Upptäck Amerikas smultronställen

USA är ett stort land och delstaterna skiljer sig åt klimat, utbud och kultur bland befolkningen.

Trots att det är långa avstånd betyder detta inte nödvändigtvis dyra resor för att ta sig till olika områden.

Jag har varit au pair och bosatt i Kalifornien och har spenderat mycket tid där så jag har lite förkärlek till den delstaten men idag vill jag dela med mig av ett annat smultronställe som jag tycker alla borde ta chansen att se när de är i USA. 

Från den torra luften i Kalifornien tog vi flyget till Texas (redan nu var jag smått chokad) för att se hur riktiga cowboys med både hattar och boots kom gående genom perrongerna i flygplatsen. Jag ville bara ut från flygplatsens område för att se mer, jag ville höra den typiska dialekten och se den södra delstatens charm. Denna nyfikenhet är något jag planerar att bocka av denna sommar. Min slutdestination denna gång var inte Texas utan vidare till New Orleans.

Flyget landar ungefär 1,5 timme senare. När vi stiger av planet möts vi av en fukt likt en blöt tvättsvamp som kastas mot ansiktet, luftfuktigheten var 97 procent och detta upplevde jag först lite obehagligt då jag inte är van vid att ”simma och gå samtidigt”.

Jag försöker alltid ta för vana att prata med taxiförare jag åker med, jag tycker de är som spindeln i nätet, vet mycket om allt man som turist ska göra och givetvis inte göra (plus att den annars obekväma tystnade underlättas med ett trevligt samtal).

Denna taxichaufför hade jobbat i över 30 år med att köra i New Orleans och innan dess hade han varit en mycket framgångsrik djupvattensdykare. Men som många andra i USA, som inte har pengar till försäkringar och skydd när olyckan är framme, var han nu tvungen att se sig om efter ett nytt yrke och detta blev 12 timmars dagar i en taxibil. En ganska ledsam historia, men ändå något av ett tema för många som bor i New Orleans, förlust och nederlag av något de inte kan påverka.

När jag var i New Orleans hade det passerat nästan 7 år sedan den fruktansvärda orkanen Katrina svepte över staden men trots detta kunde min taxichaufför peka ut platser som för mig inte såg ut som någonting och säga att det bor hela familjer kvar i dessa massor av raserade hus.

New Orleans har mycket sorg som fortfarande syns men folket är de mest inspirerande jag någonsin träffat. Till skillnad från det hektiska livet i Los Angeles där jobb och pengar är starka drivkrafter, är mentaliteten helt annan i New Orleans. I denna stad handlar det mer om att jobba för att leva och inte leva för att jobba. Ett tankesätt jag skulle vilja låna med mig ibland när jag reser till storstäder som LA, N.Y.C och även Stockholm.

 New Orleans har några specifika saker som de är främst kända för; deras mat, uteliv och kanske mest känd för att vara födelseorten för Jazz och blues musiken.

På kvällarna vaknar de små gränderna till liv och man hör blues från en lite bar, den senaste poplåten från en annan och det är en folkfest däremellan.

Jag passade på att äta på en fantastisk restaurang som var känd bland lokalbefolkningen. Typisk mat med mycket kryddor och varför inte testa krokodilkött när man kan?

 

New Orleans är en underbar liten stad som har mycket att erbjuda, kultur och historia, mat och musik, och dessutom en befolkning som har hjärtan av guld och kan se det positiva med livet.

 Hälsningar Amanda

Konserter och den ljuva känslan

 

Vart man än befinner sig i Världen finns det alltid en grym konsert att gå på. I USA var jag på allt från konserter i små källare till större festivaler med flera band. När jag vidare befann mig i Thailand var det mer liveband på jazzbarer och nykomlingar på de thailändska diskona som gällde.

 

Även här hemma i Sverige befinner jag mig gärna då och då i ett hav av åskådare. Min absoluta favorit är Håkan Hellström. Han är någon jag hört att vissa inte tycker om. Vilket självklart inte spelar mig någon roll. Jag får i alla fall rysningar, hoppar upp och ner som en sexåring på studsmatta och sjunger med som om att jag står hemma i duschen. Ikväll är det tid att se och lyssna till en artist som jag inte är allt för bekant med. Det blir en helkväll med en god vän och kollega med ljuv musik från Ellie Golding här i Stockholm. Att en av hennes låtar sedan ”är min och min sambos” kommer förmodligen göra det hela ännu bättre.  

Musik över huvud taget, även då det bara är mina högtalare och jag, är något som jag gärna lägger tid på, egentligen under alla omständigheter. Om jag är glad så blir jag ännu gladare och känner jag mig nere kan musiken, gärna tillsammans med en löprunda, vara något som absolut gör susen.

Vi får helt enkelt se om fredagens konsert lever upp till den där fantastiska känslan som jag uppenbarligen förväntar mig.