För hur sorgligt det än var att åka från Sverige, så visste man att man skulle komma tillbaka, man visste att allt fanns kvar och väntade på en. Samma känsla infann sig inte när planet lyfte från Minnesota tillbaka hem. Jag visste faktiskt inte när jag skulle komma tillbaka till en av mina favorit städer i hela USA, härliga Minneapolis.

Väl hemma så fick jag den otroliga möjligheten att bli rekryteringsledare för Uppsala och Västerås och genom det få prata av mig om mitt otroliga år. Jag fick möjligheten att inspirera blivande Au pairer att ta chansen att åka, att våga, och vara den där rösten som säger ”Njuuuut av ditt år”. För helt seriöst, ni kommer blinka, och sen är det tre månader kvar. Så mitt hetaste tips är:

*Gör en lista för allt ni vill göra under ditt år. 
*Fokusera på nuet och din tid där du är.
*Ta mycket kort och gör en scrapbook ifall du känner dig extra pysslig.
*Och ja, stanna upp, och njut!

I skrivandes stund kan jag berätta att jag redan bokat resa tillbaka i sommar för att hälsa på min värdfamij. Vi har redan planerat massor tillsammans och känner mig så lyckligt lottad som inte bara fick en andra familj, men också så många nya vänner och så många upplevelser rikare. När jag är där ska jag besöka alla mina favoritställen, äta all min favoritmat, snaska på allt mitt favoritgodis och krama på nära och kära. Så härligt att alltid veta att man har ett andra hem som man alltid är välkommen till.

Ta chansen vänner!

-Ida

Dagdrömmer mig bort till Manhattan

När jag var au pair i USA passade jag på att resa under alla mina lediga dagar. Det var det bästa jag har gjort! Jag träffade au pair vänner som också var sugna på att resa och under varje ledig helg bokade vi små busstripper till storstäderna i närheten där jag bodde på Östkusten.  När jag hade längre ledighet bokade jag flyg till Karibien, Kalifornien, Canada och Miami. Det var underbart!

New York blev min favoritstad och jag åkte dit 15 gånger under mitt år. Jag bokade bussbiljetter för 1-10 dollar och spenderade många helger på Manhattan. Ett tips från mig om ni är eller ska åka till New York är att promenera till Whole foods vid Columbus Circle och köp deras goda sushilåda och sätta sig i Central Park och njuta av stämningen. Det behöver inte alltid kosta en massa pengar eller vara krångligt utan att bara njuta av att vara en del av en ny stad är det bästa! Jag önskar att jag fortfarande var kvar på Manhattan, särskilt nu när våren kommer!

Ha en bra dag! Maggie