Hej! Med dagens all teknik finns det många sätt att nå ut och få fram sitt budskap. Även om vi på Cultural Care syns i en del sammanhäng tycker vi det är skoj att nå ut till nya tjejer och killar som är sugna på att åka som au pair. I tisdags delade vi i teamet upp oss i tre olika lag, och vi hade som mål att besöka så många gymnasieskor i Stockholms region som möjligt. Vi pratade med elever, syvs och lärare och berättade om vilken fantastiskt bra ide det är att åka som au pair. Jag själv åkte efter studenten, och tyckte det var perfekt med en tid utomlands efter all tid i skolan i Sverige. Jag försökte tänka tillbaka till hur jag själv kom i kontakt med Cultural Care från början, och vill minnas att jag var så simpel så att jag googlade och anmälde mig på första bästa au pairmöte i min hemstad. Blev lite nyfiken på att veta hur ni kom i kontakt med oss? Var det kanske någon som nappde efter att ha sett en snygg rosa affisch i korridoren på er gymnasieskola? Lämna gärna en liten kommentar :)

Bästa hälsingar Madeleine

Att släppa någon inpå livet

Alla som skaffat en ny vän, dejtat eller bott i värdfamilj vet hur svårt det kan vara att släppa en ny människa inpå livet. Ibland hittar man vänner och ”klickar” direkt, andra gånger behöver man ge varandra både en, två och tre gånger innan man klickar. Klickar man direkt är det ganska okomplicerat, då kanske man inte ens reflekterar över processen som sker när man ska lära känna varann på riktigt.

Men när man till exempel ska flytta in hos en vilt främmande människa (rumskamrat eller värdfamilj) kommer massa fler faktorer in. Man vill visa sin bästa sida och helt plötsligt sätter man massa press på sig själv. Dessutom, om man ska bo hos någon, vill man känna sig som hemma och inte gå runt och tassa på tå i huset. Det är en svår balans – att samtidigt som man kanske själv blir lite stel för att man är mån om att ge ett gott intryck, vill man känna sig så avslappnad som möjligt och ”vara sig själv”.

Att helt obehindrat ta för sig i ett nytt hus är svårt. Det är inte alls någon självklarhet att ta mat ur kylen, fråga ifall familjen kan köpa hem särskild mat du gillar eller veta vad som är okej eller inte okej i huset.

När jag flyttade in hos min värdfamilj var jag oerhört stel i början. De var inte heller superöppna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur reserverad och blyg jag säkert var. Det tog helt enkelt en stund för oss att hitta en avspänd relation. Eftersom jag kände mig stel och osäker bestämde jag mig för att köra på frågetaktiken. Jag är dålig på att småsnacka, men jag är ganska nyfiken, så jag frågade om ALLT istället, för att bryta isen. (Min värdpappas kollegor blev för övrigt överlyckliga när han berättade att jag var deras sista au pair, eftersom det skulle innebära att han efter mig skulle slippa ta emot ungefär 87 samtal om dagen om diverse J)

Jag försökte att inte ställa samma fråga två gånger, utan istället ta anteckningar så att jag inte störde i onödan – men jag var nyfiken på att veta allting. Såhär i efterhand var det nog ganska bra. Kanske hade det gått snabbare att bryta isen om jag hade varit ett socialt geni som kunde småsnacka som bara den, men vad mitt eviga frågande ledde till var att jag ganska snabbt blev en självständig au pair. Jag kunde ju ganska snabbt räkna ut hur mina värdföräldrar skulle ha hanterat en ny situation, eftersom jag hade frågat dem så många gånger vad de tyckte om ditt och datt. Det gjorde att det blev lättare med beslutsfattande och att vara konsekvens gentemot barnen.

Så – till er alla som delar min blyghet och ställs inför ett nytt socialt sammanhang som ni tycker är obekvämt, prova frågetaktiken. Det funkar fint för mig.

Happy chatting,

Victoria

Din roll som au pair

Hej på er!

Nu är det många som söker efter sin familj att bo hos i USA. Det är mycket som lockar med att åka till USA och alla har vi olika mål med vår resa. När jag åkte till USA ville jag bli en del av en stad, upptäcka guldkorn av resuranger och cafer, studera på ett coolt universitet och lära känna amerikaner. Framför allt ville jag bli en del av en amerikansk familj och få leva den amerikanska kulturen.

Att bo och jobba i en familj var det bästa sättet att lära sig om kulturen, det var många gånger som mina värdbarn berättade vad de hade lärt sig i skolan och det blev genast ett tillfälle att suga åt mig kunskap. Jag kunde också inspirera de med och hjälpa de med läxläsning. Jobbet som au pair gjorde mig mer självständig, genom att jag tog ansvar för familjens underbara barn och jag fick föräldrarnas förtroende. Jag blev också mycket modigare när jag var där, för att jag vågade prata med familjen om situationer jag inte var säker på hur jag skulle hantera eller om jag hade något förslag på hur vardagsrutinerna skulle förbättras vågade jag ta upp det med föräldrarna.

Jag fick ofta mycket bra respons från mina värdförlädrar när jag kom med förslag för att syftet var att göra det bättre för deras barn. Ibland kunde jag glömma bort att familjen hade en vardag och att allt går som på räls för föräldrarna. Därför kan det vara bra att stanna upp och reflektera hur rutiner kan förbättras och utvecklas så att jobbet ska blir roligt och inspirerande hela året och till det bästa för hela familjen.

Keep up the good work and keep on growing J

Ta hand om er!

Caroline