Just Say YES!

Något som jag  reagerade över och fann som nytt när jag kom till USA var att jag upplevde att mina nya amerikanska vänner (och au pair vänner)  var mer spontana än mina vänner i Sverige.  I USA hittade vi på nya saker hela tiden, oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Denna mentalitet är något jag försöker att hålla kvar vid nu när jag är hemma. Ibland upplever jag att det är lätt att falla in i vissa mönster där, veckan lätt blir den förra lik.

Min dag som au pair bestod av att jag jobbade på morgonen, ledig på dag och jobbade igen på kvällen. Jag slutade oftast att jobba runt 20 tiden efter att barnen hade fått mat, gjort läxor och tittat på TV.

Många gånger var jag helt slut och orkade egentligen inte ens gå upp för trappan till mitt rum men efter att min värdmamma gett mig en peak som ”hey, friends are not gonna come knocking on the door..” (hon hade helt rätt) så med de orden bestämde jag mig för att säga Yes, till (nästan) ALLT, innan jag hunnit tänka på hur trött jag var.

Detta resulterade att jag fick uppleva massor av roliga saker som jag annars skulle missat då jag troligtvis hade stannat hemma framför en film.

En spontan resa till San Francisco för att se staden i kvällsljus.

Då jag träffade mer och mer kompisar som var studenter så var våra arbetstider/skoltider ganska lika och flexibla, vi tog då varje tillfälle att hitta på nya saker. Vi var och bowlade kl 00:00 (bara för att vi kunde), tog bilen till San Francisco för att se när solen gick ner, hade en BBQ fest till lunch med härliga vänner eller en snabb visit på Sacramento zoo, för att nämna några av de aktiviteter vi gjorde.

Här grillas det hemma hos min värdfamilj

Sacramento ZOO

 Jag tror att det är många au pairer känner igen sig i detta oregelbundna liv och jag tror också att detta är lite av charmen av att åka som au pair, man tar VARJE chans man får och det slutar med att har en hel hög med nya vänner från hela världen och många fantastiska minnen för resten av livet.

Går du i tankarna av att åka som au pair och kanske vill höra mer om hur det är, tveka inte att anmäla dig till nästa gratis informations möte närmast dig!

http://culturalcare.se/apply-now/

Emelie berättar hur det är att bo i delstaten Illinois!

Hej!

När jag bestämde mig för att åka som au pair till USA tänkte jag aldrig att jag ville bo på något specifikt ställe, jag vet att många som går in i matchningsprocessen hoppas på att hitta en familj som bor i närheten av New York eller på västkusten. För mig gick allt väldigt snabbt, jag blev matchad med min första familj (min värdfamilj) mindre än ett dygn efter att jag blev antagen till programmet vilket gjorde att jag liksom inte hann bygga upp så mycket förväntningar eller tankar. På deras profil stod det i alla fall att dem bor i Barrington, en förort till Chicago som ligger i Illinos. Ärligt talat hade jag ingen koll på vart det låg, inte över huvudtaget och google maps fick bli min räddning. Min första uppfattning var att det ligger mitt i ingenstans och att det är en plats där det är kalla vintrar med mycket snö. Men andra ord var jag inte allt för exhalterad över var familjen bodde, men när jag gjorde mitt val spelade inte de någon roll då jag verkligen tyckte om familjen och det var de enda som kändes viktigt för mig.

Såhär 11 månader av erfarenhet senare har jag dock bara bra saker att säga. Jag bor i ett område som är fullt med au pairer från alla olika delar av världen. Min au pair grupp är ganska stor och vi bor relativt nära varandra. Runt om Chicago finns det hur mycket au pairer som helst och för mig är det viktigt. Det är så skönt att kunna umgås med människor som förstår hur man känner och som upplever samma sak. Jag älskar att gå ut och äta middag/glass, se på bio eller gå och shoppa på kvällarna efter en hel dag med barnen. Det mesta finns i närheten, både i shopping och i matväg, jag har till och med IKEA 20 minuter bort, förstår ni vilken trygghet? Deras köttbullar har räddat mitt liv ett flertal gånger när jag har hållt på att drunkna i amerikansk mat.

Att det dessutom bara tar mig en timme att åka tåg in till Chicago är helt amazing. Jag älskar Chicago, det är helt klart en av mina favoritstäder. Det är lite som New York, fast mycket renare, inte lika mycket folk och med stränder som man kan åka till för att bada på sommaren. Att bada i Lake michigan från en sandstrand med Chicagos skyskrapor precis brevid är något av det häftigaste jag har gjort! Jag har rest ganska mycket under mitt au pair år och jag har sett många olika delar/sidor av USA och kan utan tvekan säga att jag aldrig skulle byta ut mitt au pair år i Barrington för att få bo i någon annan stad. Det är så lätt med barnen här, lugnt och säkert. Vi kan hitta på mycket saker utan att jag eller mina värdföräldrar behöver vara oroliga. Visste ni förresten att Illinos är helt platt? Jag har typ glömt bort hur berg och branta backar ser ut och angående mina förutfattade meningar om klimatet... Förutom att vintern var väldigt kall och snöig (dock mildare än i Sverige) så är årstiderna och vädret mycket finare här. Vi har inte haft alls mycket regn, många varma dagar och hösten var magisk! I Sverige regnar det bara konstant tills alla löven har regnat av träden. Här hade vi lagom varmt enda in i början av oktober, man kunde se hur löven bytte färg och allt blev färgglatt och fint innan löven tillslut ramlade av. Bara sådär blev hösten min nya favorit årstid!

Välkommen till Illinois!

Emelie Tillack

 

Att återförenas med vänner efter 22 månader i USA.

Hej på er! 

Till hösten är det tre år sedan jag steg på planet från Kastrup på väg till mitt äventyr i USA, jag ångrar det inte för en sekund men innan jag åkte fanns det såklart en del saker jag oroade mig över, och en av dem var att lämna alla kompisar och mitt liv i Sverige. 

Jag såg verkligen fram emot att åka som au pair, men det kändes lite läskigt att lämna den trygga vardagen i Sverige för att spendera ett helt år i USA som då lät som väldigt länge. Att jag sedan trivdes så otroligt bra att jag valde att förlänga och spendera 22 månader i staterna är en helt annan historia. Samtidigt som jag visste att jag skulle få uppleva massor av nya saker i USA gick tankarna åt vad mina kompisar skulle hitta på hemma i Sverige. Fika på vårt favoritcafe, ha filmkvällar tillsammans, kanske börja plugga och börja nya liv. 

För två veckor sedan firade jag Valborg, och jag som är uppvuxen i Lund där Sveriges största Valborgsfirande hålls årligen såg fram emot att spendera Valborg i hemstaden. Och det kändes verkligen som att tiden hade stått stilla! Jag gick till Stadsparken med min bästa gymnasiekompis, och väl där mötte vi upp med en hel bunt gamla lundavänner, och det var fantastiskt att träffa dem jag faktiskt inte hade hörts av mer än via Facebook och lite mail under min tid. Plötsligt var det som att var tillbaka till gymnasietiden, även om det var 3 år sedan vi alla sågs samtidigt. Vad jag vill säga med detta är att även om det känns skrämmande att lämna sina vänner i Sverige är ofta det mesta sig likt då man återvänder. Och de som har varit ens närmaste kommer man förhoppningsvis inte ha några problem med att hålla kontakten med via dagens alla tekniker, och ibland kan lite avstånd göra att man kommer varandra närmre. Jag är otroligt glad att jag tog chansen att åka som au pair, för tänk på alla nya vänner och kontakter jag fann i USA. 

När jag är hemma i Skåne passar jag alltid på att ta en liten ridtur på min gamla tävlingsponny, tänk så underbart att också han finns kvar. 

Bästa hälsningar 

Madeleine 

Fettistisdag!

Hej

Hoppas ni haft en bra fettisdag med en god semla!

Jag tjuvstartade lite i söndags och mötte upp mina vänner för en semla. Vi spenderade hela söndagseftermiddagen på ett fik pratandes medan vi frossade i semla. Vi lärde känna varandra i USA när vi alla arbetade som au pairer. I USA spenderade vi all fritid vi hade tillsammans, vi var som en liten familj som både kunde skratta och gråta tillsammans. Vi trivdes bra med att sitta på Starbucks med varsin pappersmugg med våra skrivna namn på och prata i timmar medan barnen var i skolan. Diskussionerna som pågick var allt mellan himmel och jord men vi pratade helst om marabouchoklad, köttbullar, filmjölk och leverpastejmackor.

Fem år senare trivs vi fortfarande ganska bra med det, sitta på ett fik och prata om livet och äta sötsaker. Idag funderar vi inte så mycket på filmjölk och köttbullar utan på andra saker i livet. Vilka vattenglas som ska köpas till de nya vinglasen, lägenhetsbyten och om storhandling lönar sig i längden. Även fast vi lägger ett annat fokus på samtalsämnena har vi fortfarande väldigt trevligt och roligt tillsammans. Jag vet att om fem år kommer vi fortfarande sitta där med vår semla och prata, vilket känns bra att veta. En god och lång vänskap helt enkelt!

Nina