Just Say YES!

Något som jag  reagerade över och fann som nytt när jag kom till USA var att jag upplevde att mina nya amerikanska vänner (och au pair vänner)  var mer spontana än mina vänner i Sverige.  I USA hittade vi på nya saker hela tiden, oavsett dag i veckan eller tid på dygnet. Denna mentalitet är något jag försöker att hålla kvar vid nu när jag är hemma. Ibland upplever jag att det är lätt att falla in i vissa mönster där, veckan lätt blir den förra lik.

Min dag som au pair bestod av att jag jobbade på morgonen, ledig på dag och jobbade igen på kvällen. Jag slutade oftast att jobba runt 20 tiden efter att barnen hade fått mat, gjort läxor och tittat på TV.

Många gånger var jag helt slut och orkade egentligen inte ens gå upp för trappan till mitt rum men efter att min värdmamma gett mig en peak som ”hey, friends are not gonna come knocking on the door..” (hon hade helt rätt) så med de orden bestämde jag mig för att säga Yes, till (nästan) ALLT, innan jag hunnit tänka på hur trött jag var.

Detta resulterade att jag fick uppleva massor av roliga saker som jag annars skulle missat då jag troligtvis hade stannat hemma framför en film.

En spontan resa till San Francisco för att se staden i kvällsljus.

Då jag träffade mer och mer kompisar som var studenter så var våra arbetstider/skoltider ganska lika och flexibla, vi tog då varje tillfälle att hitta på nya saker. Vi var och bowlade kl 00:00 (bara för att vi kunde), tog bilen till San Francisco för att se när solen gick ner, hade en BBQ fest till lunch med härliga vänner eller en snabb visit på Sacramento zoo, för att nämna några av de aktiviteter vi gjorde.

Här grillas det hemma hos min värdfamilj

Sacramento ZOO

 Jag tror att det är många au pairer känner igen sig i detta oregelbundna liv och jag tror också att detta är lite av charmen av att åka som au pair, man tar VARJE chans man får och det slutar med att har en hel hög med nya vänner från hela världen och många fantastiska minnen för resten av livet.

Går du i tankarna av att åka som au pair och kanske vill höra mer om hur det är, tveka inte att anmäla dig till nästa gratis informations möte närmast dig!

http://culturalcare.se/apply-now/

Att sysselsätta, aktivera och underhålla

Vad står det på veckans agenda? Lämna och hämta från preschool, playdates, fotbollsträning och gymnastik ….men däremellan kanske det finns en del tomma luckor som behöver fyllas?

När jag kom till USA var mitt värdbarn 2,5 år gammal och han och jag tillbringade tio timmar om dagen tillsammans förutom de få timmar han var på preschool. I början flöt det på väldigt bra och jag såg till att vi gjorde varierande, roliga och utvecklande aktiviteter varje vecka.

Fast efter ett tag när vi hade varit på samma lekplatser och bakat samma ”banana bread” varje fredag kändes det inte varierande och stimulerande längre, varken för mitt värdbarn eller för mig. Så då tog jag hjälp av mina värdföräldrar, au pair vänner, andra mammor på preschool och grannbarnen. Jag försökte hämta inspiration och tips från alla möjlig håll och plocka fram den mest kreativa sida jag hade. 
 
Det resulterade i att mitt värdbarn och jag utforskade ett flertal nya bibliotek och museum i området, gjorde hinderbana i huset (speciellt under snöiga och regniga dagar), gick på mysiga picknickar och pysslade med både det ena och det andra (t.ex maracas gjorda av makaroner och förvandlade skokartonger till minihus) Vi såg även till att avancera vår bakning och gav oss på lite svårare recept! Mitt värdbarn blev en hejare på att kläcka ägg☺ Vi utökade även vårt sociala nätverk och planerade in playdates med andra barn på hans skola, vilket mitt värdbarn stormtrivdes med att!


Vad hittar ni på med era värdbarn? 

Ett klassiskt biobesök

Bio är på kartan och det är mycket att välja bland. Komedi? Skräck? Romantik? Drama? Kort och gott vågar jag påstå att det finns något för alla smaker. På tal om just smaker… Här hemma i Sverige köper vi generellt en popcorn och en stor läsk till vårt biobesök. Detta tycker jag är himla mysigt och för mig en självklar ritual.

I USA sen… Om jag beställde en stor läsk till att börja med så fick jag en liter (!!!) av valfri smak. Där snackar vi stort. Har dock hört av säker källa att dessa storlekar börjar försvinna (men ingenting som jag själv kan bevisa). Därefter beställde jag popcorn. Då hade jag möjlighet att välja mellan söta (!!??) eller saltade popcorn. Konstigt tyckte jag men beställde troget mina saltade, som i vanliga fall ett val du inte behöver ta när väl kommer längst fram i biokön. Därefter trodde jag att det var en done deal men sedan skulle jag men så lätt kom jag inte undan. Nej, nu var det dags att välja topping till mina popcorn. Allt från smör till ost kunde jag ha på (man använde en sån man trycker ut ketchup ur på de flesta snabbmatskedjor). Sist men inte minst var det dags att placera mig på valfri plats i biosalongen, alltså, det var inga bestämda platser, först till kvarn!

Bio är lika bra vart du än är någonstans. Får du extra benutrymme kan det förstås bli ett plus, såväl att gå på bio i USA då priset var ungefär hälften av det vi betalar här hemma i Sverige. Sen kan det naturligtvis spela roll vem du går med och vilken tid på dygnet. För ett par år sedan var vi exempelvis på något som kallades för ”luciabio”. Detta innebar att vi fick se tre premiärer före alla andra, mellan 00.00 och 07.00.  Sedan var det dags för sovmorgon.

/Jenny

Valentine’s Day!

Valentinsdag…Alla hjärtans dag…Valentine’s Day - snart är det dags igen!

I många länder firas den 14 februari med hjärtformade ballonger, väldoftande blombuketter, utsmyckade kort och fantastiska mängder choklad - alla uttrycker vi vår kärlek på olika sätt.

   I Sverige tänker vi oss några gelehjärtan, ett dussin röda rosor och möjligtvis en liten puss? Under mitt Au Pair-år fick jag en helt annan bild.

I USA, kan man säga att uppladdningen inför firandet börjar så snart julgranen fällt sina sista barr, och julpyntet åter är nedpackat i den dammiga källaren. Så fort som den glittrande konfettin lagt sig från nyårsfirandet på Times Square och folket vaknar upp till ett nytt år, går affärerna in för den nästkommande högtiden - nämligen Valentine’s Day.

    “I LOVE U”  blir månadens motto, och härligt fluffiga nallebjörnar med tillhörande sockersöta godispåsar skymtas i skolor, likväl som på kontor och samtliga snabbmats-restauranger.

    Då dagen väl är kommen får man känslan av att hela landet flyter på ett glimrande moln utav babyrosa sockervadd, då nära vänner, kollegor, eller till och med busschaufförer glatt önskar “Happy Valentine’s Day”.

Låter det knasigt? Faktum är, att även om det kan tyckas märkligt vid första anblick, är Valentine’s Day det en underbart trevlig dag som värmer upp frostiga februari. Att veta om Valentine’s Day i USA, är att det också är en dag för att fira vänskap. Oavsett om du funnit din Prince Charming eller Sago-prinsessa, så är Valentine’s Day en dag då du kan ge en extra varm kram till en nära vän, eller kanske bara ett härligt “Hej” till personalen på gymmet?

Det här med vänskap på Alla Hjärtans Dag är något jag burit med mig, och något jag tycker fler borde ta efter. Visst - godis och prydliga kort i alla ära, men glöm inte bort att fira dina närmaste med en riktigt bamsekram! 

Happy Valentine’s Day!

Kram

Lovisa

Upptäck Amerikas smultronställen

USA är ett stort land och delstaterna skiljer sig åt klimat, utbud och kultur bland befolkningen.

Trots att det är långa avstånd betyder detta inte nödvändigtvis dyra resor för att ta sig till olika områden.

Jag har varit au pair och bosatt i Kalifornien och har spenderat mycket tid där så jag har lite förkärlek till den delstaten men idag vill jag dela med mig av ett annat smultronställe som jag tycker alla borde ta chansen att se när de är i USA. 

Från den torra luften i Kalifornien tog vi flyget till Texas (redan nu var jag smått chokad) för att se hur riktiga cowboys med både hattar och boots kom gående genom perrongerna i flygplatsen. Jag ville bara ut från flygplatsens område för att se mer, jag ville höra den typiska dialekten och se den södra delstatens charm. Denna nyfikenhet är något jag planerar att bocka av denna sommar. Min slutdestination denna gång var inte Texas utan vidare till New Orleans.

Flyget landar ungefär 1,5 timme senare. När vi stiger av planet möts vi av en fukt likt en blöt tvättsvamp som kastas mot ansiktet, luftfuktigheten var 97 procent och detta upplevde jag först lite obehagligt då jag inte är van vid att ”simma och gå samtidigt”.

Jag försöker alltid ta för vana att prata med taxiförare jag åker med, jag tycker de är som spindeln i nätet, vet mycket om allt man som turist ska göra och givetvis inte göra (plus att den annars obekväma tystnade underlättas med ett trevligt samtal).

Denna taxichaufför hade jobbat i över 30 år med att köra i New Orleans och innan dess hade han varit en mycket framgångsrik djupvattensdykare. Men som många andra i USA, som inte har pengar till försäkringar och skydd när olyckan är framme, var han nu tvungen att se sig om efter ett nytt yrke och detta blev 12 timmars dagar i en taxibil. En ganska ledsam historia, men ändå något av ett tema för många som bor i New Orleans, förlust och nederlag av något de inte kan påverka.

När jag var i New Orleans hade det passerat nästan 7 år sedan den fruktansvärda orkanen Katrina svepte över staden men trots detta kunde min taxichaufför peka ut platser som för mig inte såg ut som någonting och säga att det bor hela familjer kvar i dessa massor av raserade hus.

New Orleans har mycket sorg som fortfarande syns men folket är de mest inspirerande jag någonsin träffat. Till skillnad från det hektiska livet i Los Angeles där jobb och pengar är starka drivkrafter, är mentaliteten helt annan i New Orleans. I denna stad handlar det mer om att jobba för att leva och inte leva för att jobba. Ett tankesätt jag skulle vilja låna med mig ibland när jag reser till storstäder som LA, N.Y.C och även Stockholm.

 New Orleans har några specifika saker som de är främst kända för; deras mat, uteliv och kanske mest känd för att vara födelseorten för Jazz och blues musiken.

På kvällarna vaknar de små gränderna till liv och man hör blues från en lite bar, den senaste poplåten från en annan och det är en folkfest däremellan.

Jag passade på att äta på en fantastisk restaurang som var känd bland lokalbefolkningen. Typisk mat med mycket kryddor och varför inte testa krokodilkött när man kan?

 

New Orleans är en underbar liten stad som har mycket att erbjuda, kultur och historia, mat och musik, och dessutom en befolkning som har hjärtan av guld och kan se det positiva med livet.

 Hälsningar Amanda