We don't speak Americano

Har ni någon gång varit med om att man träffat en ny människa och totalt misstagit sig på dennes personlighet?

Hur man tokgillat en människa som sen faktiskt visat sig tyvärr inte vara så snäll? Eller tvärtom, man är riktigt skeptisk till en människa som sen visar sig bli ens bästa vän?

Jag vill gärna tro att jag har ganska bra människokännedom. Men sanningen är att lika ofta som första intrycket stämmer, lika ofta har jag fel.

Men, detta är ett av få fall där jag älskar känslan av att ha tagit fel. När en människa man är misstänksam mot visar sig vara en ängel.

Först och främst gillar jag inte min egen misstänksamhet. Jag vill vara en människa som älskar alla med hull och hår. Hellre naiv än cynisk. Men ibland känner jag mig skeptisk ändå, och när jag då får motbevis och tvingas ändra uppfattning känns det som att det goda vunnit på något sätt. Som att det är ett skönt bevis för att man sällan behöver vara misstänksam mot folk och att de flesta människor är fina.

Jag kan dra upp många olika situationer där jag misstagit mig på människor, men kanske särskilt när jag bott utomlands. Där är det ju inte bara personliga skillnader, utan även kulturella och språkliga, vilket gör att det är ännu svårare att läsa av en person. Man får ha lite tålamod och ge människor ”benefit of the doubt”, dvs försöka att övervinna sin skepsis och förutsätta att missförstånd etc inte beror på illvilja från den andra parten. Ibland är det svårt, men det är en skön känsla när man börjar greppa det. Framförallt kommer så långt språkmässigt att man kan förstå det som sägs ”mellan raderna” eller förstå vad som är ironi och humor.

Jag minns när mitt värdbarn förtjusat ropade ”Vicki, you’re being sarcastic”. Då hade jag varit i USA i 10 månader, och äntligen hade jag lärt mig använda sarkasm på ett naturligt sätt. Visst hade jag kunnat skoja och prata relativt obehindrat långt tidigare, men just att kunna använda humor fritt tar tid. Och hur ska man förstå och läsa människorna runt sig fullt ut om man inte kan förstå deras humor?

Ni andra som upplever samma sak – hang in there, det kommer trilla ner en liten polett en vacker dag, jag lovar! J

/Victoria

En unik Cultural Care Au Pair resa

Hej på er! 

Mitt namn är Emma och jag jobbar just nu med de underbara tjejerna på Cultural Care Au Pair kontoret i Stockholm. Jag gör en ettårig praktiktjänst som som heter EF 360 Management Trainee Program. Det går ut på att man jobbar för en chef med diverse olika spännande uppgifter runt om i världen.

Jag började min resa i somras på Cultural Care Au Pair kontoret i Boston (USA) där jag bland annat hjälpte till att matcha au pairer från hela världen med amerikanska familjer. Månaderna i Boston var helt fantastiska! Även om jag arbetade mycket så njöt jag av god mat, träffade massa underbara människor och hittade på roliga saker. Jag var bland annat på utomhusbio, åkte en ”Duck Tour”, besökte Harward och tog morgonpromenader längs stranden där jag bodde.

Efter sommaren fortsatte min resa till ett av Cultural Care Au Pairs kontor i Schweiz. Till en härlig liten stad som heter Luzern. Det är verkligen den vackraste staden jag bott  i!  Jag har nog tagit över hundra kort på utsikten från kontoret: en fin sjö med kristallkart vatten, med berg i bakgrunden. Kollegorna på kontoret är från hela världen vilket är väldigt kul. Jag lär mig massa nytt om olika kulturer och språk varje dag. Här har jag mest jobbat med marknadsföringsteamet  där vi bland annat har skickat undersökningar till au pairer och planerat hur framtida broschyrer och affischer ska se ut.

Nu är jag i Sveriges vackra huvudstad Stockholm vilket är super kul och spännande! Jag får bland annat träffa och prata med blivande au pairer, hjälpa till med au pair ansökningar och utse bloggare till Cultural Care Au Pairs hemsida.

Om du får möjlighet att flytta till en ny stad, kanske ett annat land, ta chansen. Det kan vara lite läskigt till en början att flytta till ett nytt ställe där man inte vet hur allt fungerar, men man kommer in i det snabbare än man tror. Jag är jätteglad att jag har fått chansen att bo i olika städer och länder, tagit del av olika kulturer, lärt mig nya språk och fått kompisar från hela världen!

Mitt råd till dig är: Ge dig ut i världen, lev, upptäck och lär! 

Tänkvärt

Kommer chansen igen? Är det här din chans? Eller kommer det en ny? Se upp för att ”tajmingen inte är rätt”, för så kan du vänta för evigt.

Ha det bra och ta hand om dig!


/Emma

Min första Thanksgiving i USA

Hej!

När jag först blev introducerad till Thanksgiving av min familj i USA var jag positivt överraskad. Vi åkte över till farföräldrarna där hela släkten hade samlats för att njuta av en stor och hemlagad middag. Det var verkligen en annurlunda känsla den dagen för att fokuset var att visa uppskattning för att man har varandra och allt de gör för varandra.

Jag visste inte så mycket om denna tradition innan jag var i USA så när de kommer in med en 7 kg tung kalkon flög jag nästa av stolen. Min första tanke var hur den hade fått plats i ugnen. Det låg så mycket kärlek och omsorg att tillaga denna måltid och på något sätt smakade maten så mycket godare än alla annan mat jag tidigare smakat.

Jag uppskattade denna tillställning så pass mycket att jag har introducerat den till min egen familj i Sverige. Istället för att vi lagar denna mat på Thanksgiving lagar vi denna måltid på julafton, det är verkligen då jag uppskattar och visar min uppskattning till min familj. Jag tycker det är så kul att ta med mig kulturella upplevelser jag haft i USA och dela dessa med min familj och vänner i Sverige. De får då en större förståelse för vad detta år har inneburit för mig och jag får uppleva mina minnen från min tid i USA på nytt. Alla ni som befinner er i USA tänk på vad ni skulle vilja dela med er av till er familj och vänner som befinner er i Sverige, här kommer verkligen det kulturella utbytet till sin rätt.

Happy Thanksgiving!