Att sysselsätta, aktivera och underhålla

Vad står det på veckans agenda? Lämna och hämta från preschool, playdates, fotbollsträning och gymnastik ….men däremellan kanske det finns en del tomma luckor som behöver fyllas?

När jag kom till USA var mitt värdbarn 2,5 år gammal och han och jag tillbringade tio timmar om dagen tillsammans förutom de få timmar han var på preschool. I början flöt det på väldigt bra och jag såg till att vi gjorde varierande, roliga och utvecklande aktiviteter varje vecka.

Fast efter ett tag när vi hade varit på samma lekplatser och bakat samma ”banana bread” varje fredag kändes det inte varierande och stimulerande längre, varken för mitt värdbarn eller för mig. Så då tog jag hjälp av mina värdföräldrar, au pair vänner, andra mammor på preschool och grannbarnen. Jag försökte hämta inspiration och tips från alla möjlig håll och plocka fram den mest kreativa sida jag hade. 
 
Det resulterade i att mitt värdbarn och jag utforskade ett flertal nya bibliotek och museum i området, gjorde hinderbana i huset (speciellt under snöiga och regniga dagar), gick på mysiga picknickar och pysslade med både det ena och det andra (t.ex maracas gjorda av makaroner och förvandlade skokartonger till minihus) Vi såg även till att avancera vår bakning och gav oss på lite svårare recept! Mitt värdbarn blev en hejare på att kläcka ägg☺ Vi utökade även vårt sociala nätverk och planerade in playdates med andra barn på hans skola, vilket mitt värdbarn stormtrivdes med att!


Vad hittar ni på med era värdbarn? 

Ett kärt återseende i Boston

En månad innan jul besökte jag ju min värdfamilj i Boston som jag var au pair hos för några år sedan. Det blev ett härligt och kärt återseende och vi spenderade en härlig helg med både shopping, restaurangbesök och promenader. Mellan aktiviteterna med hela familjen ägnade jag mycket tid åt mitt värdbarn. Han passade på att besegra mig i både monopol, "mini- curling" och berätta om Obamas "Obamacare". Ibland glömde jag bort att han faktiskt var samma pojke som jag gick runt och bar på för sju år sedan och som matvägrade och gnällde för att han inte fick nappen. Den smarta, "lillgamla", roliga och kloka ungen var egentligen fortfarande den smarta, "lillgamla, roliga och kloka ungen fast i en större förpackning och på en helt annan nivå. Sen jag var au pair har jag nu varit och hälsat på två gånger, vilket under dessa 6 år inte är särkilt mycket egentligen. Även fast vi inte har setts så mycket så känns det som vi känner varandra väldigt väl när vi väl ses, vilket säkerligen beror på att vi kom varandra väldigt nära under mitt år som au pair, även om vi hade våra duster ibland. Mitt värdbarn kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Skolstart!

Skolstart!

Nu har skolorna börjat igen och vi lämnar därmed sommarlovet bakom oss. När jag själv var i USA innebar detta att allt gick tillbaka som ”det brukade”, både jag, barnen och föräldrarna hittade ganska snabbt in i de gamla  rutinerna.  Förutom att hjälpa till med läxorna satte även alla aktiviteter efter skolan igång. 

Det jag gillade mest var att följa med den yngsta till gymnastikträningen, mycket beroende på att jag själv varit gymnast för ett antal år sedan. Tillsammans övade vi på både kullerbyttor och hjulningar.

Nu, flera år senare deltar denna tjej, fyra år äldre, på massor av tävlingar och är väldigt duktig. Jag kan inte hjälpa att känna i alla fall lite stolthet! Det är en helt underbar känsla att kunna dela med sig av det som ligger en varmt om hjärtat, speciellt när det uppskattas.

Vi kan inte vara bra på allting. Som au pair däremot har du alla möjligheter att hjälpa dina värdbarn att utvecklas, både med det som de själva redan är bra på men också lära dem allt det du är bra på!

Lycka till med  både läxläsning och aktiviteter!

/Jenny

Barns underbara värld

Hej på er allihopa!

Bland det roligaste med att vara au pair tyckte jag var att få vara del av ett barns uppväxt, få se dem lära sig nya saker och upptäcka världen. Jag hade tvillingar som värdbarn och de var 6 år gamla när jag kom till dem och 8 när jag åkte eftersom jag förlängde mitt år. Holden och Paige var två livliga kids och vi spenderade mycket tid i parken, simhallen, hos kompisar, på cykeln och med diverse sporter, det genererade såklart i massa härliga minnen.

En gång när de var små var vi på vår favoritlekplats i Central Park och helt plötsligt kom Holden springades gråtandes, kort därefter kom Paige lika ledsen. Jag hade båda i famnen och försökte trösta dem, tills de plötsligt utbrister att råkat springa in i varandra! Det var nästan svårt att hålla sig för skratt när de väl hände men när de sedan blev äldre har vi fnissat åt det många gånger.

Barn har som bekant ganska livlig fantasti, och vill gärna ställa massa frågor. Holden älskade att upptäcka saker och fråga fråga fråga, och när man äntligen hade försökt förklarat något som varför havet var olika djup på olika ställen kom alltid frågan ”but why?” och man var tillbaka på ruta ett. När han var runt sju år trodde han att han hade upptäckt receptet på is, och kom glad och förklarade för mig hur man gjorde. ”Man sätter in en skål med vatten i frysen på kvällen och morgonen därefter har det blivit is”, fantastiskt tyckte han och berättade stolt att han hade kommit på just receptet. Jag tycket det var super kul att få vara med om det och kan nu inte vänta tills han är stor nog att få höra om hans roliga små upptåg.

Jag tycker verkligen om att läsa och tänkte att läsa svenska böcker översatta till engelska skulle vara en bra idé. Bland de första böckerna jag läste högt för dem var Selma Lagerlöf klassiska bok Nils Holgersson, när vi var klara utbrister Paige ”Men va, finns det i n g a byggnader i Sverige? Vi bor ju i en skyskrapa här”. Jag försökte såklart förklara att boken utspelar sig för flera 100 år sedan men jag tror inte att det gick fram helt och hållet till mina city-kids som är uppväxta i NYC. Jag hoppas såklart att de någon gång kommer och hälsar på i Sverige och får se att vi absolut har byggnader, men kanske inte så höga som på Manhattan.

Slutligen vill jag bara säga att ta tillvara på alla kloka små frågor och funderingar som era värdbarn har eller från barn ni passar här i Sverige inför er avresa, de har så mycket att lära och upptäcka.

Varma solhälsningar från Madeleine

Förlänga eller inte förlänga?

Är du en av dem som velar som jag gjorde kring det här med att förlänga din tid i USA? Är du under dina sista månader, kanske redan har önskat en flygtid hem, men ändå tänker att du kanske skulle vilja förlänga med 6 månader eller så?

Jag minns så väl hur mina tankar gick. Hur jag kände att jag inte var klar med livet i USA, hur det fanns mer jag ville upptäcka, men hur jag samtidigt längtade hem efter att ha mitt eget, skaffa egen lägenhet och ta hand om mig själv. Min värdfamilj ville att jag skulle stanna, även om de fullt ut respekterade ifall jag inte ville.

Såhär snart 10 år senare så inser jag att valet egentligen var ganska enkelt. USA är en ”once in a lifetime experience”. Även om du åker tillbaka till USA av andra anledningar senare så är ditt au pair-år en unik tid. Att ha egen lägenhet kommer du hinna. Typ hela resten av ditt liv. Kanske delar du den med en vän, eller en egen familj så småningom, men den kommer fortfarande vara din egen.

Studier hinner du med. Vad spelar ett år eller ett halvår för roll – det kommer knappast att påverka din förmåga att ta till dig studierna, eller möjligheten att få jobb. Möjligen bara till det positiva, eftersom du under tiden i USA skaffat dig erfarenhet som andra inte har.

De vänner där hemma som finns kvar efter ditt år i USA, kommer särkerligen finnas kvar även om du råkar vara borta i 18 eller 24 månader. Och finns de inte kvar alls är de troligen inga vänner du ändå hade behållit i det långa loppet. Saknar de dig och tjatar om att du ska komma hem så kan du ge dem en deal – när din förlängningstid är över kan hela kompisgänget komma över och ni kan göra en roadtrip tillsammans på din resemånad (så gjorde för övrigt jag och mina vänner). Meddelar du dem redan nu så hinner de börja ladda shoppingkontot för USA J

Det är så lätt att vara efterklok, men i retrospekt så verkar det som att all logik säger att valet var enkelt. Ta vara på chansen – den kommer inte igen, medan livet här hemma rullar på i vanlig takt och kommer att göra så även om 6, 9 eller 12 månader.

 Lycka till med dina planer och hör av dig om du vill veta mer om möjligheten att förlänga eller bolla tankar i största allmänhet

/Victoria

Vad man kan hitta på en regnig dag!

Idag regnar det här i Stockholm. Jag AVSKYR regn. Det gör att mitt hår burrar upp sig, man blir blöt om fötterna och byxorna. Inget kul alls.

Jag var så glad att mina värdbarn kände samma sak. När det regnade så höll vi oss inomhus helt enkelt. Man kanske skulle vilja kila under en filt med en bra bok eller film, men det gjorde vi inte. Vi bjöd in till teater istället. Nästan varje gång som det regnade så var vi hemma hos oss, planerade en teater och sen filmade vi oss, o kollade filmen o skrattade så vi grät åt oss själva. Det var verkligen toppen!

De gångerna vi inte underhöll oss med teater så bakade vi eller byggde kojjor. Mina värdbarn hade ett gigantiskt playroom med en stor soffa och massvis med kuddar och filtar så det var det bästa stället att bygga kojjor på. Vi brukade bygga en för den äldsta killen och en till mitten tjejen och sedan fick jag o bebisen komma på besök. Om vi hade varit snälla. Ville de vara ensamma i sina kojjor så fick jag och bebisen snällt sitta på en stol och vänta.

Inne i de här kojjorna så hade vi ficklampor, ritblock, dockor, dinosaurier, you name it, allt fick plats.

Det var verkligen mysigt att ta de regniga dagarna och bara vara inne och mysa o vara aktiva inomhus. Vanligtvis så var vi alltid vid poolen på sommaren eller byggde saker med snön på vintern så det var mysiga dagar när det regnade.

Hoppas ni har fin dag, även om det regnar snöar eller att solen skiner!

Carro

Att komma hem igen!!

Att komma hem igen

Nu till våren är det tre år sedan jag skickade in min ansökan till Cultural Care Au Pair.

Tre år känns ibland som en evighet då jag tänker på allt jag har fått uppleva sedan jag flyttade till USA. Jag var borta i 22 månader och de var de absolut bästa åren. Jag hade hört så mycket au pair historier, läst bloggar och fantiserat om hur det skulle vara att få en värdfamilj i USA. Men aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle vara att åka tillbaka till USA, efter att ha varit au pair, och hälsa på dem igen. Det var bara fantastiskt!

Jag kom tillbaka från min au pair tid i juni 2012, och redan då började jag och min värdfamilj planera för att jag skulle hälsa på och till jul bokade jag en resa lagom till min födelsedag i mars. Jag hade räknat ner inför att åka till USA sedan jag bokade biljetten, och det var nästan mer pirrigt att kliva på planet den här gången, hur kommer barnen reagera? Hur kommer den nya au pairer vara, kommer det kännas konstigt? Var tankar som snurrade i mitt huvud. Att det dessutom skulle bli en överraskning för mina värdbarn var bara ännu mer spännande!

 Och vilken lyckad överraskning det blev sen! Två super glada tvillingar och en hund som kissade på sig av lycka! Det var så kul att se hur mycket barnen hade växt, vad deras nya intressen var och hur de hade utvecklats. Ett toppenbesök helt enkelt, det kändes väldigt naturligt att vara tillbaka och jätte roligt att få träffa den nya au pairen. Jag spenderade dagarna med mina värdbarn, lekte, spelade spel, hjälpte till med läxor och det kändes lite som att de gamla rutinerna kom tillbaka rätt snabbt. Vad jag hade sett fram emot nästan lika mycket som att träffa min värdfamilj var såklart att säga hej till New York City igen, staden som blev mitt hem under mer än ett år tills min värdfamilj valde att flytta till förorten och New Jeresy där de fortfarande bor. Att strosa runt i våra gamla kvarter på Upper West Side, beställa en favorit-kaffe på Starbucks, gå till stammisrestaurangerna och bästa platserna i central park gjorde mitt besök fulländat. Givetvis var det hur kul som helst att också träffa massa gamla vänner som bor kvar. Jag lärde känna mycket folk som inte bara var au pairer, vilket gör att jag har en stor umgängeskrets att återkomma till, väldigt härligt.

Som pricken över i:et firade jag för tredje året i rad min födelsedag i NYC, med ett härligt restaurang besök med mina kids plus värdpappor (yes jag hade två pappor, hade aldrig kunnat föreställa mig det men är genuint lycklig över att jag sa ja till dem) för att sedan fira vidare med vänner. Avslutningsvis vill jag säga att det må vara lite läskigt innan man bestämmer sig för att åka, men att efter det få återkomma till sin andra familj i USA var otroligt roligt.

Bästa hälsningar

Madeleine

Återbesök hos min värdfamilj!

Hemma från ett underbart återbesök i USA.

För två veckor sedan åkte jag tillbaka till min värdfamilj i USA som jag var au pair hos. Familjen hade fått tillskott med lilla Charlie som är världens gulligaste bebis som jag myste med varje morgon. Ett och halvt år efter mitt au pair år så såg rutinerna ut desamma som när jag var deras au pair. Det kändes verkligen som jag var au pair igen när jag steg in i deras hus och fick två fina välkomstskyltar som mina värdbarn hade gjort till mig.

Jag passade på att umgås väldigt mycket med familjen och hjälpte den nuvarande au pairen en hel del. Jag skjutsade barnen till skolan, hjälpte till med maten, nattade, badade och lekte väldigt mycket med barnen. Det kändes verkligen inte som om jag hade varit borta i ett och halvt år. Det var hur härligt som helst att få spendera tid med dem och få höra mitt lilla värdbarn läsa en bok för mig. Under tiden jag var pair tränade vi väldigt mycket på hennes läsning och nu läste hon en bok flytande. Det är lite skrämmande att tiden går så fort men samtidigt när jag besökte familjen kändes det som det inte hade gått mer än en vecka sen jag var au pair hos dem.

Det bästa med mitt år som au pair är att jag kom hem till Sverige med en andra familj på andra sidan Atlanten som jag kan besöka och jag är välkommen till dem när som helst.

Trevlig helg, Maggie

Snart blir det ett kärt återseende med värdfamiljen!

Nu är det äntligen dags att besöka mina små busfrön. Jag ska nämligen åka till USA om tre veckor och ska äntligen få träffa min underbara värdfamilj igen. Jag kom hem från ett underbart år som  au pair under sommaren 2011 och har länge planerat att göra ett återbesök men andra planer har lyckats komma i vägen. Jag åker tillsammans med två vänner som jag lärde känna under tiden jag var i USA och som också var au pairer. Vi tre bodde ca 10 minuter ifrån varandra och våra värdfamiljer var vänner. Våra värdbarn hade ofta playdates tillsammans och vi umgicks jättemycket under fritiden.

Mina värdbarn är 5 och 8 år nu, en tjej och en pojke. Under tiden som jag var au pair var min värdmamma gravid och jag hann tyvärr åka hem till Sverige innan hon födde lilla Charlie. 

Nu till den stora frågan. Alla ni au pairer/framtida au pairer där ute, vad har ni för tips på presenter till mina värdbarn?

/Maggie

Ett år fyllt av blandade känslor

Hej

Veckan går snabbt och det är redan onsdag. Hoppas alla har haft en bra början på veckan. 

 När jag ser tillbaka på mitt år så minns jag det med glädje. Nästan varje dag drömmer jag mig tillbaka till de stora parkerna i Boston, de nybakta bagelsen till frukost, den dagliga dosen av Starbuckskaffe, skidsemestrarna med familjen, shoppingturer till närliggande ”mall”, alla playdates och äventyr som jag och mitt värdbarn var med om. Även om det är de stunder jag minns idag så fanns det tillfällen då jag inte dansade på moln. Jag tror att alla som har varit Au pair kan intyga att ibland är det lite kämpigt. Att bo på sin arbetsplats, att se värdfamiljen som sin ”egen” familj samtidigt som du arbetar för dem, att tampas med trotsiga barn och att inte alltid vara överens med dina värdföräldrar är alla situationer som du kommer få gå igenom.  Inte nog med att du kommer ställas inför nya och främmande situationer utan du kommer även känna av hemlängtan som smyger sig på när du minst anar det.

Det viktigaste tror jag när det känns hopplöst och ledsamt är att acceptera situationen. ”Det är jobbigt nu och det kommer förmodligen att vara det ett tag.” Tillåt dig att vara ledsen och ge aldrig upp hoppet om att det blir bättre för det blir det. Det bästa är att dela med dig om hur du känner. Prata med dina au pair vänner, de befinner sig i samma situation och de vet hur du känner. Dela med dig av dina funderingar och låt din värdfamilj få chansen att hjälpa dig om det är något som bekymrar dig. Umgås med din värdfamilj om de inbjuder till det och visa att du vill spendera tid med dem även på din fritid. Det kommer att stärka din relation till familjen och ni kommer att förbättra er förståelse för varandra. Se även till att ha planer efter arbetstid med dina vänner.  Upptäck och njut av USA när du har chansen!  Sist men inte minst glöm inte att klappa dig själv på axeln då och då och var stolt över dig själv som tagit modet att åka iväg till ett främmande land. Tar du dig igenom en jobbig period kommer du bli starkare som människa och ta dig ett steg närmre till ett fantastiskt år som du aldrig kommer att glömma i slutändan.

Jag hoppas detta kan vara till hjälp till alla er Au pairer som är på väg eller befinner sig i USA.  Men även till dig som har funderingar på att åka. Ha en fortsatt bra veckan!

 Nina