Förlänga eller inte förlänga?

Är du en av dem som velar som jag gjorde kring det här med att förlänga din tid i USA? Är du under dina sista månader, kanske redan har önskat en flygtid hem, men ändå tänker att du kanske skulle vilja förlänga med 6 månader eller så?

Jag minns så väl hur mina tankar gick. Hur jag kände att jag inte var klar med livet i USA, hur det fanns mer jag ville upptäcka, men hur jag samtidigt längtade hem efter att ha mitt eget, skaffa egen lägenhet och ta hand om mig själv. Min värdfamilj ville att jag skulle stanna, även om de fullt ut respekterade ifall jag inte ville.

Såhär snart 10 år senare så inser jag att valet egentligen var ganska enkelt. USA är en ”once in a lifetime experience”. Även om du åker tillbaka till USA av andra anledningar senare så är ditt au pair-år en unik tid. Att ha egen lägenhet kommer du hinna. Typ hela resten av ditt liv. Kanske delar du den med en vän, eller en egen familj så småningom, men den kommer fortfarande vara din egen.

Studier hinner du med. Vad spelar ett år eller ett halvår för roll – det kommer knappast att påverka din förmåga att ta till dig studierna, eller möjligheten att få jobb. Möjligen bara till det positiva, eftersom du under tiden i USA skaffat dig erfarenhet som andra inte har.

De vänner där hemma som finns kvar efter ditt år i USA, kommer särkerligen finnas kvar även om du råkar vara borta i 18 eller 24 månader. Och finns de inte kvar alls är de troligen inga vänner du ändå hade behållit i det långa loppet. Saknar de dig och tjatar om att du ska komma hem så kan du ge dem en deal – när din förlängningstid är över kan hela kompisgänget komma över och ni kan göra en roadtrip tillsammans på din resemånad (så gjorde för övrigt jag och mina vänner). Meddelar du dem redan nu så hinner de börja ladda shoppingkontot för USA J

Det är så lätt att vara efterklok, men i retrospekt så verkar det som att all logik säger att valet var enkelt. Ta vara på chansen – den kommer inte igen, medan livet här hemma rullar på i vanlig takt och kommer att göra så även om 6, 9 eller 12 månader.

 Lycka till med dina planer och hör av dig om du vill veta mer om möjligheten att förlänga eller bolla tankar i största allmänhet

/Victoria

En unik Cultural Care Au Pair resa

Hej på er! 

Mitt namn är Emma och jag jobbar just nu med de underbara tjejerna på Cultural Care Au Pair kontoret i Stockholm. Jag gör en ettårig praktiktjänst som som heter EF 360 Management Trainee Program. Det går ut på att man jobbar för en chef med diverse olika spännande uppgifter runt om i världen.

Jag började min resa i somras på Cultural Care Au Pair kontoret i Boston (USA) där jag bland annat hjälpte till att matcha au pairer från hela världen med amerikanska familjer. Månaderna i Boston var helt fantastiska! Även om jag arbetade mycket så njöt jag av god mat, träffade massa underbara människor och hittade på roliga saker. Jag var bland annat på utomhusbio, åkte en ”Duck Tour”, besökte Harward och tog morgonpromenader längs stranden där jag bodde.

Efter sommaren fortsatte min resa till ett av Cultural Care Au Pairs kontor i Schweiz. Till en härlig liten stad som heter Luzern. Det är verkligen den vackraste staden jag bott  i!  Jag har nog tagit över hundra kort på utsikten från kontoret: en fin sjö med kristallkart vatten, med berg i bakgrunden. Kollegorna på kontoret är från hela världen vilket är väldigt kul. Jag lär mig massa nytt om olika kulturer och språk varje dag. Här har jag mest jobbat med marknadsföringsteamet  där vi bland annat har skickat undersökningar till au pairer och planerat hur framtida broschyrer och affischer ska se ut.

Nu är jag i Sveriges vackra huvudstad Stockholm vilket är super kul och spännande! Jag får bland annat träffa och prata med blivande au pairer, hjälpa till med au pair ansökningar och utse bloggare till Cultural Care Au Pairs hemsida.

Om du får möjlighet att flytta till en ny stad, kanske ett annat land, ta chansen. Det kan vara lite läskigt till en början att flytta till ett nytt ställe där man inte vet hur allt fungerar, men man kommer in i det snabbare än man tror. Jag är jätteglad att jag har fått chansen att bo i olika städer och länder, tagit del av olika kulturer, lärt mig nya språk och fått kompisar från hela världen!

Mitt råd till dig är: Ge dig ut i världen, lev, upptäck och lär! 

Tänkvärt

Kommer chansen igen? Är det här din chans? Eller kommer det en ny? Se upp för att ”tajmingen inte är rätt”, för så kan du vänta för evigt.

Ha det bra och ta hand om dig!


/Emma

Julkänslor och hemlängan

Så snart första advent kommer så kommer även mina julkänslor. Särskilt när snön faller utanför fönstret, kylan kommer och det knastrar under fötterna. Då njuter jag nästan lika mycket som när de första vårtecknen kommer.

Det är också den här tiden på året som jag vill hem till mina rötter i Norrland. Hem till mina föräldrar, hemlagad mat, julbak och glöggdoft.

Att fira jul och att vara med sina nära och kära är för många synonymt. Att då befinna sig på andra sidan jorden kan vara tufft. Riktigt tufft till och med.

Även om det är spännande att fira en amerikansk jul, så känns det fortfarande tomt. En del värdfamiljer kanske också har gjort julplaner med släkt och vänner, där au pairen inte alltid är medräknad. Kanske har de sedan länge bestämt att resa bort över jul till exempel. Då kan det vara ännu jobbigare, och man kanske får fira jul med au pair-kompisar eller andra bekanta istället.

Ett au pair-år är både upp och ner. Om det känns jobbigt i jul, försök att tänka att det är naturligt att det här är en av dina neråtkurvor, och att så snart nyårsfesten kommer så kommer allt kännas lite bättre.

Tala om för din värdfamilj hur du känner. Det gjorde jag. Jag stod i hallen och lipade som en liten unge på julafton. Det var nog det bästa jag kunde gjort, för det fick min värdfamilj att stanna upp en stund ifrån julstök och förberedelser och komma ihåg att jag kanske inte fullt ut kände mig som en naturlig del av deras familj ännu, och därmed tog de sig lite tid att ge mig en kram och tala om att de förstod hur jag kände. Det gjorde det mycket lättare genast. Jag kände mig fortfarande deppig, men jag hade i alla fall fått lätta mitt hjärta vilket var skönt.

Se till att planera in saker att se fram emot. Kanske en helg då du åker iväg och åker skidor med kompisar i januari? En rolig nyårsfest? Solsemester i Miami? När det känns som värst – se till att ha ännu mer roligt att se fram emot.

Skypa/prata med dina nära och kära, men kom ihåg att det också kan göra att du längtar hem mer, så stålsätt dig mot det.

Och ett sista råd är att försöka omfamna upplevelsen, och tänka att även när det känns rent ut sagt svinjobbigt, så är det troligen den enda jul du kommer fira i USA. Många jular i Sverige återstår, så ta vara på tiden i USA och försök att njuta av det så mycket det går.

Victoria

LCC-möte i Chicago

Nu i helgen hade jag privilegiet att delta på Cultural Cares LCC-möte i Chicago.

Det var dels en hel del nya LCC:er som genomgick en intensivträning, efter några månaders utbildning på distans. Dels var det gamla rutinerade LCC:er som kom för att prata om programuppdateringar, vidareutbildning och coachning.

Jag träffade så många fantastiska LCC:er som kom fram och personligen tackade för alla fantastiska au pairer vi ”skickar” över. För många av dem har au pair-programmet förändrat livet, på olika sätt. För många av våra LCC:er började resan med Cultural Care när de själva hade en au pair, medan andra drivs av det kulturella utbytet och möjligheten att få träffa unga människor ifrån hela världens hörn.

Ibland glömmer man på den här sidan svårigheterna våra LCC:er möter. De blir ju ofta personligen engagerade i sina värdfamiljer och au pairers situation, och det är inte ovanligt att våra LCC:er får ge sig ut på ganska märkliga uppdrag. Hämta vilsna au pairer, låna ut ett extra sovrum eller dricka thé hela natten med en au pair som längtar hem och behöver en kram och lite omtanke. Det är ett jobb som är ganska speciellt, och ett jobb som är svårt att ha om man inte trivs med att ha sitt jobb och privatliv ganska ihopblandat.

Förutom att det var fantastiskt roligt att träffa våra LCC:er så fick jag chansen att se Chicago – wow vilken stad. Manhattans skyskrapor, storstadens puls men ändå en lång sandstrand vid Lake Michigan mitt i stan. Det är absolut en stad jag skulle vilja åka till igen!

Trevlig kväll!

Victoria

Idag har jag blivit fadder

Idag fick jag ett email ifrån en organisation jag gått med i. Jag är nu officiellt fadder till en liten 7-årig flicka på Haiti. Jag längtar tills brevet med foton och adress kommer hem och jag kan börja brevväxla med henne.

Sverige som land skänker oerhört stora bistånd, men det är inte lika utspritt här som i USA att göra ”charity work”. I USA är det inte alls ovanligt att man har olika ”fund raisers”, volontärjobbar eller engagerar sig på annat sätt för behövande eller utsatta människor.

Känner ni till Cultural Cares välgörenhetsprojekt? Det kallas för Kids First och vi stöttar flera olika organisationer ekonomiskt. Vi har idag 3 stycken organisationer vi huvudsakligen stödjer, och det är Dom dziecka w Aabiunaich ett barnhem för utsatta kvinnor och barn i Polen, Jeevitha Anathashrama som är ett barnhem i Bangalore, Indien och även Share our Strength som är en organisation i USA som hjälper de fattigaste barnen i USA.

Cultural Cares Kids First Foundation är en non-profit organisation och hjälparbetet går till så att vi som jobbar för Cultural Care alla hjälps åt att samla in pengar, till exempel genom att baka och sälja bakverk på våra kontor. Här i Sverige har vi både sprungit Marathon i Kids First namn, såväl som ordnat kubbturnering där deltagaravgiften gick till Kids First. På vår au pair-skola i New York finns ett ”snack schack” där au pairer får köpa snacks för en  eller ett par dollar styck, och hela vinsten går till Kids First.

En del LCC:er ordnar även fund raisers för Kids First där au pairer och värdfamiljer i USA organiserar och hjälper till att samla in pengar. Många au pairer väljer också att skänka en femtiolapp extra när de ansöker för att bli au pair, vilken oavkortat går till Kids First. Detta är vi evinnerligt tacksamma över! Många 50-lappar gör otroligt stor skillnad för de här barnen.

Vi som organisation är väldigt stolta över Kids First och personligen försöker jag varje dag att påminna mig själv om hur otroligt priviligierad jag är, och därmed vill jag också dela med mig till dem som inte är lika priviligierade.

Hör av er om ni vill veta mer om Kids First. Ni kan också läsa mer här: http://www.culturalcarekidsfirst.org/

Ha en fortsatt fin vecka!

Victoria

Välkommen Nina!

Hej!

Mitt namn är Nina och jag har precis börjat arbeta på Cultural Care Au Pair. För lite mer än fem år sedan satt jag själv på flygplanet mot au pair skolan i New York förväntansfull på vad USA och au pair-livet skulle erbjuda. Det jag inte visste då var att jag ett år senare skulle återvända till Sverige med ett betydligt större bagage men även med en känsla av stolthet och nöjdhet över mig själv att jag fullföljt mitt år. Det fanns även en känsla av ledsamhet att behöva lämna mitt liv i USA och min amerikanska värdfamilj.

Jag bodde i en förort utanför Boston och tog hand om en pojke som var 3 år gammal. Mina värdföräldrar arbetade båda heltid så mina dagar spenderades med pojken i lekparken, på fotbollsträningen, på museum och i trädgården med grannbarnen. På helgerna fick jag uppleva alla shopping mall och storstaden Boston med mina au pair-vänner som bodde i mitt område. Det blev en vardag i USA samtidigt som jag fick möjlighet på min semester att upptäcka USA såsom New York, Los Angeles, Las Vegas, Washington DC och Houston.

Mitt år var fantastiskt år och än idag tänker jag tillbaka på alla upplevelser jag fick vara med om. Jag har varit och hälsat på min familj en gång och planerar att resa över snart igen. Jag hoppas alla som funderar på att åka iväg tar chansen att åka för att det kommer bli ett oförglömligt år på många sätt. Har ni frågor eller funderingar om att åka iväg som Au Pair är ni välkomna att kontakta mig.

/Nina

Livets goda och mindre goda dagar

Ibland känns livet sjukt trist. Det bara rullar i en cirkel där det känns som att allt går dåligt.Kanske misslyckas man i skolan, får kritik på jobbet eller har det jobbigt i någon relation i sitt liv.

Ibland känns det som att livet bara är lite allmänt trist. Man äter, sover, jobbar - typ.

Sådana vågor går man igenom även som au pair. Första tiden var ett lyckorus för mig. Allt var superspännande, och jag var konstant exalterad. Såklart – jag var ju i ett superspännande land, i en superspännande stad med massa nya vänner och en ny familj.

Men, det där lyckoruset gick ju över. Jag började fundera över massa saker och funderade över varför min värdfamilj gjorde saker på så märkliga sätt. Någonstans där började en frustration gro inom mig och jag var ganska irriterad konstant på min familj. Jag tyckte att min värdpappa var överkontrollerande och att mina värdbarn var bortskämda.

Det var så ett tag, tills jag och min värdmamma satte oss ner och pratade ut. Givetvis sa jag inte att jag tyckte barnen var bortskämda och att pappan var ett kontrollfreak, men jag förklarade att jag var van andra saker hemifrån och att jag hade vissa saker som jag inte var helt bekväm i. Jag fick också veta att det var ömsesidigt och att de inte var 100% nöjda med allt jag gjorde heller.

Efter samtalet började det vända, och nästa våg där det kändes som att livet lekte kom smygande. Jag vaknade varje dag och tänkte att jag var alldeles galet lyckligt lottad som fick vara just där jag var.

Sedan gick ju hela au pair-året upp och ner sådär. Ibland var jag världens lyckligaste människa och ibland ville jag bara hem till Sverige och vardagen är jag kunde bo i min egna lägenhet och rå om mig själv och slippa ta hänsyn till en hel familj.

Livet är ju upp och ner för alla, men jag tyckte att upp och ner-kurvorna var så mycket mer dramatiska i USA. När jag var glad så var jag så sprudlande glad att jag inte visste var jag skulle göra av all energi, och däremellan kunde det kännas rejält tungt. Tack och lov var de positiva och härliga tiderna mycket längre och många fler än de tunga stunderna, så när det kändes som jobbigast så försökte jag tänka på det.

Här hemma i Sverige är allt mer stillsamt. Som idag – en regnig fredag sent på jobbet, där kvällens höjdpunkt troligen blir en bra film och soffmys. Nåt annat har jag inte energi till, just idag J

Trevlig helg!

Victoria

När vardagen kommer ikapp

Hej!

Nu är det många som reser iväg till USA och börjar sitt äventyr som au pair. Living the American dream och bli en del av en amerikansk familj. Det är många förväntningar som ska uppfyllas, men ibland blir det inte alltid så som man har tänkt sig när vardagen springer ikapp. Det är blöjbyten, konflikter som ska lösas, mat som ska lagas och sängar som ska bäddas samtidigt som barnen ska fara runt på massor av aktiviteter och göra läxor. Var detta det du hade förväntat dig av jobbet och vad värdfamiljen hade berättat att livet i deras familj kunde se ut i deras familj? Om du känner att du har haft andra förväntningar på jobbet fundera ut hur du trodde det skulle vara annars? Prata med värdföräldrarna om dina tankar och se till att få kommunikationen mellan er att fungera. Det är många au pairer som beskriver i sina ansökningar att de vill utvecklas under sitt år, detta är en av delarna, utveckla dig på att kommunicera. Det är du som har alla möjligheter att göra ditt år till det bästa av de bästa, men det kan krävas engagemang, mod och styrka. Jag befann mig i denna situation att jag tyckte arbetet var överväldigande emellan åt. Jag vände mig till vänner och frågade hur de tyckte att jag skulle kunna lägga upp samtalet med min värdmamma och berätta om mina förväntningar. Genom att prata med värdfamiljen stärkte jag vår relation vilket gjorde att jag kom in i familjen på ett helt nytt sätt. Genom att bli en del av familjen upplevde jag att jag levde the American dream!

Keep on talking!

Caroline

Olycksfågel

Vi säger till alla våra au pairer hur viktigt det är att vara försäkrad under sitt au pair-år. Några av er kanske undrar varför? Jag var själv i samma situation då jag höll på att förbereda inför mitt år i USA och jag kommer så väl ihåg hur jag sa till mina föräldrar: ”Jag har ju aldrig varit inlagd på sjukhus och förkyld är jag max två gånger om året, varför ska jag köpa en försäkring?”

Som ni vet så kan man inte åka iväg som au pair utan någon slags tilläggsförsäkring. Och jag har mycket att tacka ERIKA och Cultural Care för detta. För inte visste jag att min olycka var alldeles runt hörnet...

Jag har aldrig uppsökt läkare, eller varit på akuten så många gånger som jag var under mina år i USA. Jag hann på 24 månader bryta både arm och fot och fick dessutom uppsöka läkare vid ett flertal andra tillfällen för diverse olika, konstiga och framför allt oväntade anledningar. Tjejen som aldrig varit på sjukhus var det här.

Vid varje sjukhusbesök så räckte det med att uppvisa mitt försäkringskort, så fick jag omedelbar hjälp utan vidare frågor. Jag fick all hjälp som var nödvändig och en lite därtill, utan att någonsin betala mer än 35 dollar ur egen ficka.

Jag hoppas givetvis inte att ni ska behöva utnyttja er försäkring lika flitigt som jag. Men budskapet jag vill få fram är: olycksfågel eller ej, du vet aldrig när olyckan är framme. Så om du står inför en oväntad situation där rådfrågning och hjälp behövs från mannen med den vita rocken, så kommer en ordentlig tilläggsförsäkring att vara din räddare! Trust me.

/Amy

Lyckat år tillsammans med sina värdföräldrar?

Vi pratar väldigt mycket om hur man ska skapa en bra relation med sina värdbarn när man åker som au pair till USA. Men lika viktigt, tycker jag, är att komma bra överens med sina värdföräldrar. Det är ju dom som har valt dig som deras au pair och, även om du är mest med barnen, så kommer ni ju bo i samma hur i minst ett år. Så hur gör man för att få ett lyckat år tillsammans med sina värdföräldrar?

Jag tycker att det börjar så fort man har tackat ja till familjen. Det är så super viktigt att hålla kontakten regelbundet innan avresan. Maila, skypa, eller skicka även vykort. Ställ frågor om allt och visa intresse för alla familjemedlemmar! Försökt att få en bra uppfattning om vem det är du åker till.

Värdfamiljerna förväntar sig inte ett till barn, de förväntar sig en till vuxen. Var inte rädd för at bli vän med dina värdföraldrar! Om dom är jätte upptagna eller jobbar mycket så kan det vara värt det att se om ni kan ha en stående tid, kanske varannan vecka, där ni sitter ner och tar en kopp kaffe. Ni kan prata om barnen, se det som en chans att ställa frågor som har dykt upp, eller bara prata med varandra! Eran relation behöver inte bara vara jobb relaterad, så ta chansen att bli en del av familjen.  Fråga redan dom första veckorna om ni kan göra något bara ni, utan barnen. Det behöver bara vara någon timme, kanske ta en bil tur för att se området, eller bara gå och shoppa lite tillsammans. A little effort goes a long way!

//Camilla

Hot hot hot

Alla här hemma i Sverige har hört hur pass varmt det är i vissa delstater i USA.  Först tänker man ju hur härligt det måste vara med en varm solig sommar, men samtidigt ibland kan det bli för varmt. Så hur hanterar man en riktigt varm sommar med barnen?

Givetvis är det viktigaste att man först och främst ser till att alla mår bra. Se till att barnen dricker tillräckligt och håller sig svala. Har ni värdbarn som vägrar få i sig tillräckligt med vatten? Ge dom snacks som innehåller vatten istället, tex vattenmelon, gurka, eller jordgubbar.

Har kommer lite andra tips från oss på kontoret...

-          Gör egna Popsicles! Använd barnens favoritjuice, prova att lägga till frukt eller bär. Har ni inte glassformar? Använd isformar och tandpetare.

-          Fråga om ni får sätta på Sprinklers (vattenspridare) och springa runt ute i trägården! Lättare ibland än att ta sig till lokala poolen eller stranden.

-          Ring närmsta au pair och utmana henne och hennes värdbarn till vattenkrig! Se till bara att ladda upp med vattenballonger...

-          Packa ihop en picnic och ta med barnen till en lokal park.. sätt er under ett skuggigt träd och läs böcker! Då sparar man lite energi, vilket det kan vara ont om när det är varmt! Om det är riktigt varmt, ha en picnic inomhus... det kan vara roligt det också!

-          Prova Bobbing for Apples

-          Kör en Lemonade Stand med barnen!

Lyckla till och var rädda om er!

/Camilla

Lite “jävlar anamma”!

För två helger sedan cyklade jag Vättern Runt, 30 mil. Jag startade kl 03.15 på natten i spöregn, som ni kan se på bilden så var det dessutom bäcksvart vid start. Hade det inte varit för att jag håller på att göra en Svensk Klassiker så hade jag brutit redan i Gränna efter 8 mil. Jag var dyngsur och iskall men hade gett mig tusan på att jag skulle klara det. På mina dryga 13 timmar som jag var ute och trampade hann jag fundera på både det ena och det andra och lyckan över att passera mållinjen gjorde det värt mödan. Med tårar i ögonen sträckte jag armarna i skyn – I did it!!!

Mitt ”jävlar anamma” har kommit till användning många gånger i mitt liv. Allt ifrån på fotbollsplanen när jag var yngre till i diskussioner med mina föräldrar som tonåring (stackar mamma och pappa) till under året som au pair. Livet är ju tyvärr inte alltid en dans på röda rosor utan man möter så väl med- som motgång under resans gång. Att testa sig själv och sin viljestyrka med jämna mellanrum tror jag inte är helt fel. Man behöver kanske inte cykla 30 mil men att ta sig an en utmaning som känns lite för stor kan ibland stärka tron på en själv. Man klarar nämligen mer än vad man tror, men om 

  man aldrig utmanar sig själv så får man aldrig bekräftelsen på vad man är kapabel till. 

Fram med ”jävlar anammat” då det känns tungt under ditt år som du är borta (för det kommer att vara tungt i perioder) så ska du se att du känner dig så mycket starkare då du tagit dig igenom den tuffa tiden.

 

//Ida

Bagage!

När man ska ut och resa i världen så har man oftast mer än en väska med sig, särskilt om man ska resa till USA. Fråga mig, jag vet.. Jag reste nämligen till USA för 2 veckor sedan. Jag hade en stor väska med mig för att jag skulle kunna shoppa mycket när jag var där men jag hade även en liten väska med mig som jag hade som handbagage.

Allt gick bra på vägen dit men det var värre på hemresan. Jag skulle nämligen resa New York – Berlin – Stockholm. Tyvärr så blev flyget från New York försenat så jag missade mitt flyg i Berlin. Jag fick därför bli ombokad och resa till Munchen och sedan till Stockholm, en extra resa på allt som allt 6 timmar. Inte så roligt kan jag berätta, men det är sådant som händer ibland. När jag väl kom fram till Stockholm så hade inte mitt bagage hängt med de flyg som jag flugit med. Jag fick därför uppsöka flyginformationen på Arlanda och be om hjälp. De sa då att min väska kommit på villovägar. Oj oj vad jag inte hade tålamod för detta. Men jag åkte hem, ringde Arlanda dagen efter och frågade om de hittat min väska. Det hade de och den anlände med taxi hem till mig dagen efter att jag landat.

Vad jag vill säga med detta och som jag själv ska ta lärdom av är att alltid skriva mitt namn på bagaget, spara lappen som man får när man checkar in för då kan man lättare söka på sin väska och ta namn på alla som hjälper dig så att du lättare kan referera till någon om det är någon som frågar.

Trevlig resa och trevlig helg!

Carro

Join the Au Pair Flash Mob

Du har väl inte missat årets event i USA – the Au Pair Flash Mob! 

Den 16 juni kommer 1000-tals au pairer runtom i USA samlas för att genomföra en så kallad Flash Mob till förmån för Kids First. Just nu har Au Pair Flash Mob-gruppen på Facebook över 4000 medlemar, det kan med andra ord bli ett kul event!

Så, hur funkar det?

Here's a letter from Annika, the organizer of the Au Pair Flash Mob.

 

Many of you are already a part of the Au Pair Flash Mob group on Facebook. If you have not joined already, join the Facebook group today for more information.

If you would like to participate or learn more, just follow these simple steps:

Step 1: Join your city group to learn more and let them know you are coming

 

Au Pair Flash Mob 2012 Michigan

Au Pair Flash Mob 2012 Connecticut

Au Pair Flash Mob 2012 Georgia

Au Pair Flash Mob 2012 Arizona

Au Pair Flash Mob 2012 Texas

Au Pair Flash Mob 2012 Florida

Au Pair Flash Mob 2012 Los Angeles

Au Pair Flash Mob 2012 North Carolina

Au Pair Flash Mob 2012 Washington State

Au Pair Flash Mob 2012 Massachusetts

 Au Pair Flash Mob 2012 San Francisco

Au Pair Flash Mob 2012 Washington D.C.

Au Pair Flash Mob 2012 Maryland

Au Pair Flash Mob 2012 New Jersey

Au Pair Flash Mob 2012 New York

Au Pair Flash Mob 2012 Colorado

Au Pair Flash Mob 2012 Illinois

Au Pair Flash Mob 2012 Pennsylvania

Au Pair Flash Mob 2012 Kentucky

Au Pair Flash Mob 2012 Virginia

 

Step 2: Order a Flash Mob t-shirt

 

You can place your order here. T-shirts are just $13 plus shipping if you order by May 1st so you can be part of the bulk order. After that, they will need to be printed individually and will be $21.

 

Step 3: Tell your friends

The bigger the flash mob is, the better it will be! Tell everyone you know.

 

Step 4: Learn the dance moves

Here is the video, choreographed by au pair Marie from France, so you can learn the dance moves.

Step 5: Show up and have fun!

 

This could be the biggest au pair event in history. Be a part of it!

 

The au pairs who are organizing the Au Pair Flash Mob decided to support Kids First by raising awareness and funds for children in need around the world. Kids First is helping by letting all our au pairs and LCCs know about the Flash Mob and putting a reference page on the Kids First website with some of the logistical details of the event. You can always check back here for up-to-date information on the Au Pair Flash Mob.

Du är väl med?!?

//Ida

Vad tycker du om vår nya blogg-design?

I förra veckan var det mösspåtagning och stan vimlade av vita hattar och ikväll är det dags att sjunga ”Vintern rasat”, två säkra vårtecken.

Det betyder också att det är dags att ta tag i sina au pair planer om man vill åka som au pair till hösten. Det är många som säger att man vill ha sommaren hemma för att påbörja sitt au pair år i augusti/september och du är det NU som ansökan måste komma in.

Vårkänslorna ledde till att gjorde en vårstädning av bloggen, ett ”ut med det gamla in med det nya” och därav en helt ny design och URL.  Spara ner den som din favorit för att inte missa uppdateringar från vår rosa-värld.

Tveka inte att höra av dig till oss, både med feedback på bloggen och om du behöver hjälp med din ansökan.

Trevligt Valborgsfirande på er alla!

//Ida