Hej på er allihopa!
Bland det roligaste med att vara au pair tyckte jag var att få vara del av ett barns uppväxt, få se dem lära sig nya saker och upptäcka världen. Jag hade tvillingar som värdbarn och de var 6 år gamla när jag kom till dem och 8 när jag åkte eftersom jag förlängde mitt år. Holden och Paige var två livliga kids och vi spenderade mycket tid i parken, simhallen, hos kompisar, på cykeln och med diverse sporter, det genererade såklart i massa härliga minnen.
En gång när de var små var vi på vår favoritlekplats i Central Park och helt plötsligt kom Holden springades gråtandes, kort därefter kom Paige lika ledsen. Jag hade båda i famnen och försökte trösta dem, tills de plötsligt utbrister att råkat springa in i varandra! Det var nästan svårt att hålla sig för skratt när de väl hände men när de sedan blev äldre har vi fnissat åt det många gånger.
Barn har som bekant ganska livlig fantasti, och vill gärna ställa massa frågor. Holden älskade att upptäcka saker och fråga fråga fråga, och när man äntligen hade försökt förklarat något som varför havet var olika djup på olika ställen kom alltid frågan ”but why?” och man var tillbaka på ruta ett. När han var runt sju år trodde han att han hade upptäckt receptet på is, och kom glad och förklarade för mig hur man gjorde. ”Man sätter in en skål med vatten i frysen på kvällen och morgonen därefter har det blivit is”, fantastiskt tyckte han och berättade stolt att han hade kommit på just receptet. Jag tycket det var super kul att få vara med om det och kan nu inte vänta tills han är stor nog att få höra om hans roliga små upptåg.
Jag tycker verkligen om att läsa och tänkte att läsa svenska böcker översatta till engelska skulle vara en bra idé. Bland de första böckerna jag läste högt för dem var Selma Lagerlöf klassiska bok Nils Holgersson, när vi var klara utbrister Paige ”Men va, finns det i n g a byggnader i Sverige? Vi bor ju i en skyskrapa här”. Jag försökte såklart förklara att boken utspelar sig för flera 100 år sedan men jag tror inte att det gick fram helt och hållet till mina city-kids som är uppväxta i NYC. Jag hoppas såklart att de någon gång kommer och hälsar på i Sverige och får se att vi absolut har byggnader, men kanske inte så höga som på Manhattan.
Slutligen vill jag bara säga att ta tillvara på alla kloka små frågor och funderingar som era värdbarn har eller från barn ni passar här i Sverige inför er avresa, de har så mycket att lära och upptäcka.
Varma solhälsningar från Madeleine
