Posted on November 8, 2011 at 1:25 PM
NYHET - Sugen på au pair men vill inte lämna Sverige? Nu kan du ta emot upp till tre amerikanska värdbarn i Sverige under sommaren medan skolan i USA är stängd.
April 1 at 2:41pm • Like •
I våras så kunde du finna den här statusen på Cultural Cares Facebooksida, ett aprilskämt som nog många av oss önskade var sant. Tänk att få ha sina värdbarn här över sommaren. För mig var det inte enbart ett skämt, det blev verklighet.
Jag hade varit och hälsat på hos min värdfamilj över sommaren och det hade vart tal på att dem skulle följa med mig hem sen. Men min värdpappa kunde inte vara borta från jobbet, och om sanningen ska fram så tror jag inte att han var så lockad av Sverige. Hur mycket han än lovar och svär att han vet att Sverige är ett i-land så tror jag innerst inne att han har en bild av Sverige som ett land där vi ställer maten utanför dörren på kylning året om och där vi rider på isbjörnar till skolan. Okej, kanske inte riktigt fullt så illa, men inte så långt därifrån heller. Istället blev det bestämt att Jade, min värdflicka som är 14 år skulle få följa med mig hem till Sverige i 12 dagar. Vi studsade båda två runt av lycka då biljetterna var bokade, samtidigt som jag förundrades av hur någon skulle våga släppa iväg sitt barn tvärs över jorden med MIG?! Hemma vågar knappt mina föräldrar låna ut en bil till mig och här var det helt okej att jag lånade med ett barn till ett annat land.. Jag frågade barnens föräldrar hur de kunde låta mig ta hand om Jade ensam i nästan två veckor i ett för dem okänt land. De förstod dock inte problematiken, för dem var det inga problem. De menade på att efter fem år fram och tillbaks i USA var jag som en förälder till barnen och att det inte fanns någon de litade på mer än mig om de skulle lämna bort dem. Ord som värmde något enormt och som sätter jobbet som au pair i perspektiv. Ofta tänker vi på vilka spår de lämnar hos oss, men saker som dessa får en även att inse att vi sätter spår hos dem.
Sagt och gjort, augusti kom och det var dags för mig och Jade att flyga hem till den svenska västkusten där mina föräldrar bor. Då vi landade i Göteborg höll Jade på att få frostskador, självklart hade vi timat in de två kallaste veckorna i augusti på flera år. Jade laddade upp bilder på Facebook iklädd mössa och halsduk. Något som enbart stärkte hennes pappas bild av Sverige som ett land där isbjörnarna frodas.
Jag hade planerat en massa aktiviteter under den tid Jade skulle vara i Sverige. Jag visade henne Stockholm, vi tog en guidad tur på slottet, åkte till Globen för att göra deras sky view, vi gick till isbaren mm. Vi hann även med att besöka Smögen, Örebro, Uddevalla, Danmark m.fl. Jag lärde mig dock ganska snabbt att det är inte alltid det man tror som blir mest uppskattat. Om man kollar i Jades fotoalbum från Sverige så är det inte landmärken eller andra turistmål som lyser med sin närvaro. Istället finns det massor av bilder på svenska ljusknappar (”Är alla svenskar blinda eller varför behöver ni så stora knappar?”), gång och cykelbanan i Örebro (”Den är ju lika stor som vägen”), för att inte tala om toaletterna. Det tog 15 minuter innan Jade kom ut från toan då vi kommit hem till mig, jag började bli orolig men det visade sig att hon hade blivit väldigt förvirrad- det fanns ju TVÅ knappar på toan. Vad hände om man tryckte på fel?
Hon skrattade gott då vi plockade hallon, mer svenskt kunde det inte bli. Hon höll på att smälla av då jag lurade henne att bada i 18gradigt vatten och fick en chock då hon såg våra postlådor, de såg ju bara för konstiga ut.
Innan vi lämnade USA hade vi vart ute och handlat en massa mat. Jade är extremt kräsen och hade insett att hon skulle svälta ihjäl i Sverige så en hel massa pannkaksmix, pop tarts, granola bars etc fyllde upp hennes väska. Men ännu är inte undrens tid förbi, hon åt mer än någonsin då hon var i Sverige. För kunde det bli mer exotiskt än att äta hemlagade köttbullar i ett svenskt kök? Vi bakade en hel massa och hon var helt förundrad över att vi verkligen gör allt från ”scratch” i Sverige.
Örebro blev utsett till favoritstaden, i Stockholm var folk för stressade och det var för trångt enligt Jade.. Och det kommer från tjejen som bor 1,5h från New York City och 30 min från down town Philadelphia.. I Örebro hade man under sommaren en utställning som hette ”Open art” där man visade upp alternativ konst över hela stan. Då Jade och jag promenerade runt i Örebro så tog hon en massa kort på all konst och så helt plötsligt stannade hon upp och undrade vad det där skulle föreställa?
Jag kollade runt men kunde inte för mitt liv förstå vad hon menade, det fanns ingen konst i närheten. Hon frågade igen och jag undrade vad i hela friden hon syftade på. ”Alla cykelställen förstås, vad ska de föreställa?”.. Minen då jag förklarade att det inte var konst utan bara en nödvändighet då många cyklar i stan var obeskrivbar.
Då vi är i Philadelphia så är Jade livrädd så fort mörkret faller, promenader på kvällen är inte att tänka på. Så döm om min förvåning då Jade klockan 00:15 frågade om jag kunde visa henne Örebro universitet där jag pluggar, jag frågade om hon verkligen vågade gå ut så sent och svaret blev att det är ju Sverige, vad kan hända egentligen?
Jag tror dock att den absoluta höjdpunkten på Jades resa var då jag tog henne till en älgpark. Hon var helt i extas och hoppade upp och ner av lycka då vi fick syn på en älg! Ett femtiotal bilder togs och videos spelades in. Anledningen till denna extas? Hennes NO-lärare har sagt att älgar inte finns på riktigt, att de är bara är ett fantasidjur som människan har hittat på... Vad ska man säga...?
Efter tolv helt underbara dagar var det dags att säga hej då till min amerikanska ”lillasyster”. Vi tyckte båda två att det kändes jättekonstigt att hon var den som klev på planet och jag var den som stannade kvar. Det har ju alltid varit tvärtom. Tårarna sprutade som alltid då vi sa hej då men efter fem år har jag lärt mig att det är inte ett farväl utan ett see you later.
Jag har en fantastisk värdpappa som har lovat att jag alltid ska få se barnen, kan jag inte komma till USA så flyger han in oss till något annat land så att jag ska få träffa mina barn varje år. Det är lycka för mig, att veta att bara för jag slutade som au pair för fyra år sedan så betyder inte det att jag inte har en värdfamilj längre.
Så nu återstår att se vart vi ses nästa år- i USA, i Sverige eller någon annanstans. Vill du också skaffa minnen för livet, få en amerikansk bonusfamilj och vara med om ditt livs äventyr- ÅK! Mitt äventyr började för 5,5 år sedan och har ännu inte avslutats.
-Emma (rekryteringsledare i Örebro och Karlstad)
P.s: Jades kommentar till den här bilden ”Till och med kossorna är blonda i Sverige”. Jag lyckades inte med att slå hål på alla myter om Sverige, men lite måste jag ju ha kvar tills nästa gång hon kommer med.
NYHET - Sugen på au pair men vill inte lämna Sverige? Nu kan du ta emot upp till tre amerikanska värdbarn i Sverige under sommaren medan skolan i USA är stängd.
April 1 at 2:41pm • Like •
I våras så kunde du finna den här statusen på Cultural Cares Facebooksida, ett aprilskämt som nog många av oss önskade var sant. Tänk att få ha sina värdbarn här över sommaren. För mig var det inte enbart ett skämt, det blev verklighet.
Jag hade varit och hälsat på hos min värdfamilj över sommaren och det hade vart tal på att dem skulle följa med mig hem sen. Men min värdpappa kunde inte vara borta från jobbet, och om sanningen ska fram så tror jag inte att han var så lockad av Sverige. Hur mycket han än lovar och svär att han vet att Sverige är ett i-land så tror jag innerst inne att han har en bild av Sverige som ett land där vi ställer maten utanför dörren på kylning året om och där vi rider på isbjörnar till skolan. Okej, kanske inte riktigt fullt så illa, men inte så långt därifrån heller. Istället blev det bestämt att Jade, min värdflicka som är 14 år skulle få följa med mig hem till Sverige i 12 dagar. Vi studsade båda två runt av lycka då biljetterna var bokade, samtidigt som jag förundrades av hur någon skulle våga släppa iväg sitt barn tvärs över jorden med MIG?! Hemma vågar knappt mina föräldrar låna ut en bil till mig och här var det helt okej att jag lånade med ett barn till ett annat land.. Jag frågade barnens föräldrar hur de kunde låta mig ta hand om Jade ensam i nästan två veckor i ett för dem okänt land. De förstod dock inte problematiken, för dem var det inga problem. De menade på att efter fem år fram och tillbaks i USA var jag som en förälder till barnen och att det inte fanns någon de litade på mer än mig om de skulle lämna bort dem. Ord som värmde något enormt och som sätter jobbet som au pair i perspektiv. Ofta tänker vi på vilka spår de lämnar hos oss, men saker som dessa får en även att inse att vi sätter spår hos dem.
Sagt och gjort, augusti kom och det var dags för mig och Jade att flyga hem till den svenska västkusten där mina föräldrar bor. Då vi landade i Göteborg höll Jade på att få frostskador, självklart hade vi timat in de två kallaste veckorna i augusti på flera år. Jade laddade upp bilder på Facebook iklädd mössa och halsduk. Något som enbart stärkte hennes pappas bild av Sverige som ett land där isbjörnarna frodas.
Jag hade planerat en massa aktiviteter under den tid Jade skulle vara i Sverige. Jag visade henne Stockholm, vi tog en guidad tur på slottet, åkte till Globen för att göra deras sky view, vi gick till isbaren mm. Vi hann även med att besöka Smögen, Örebro, Uddevalla, Danmark m.fl. Jag lärde mig dock ganska snabbt att det är inte alltid det man tror som blir mest uppskattat. Om man kollar i Jades fotoalbum från Sverige så är det inte landmärken eller andra turistmål som lyser med sin närvaro. Istället finns det massor av bilder på svenska ljusknappar (”Är alla svenskar blinda eller varför behöver ni så stora knappar?”), gång och cykelbanan i Örebro (”Den är ju lika stor som vägen”), för att inte tala om toaletterna. Det tog 15 minuter innan Jade kom ut från toan då vi kommit hem till mig, jag började bli orolig men det visade sig att hon hade blivit väldigt förvirrad- det fanns ju TVÅ knappar på toan. Vad hände om man tryckte på fel?
Hon skrattade gott då vi plockade hallon, mer svenskt kunde det inte bli. Hon höll på att smälla av då jag lurade henne att bada i 18gradigt vatten och fick en chock då hon såg våra postlådor, de såg ju bara för konstiga ut.
Innan vi lämnade USA hade vi vart ute och handlat en massa mat. Jade är extremt kräsen och hade insett att hon skulle svälta ihjäl i Sverige så en hel massa pannkaksmix, pop tarts, granola bars etc fyllde upp hennes väska. Men ännu är inte undrens tid förbi, hon åt mer än någonsin då hon var i Sverige. För kunde det bli mer exotiskt än att äta hemlagade köttbullar i ett svenskt kök? Vi bakade en hel massa och hon var helt förundrad över att vi verkligen gör allt från ”scratch” i Sverige.
Örebro blev utsett till favoritstaden, i Stockholm var folk för stressade och det var för trångt enligt Jade.. Och det kommer från tjejen som bor 1,5h från New York City och 30 min från down town Philadelphia.. I Örebro hade man under sommaren en utställning som hette ”Open art” där man visade upp alternativ konst över hela stan. Då Jade och jag promenerade runt i Örebro så tog hon en massa kort på all konst och så helt plötsligt stannade hon upp och undrade vad det där skulle föreställa?
Jag kollade runt men kunde inte för mitt liv förstå vad hon menade, det fanns ingen konst i närheten. Hon frågade igen och jag undrade vad i hela friden hon syftade på. ”Alla cykelställen förstås, vad ska de föreställa?”.. Minen då jag förklarade att det inte var konst utan bara en nödvändighet då många cyklar i stan var obeskrivbar.
Då vi är i Philadelphia så är Jade livrädd så fort mörkret faller, promenader på kvällen är inte att tänka på. Så döm om min förvåning då Jade klockan 00:15 frågade om jag kunde visa henne Örebro universitet där jag pluggar, jag frågade om hon verkligen vågade gå ut så sent och svaret blev att det är ju Sverige, vad kan hända egentligen?
Jag tror dock att den absoluta höjdpunkten på Jades resa var då jag tog henne till en älgpark. Hon var helt i extas och hoppade upp och ner av lycka då vi fick syn på en älg! Ett femtiotal bilder togs och videos spelades in. Anledningen till denna extas? Hennes NO-lärare har sagt att älgar inte finns på riktigt, att de är bara är ett fantasidjur som människan har hittat på... Vad ska man säga...?
Efter tolv helt underbara dagar var det dags att säga hej då till min amerikanska ”lillasyster”. Vi tyckte båda två att det kändes jättekonstigt att hon var den som klev på planet och jag var den som stannade kvar. Det har ju alltid varit tvärtom. Tårarna sprutade som alltid då vi sa hej då men efter fem år har jag lärt mig att det är inte ett farväl utan ett see you later.
Jag har en fantastisk värdpappa som har lovat att jag alltid ska få se barnen, kan jag inte komma till USA så flyger han in oss till något annat land så att jag ska få träffa mina barn varje år. Det är lycka för mig, att veta att bara för jag slutade som au pair för fyra år sedan så betyder inte det att jag inte har en värdfamilj längre.
Så nu återstår att se vart vi ses nästa år- i USA, i Sverige eller någon annanstans. Vill du också skaffa minnen för livet, få en amerikansk bonusfamilj och vara med om ditt livs äventyr- ÅK! Mitt äventyr började för 5,5 år sedan och har ännu inte avslutats.
-Emma (rekryteringsledare i Örebro och Karlstad)
P.s: Jades kommentar till den här bilden ”Till och med kossorna är blonda i Sverige”. Jag lyckades inte med att slå hål på alla myter om Sverige, men lite måste jag ju ha kvar tills nästa gång hon kommer med.
