| Posted on August 28, 2011 at 4:35 PM |
Victoria som jobbar här på kontoret, och hennes kille Patrik, har varit tillsammans i snart 5 år. När Victoria för ett par år sedan fick chansen att åka iväg till USA för att jobba på vårt Bostonkontor lämnade hon Patrik hemma i 7 månader. Vi vet att många blivande au pairer står inför dilemmat att välja mellan att lämna sin kille/tjej för att förverkliga sin dröm, eller stanna hemma för att vara med sin älskling. Vi har tidigare skrivit om hur det är att fatta beslutet och åka, men tyckte att det kunde vara spännande att höra den andra personens perspektiv. Vi mailade därför Patrik ett antal frågor om hur han tyckte att det var att bli lämnad hemma i Sverige, och här kommer hans svar:
Hur kändes det när du fick reda på att din tjej ville åka till USA?
Tråkigt. Jag var orolig för hur det skulle gå. Hur skulle vi hålla glöden uppe med så långt avstånd?
Jag stöttade ändå beslutet. Jag visste att hon gärna ville detta och jag anser att ett par ska ställa upp för varann och inte hindra varandras drömmar. Jag visste också att hon tyckte det var jättejobbigt att åka ifrån mig. Vi pratade väldigt mycket innan om hur vi skulle hantera det tillsammans.
Vad var det svåraste/jobbigaste?
Det jobbigaste var tidsskillnaden – att inte kunna höras spontant. Det krävdes viss planering. Det var jobbigt att inte ha vardagen tillsammans – att ha någon att komma hem till. Saknade också den fysiska närheten, att inte kunna kramas när man ville.
Hur höll ni kontakt?
Via internet. Email och världens bästa uppfinning - Skype. Vi pratade nästan varje dag.
Fanns det någonting positivt med tiden isär?
Man vet inte vad man har förrän man är utan det. Jag lärde mig verkligen att uppskatta min tjej ännu mer, och jag upptäckte att jag saknade saker jag innan tagit för givet.
Vad har du/ni lärt er av distansen?
Jag har lärt mig att njuta och ta vara på tiden med varandra. Att visa hur mycket vi älskar varann. Det är otroligt viktigt att supporta varandra till att följa sina drömmar. Jag tror att vi blivit starkare av detta. Jag vet så många par som inte skulle klara att vara ifrån varann alls, vilket jag tror blir destruktivt i längden. Vi har verkligen visat att våra band är starka på riktigt, oavsett avstånd.
Det var också väldigt roligt att få komma och hälsa på Victoria i USA. Det var lättare att komma hem efteråt, då jag hade en mer klar bild av hur vardagen såg ut. Så när hon pratade om sitt liv i USA så hade jag lättare att ta del av det. Jag såg dessutom att hon hade det bra där borta, vilket gjorde att det kändes bättre.
Har du något tips till andra par som funderar på distans?
Just do it! Nej, skämt åsido – prata mycket med varandra och var helt raka och ärliga mot varann. Det är viktigt att vara ett par, men man får inte helt glömma bort sig själv. Det är viktigt att supporta varandras drömmar. Ett år är inte mycket tid, om man tänker sig ett liv tillsammans. Det går fort!
Victoria och Patrik hejar på The Knicks i Madison Square Garden
