Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

En tripp til Kina

Hej!
Jag kom nyss hem efter en vecka i Peking, Kina. Jag hade aldrig varit i Kina tidigare och innan jag åkte dit visste jag att det skulle vara annorlunda, men jag kunde inte föreställa mig vad som väntade. Kina är ett land fullt av magnifik historia från tusentals år tillbaka.

Vi besökte ett av världens underverk, den kinesiska muren. Det tog ca 2000 år att bygga hela muren och när vi gick på muren var det otroligt fascinerande att se hur underverket har byggts upp för så många år sedan. Deras historia värdesätts högt av kineserna och de är måna om att bevara den väl. Vi besökte ming-gravarna där 13 av de kinesiska kejsare ligger begravda. Enbart en av gravarna har de grävt upp för att utforska vad som har begravts med kejsarna. Även de gamla bostäderna från hundra år tillbaka är välbevarade mitt i staden, kallade hutonger. Kineserna är väldigt familjekära och de värnar om deras egen historia vilket gör att dessa hutonger stannar inom familjen i generationer.

När vi cyklade runt i hutongerna såg vi många äldre tillsammans med små barn. Vi fick höra att det ofta är mor- och farföräldrar som tar hand om barnbarnen när de är små fram tills de börjar skolan.

Det var många kulturella skillnader som vi upplevde under vår resa. Många sociala koder som tar tid att lära sig känna igen och vänja sig vid, innan man kan skapa sig en förståelse för de. Peking är en myllrande stad med cirka 20 miljoner personer som bor där och bara folkmängden är en omställning att vänja sig vid. Jag tycker det är fantastiskt att skapa förståelse för en annan kultur och kommer aldrig tröttna på att resa runt och lära känna alla världens hörn.

Ha en fin vecka!
Caroline