En hyllning till mina icke-curlande f?r?ldrar
| Posted on March 3, 2011 at 4:24 PM |
När jag var liten tyckte jag att mina föräldrar var strängare än alla andras föräldrar.
Jag tyckte att de var strängare för att de alltid ifrågasatte. Om jag sa ”Anna har varit dum mot mig” så sa de alltid ”Och vad gjorde du? Man är alltid två om en konflikt”. Jag tyckte att de var stränga för att de vägrade hjälpa mig att ringa jobbiga samtal eller reklamera en vara jag inte var nöjd med.
För att de sa till mig ”det där klarar du själv”, när jag ville ha hjälp att hantera någon situation jag tyckte var jobbig eller obekväm.
Ibland kändes det som att de var ohjälpsamma. Idag kan jag se att de gjort mig en tjänst. Att ha två föräldrar som har pushat mig att klara av och ta kontroll över situationer, oavsett om de är obekväma, obehagliga eller rentav jobbiga, har fått mig att känna att jag faktiskt klarar det mesta.
De har alltid sagt till mig ”du är varken obegåvad eller oförmögen på något sätt, så varför skulle vi klara det här bättre än du?”. Och visst hade de väl ganska rätt. De flesta gånger jag ville ha hjälp berodde det oftast på att jag helt enkelt ville fly det jobbiga och obehagliga. Det är ganska mänskligt. Men grejen är, att man kommer att behöva tackla svårigheter förr eller senare. Såvida man inte för alltid vill vara beroende av familj/pojkvän/flickvän etc så är det lika bra att ta tjuren vid hornen och lära sig att inte rygga för läskiga situationer.
Jag har varit som mest tacksam mot mina föräldrar under de perioder i mitt liv som jag bott utomlands. När jag känt mig som mest vilsen, gått igenom kulturkrockar och haft sjukt mycket hemlängtan. Då har jag kunnat ta hjälp av en självtillit jag fått tack vare att jag alltid blivit uppmuntrad att tro på mig själv. När instinkten som mest sagt att jag vill ringa hem och gråta har jag kunnat vända det till en slags kampvilja – svårigheter är till för att ta sig igenom. Problem är till för att lösas. Och tänk vad skönt det är när man löst problemet. Hur extremt jobbigt och obekvämt och eländigt det än är så känns det så otroligt skönt efteråt – jag klarade det här! Och oftast är det ju när man tagit sig igenom det jobbiga, vuxit en extra centimeter som det riktigt roliga börjar
På tal om att ta sig igenom svårigheter och kulturkrockar så hade vi igår en förberedelseträff för blivande au pairer som åker över till USA snart. Vi pratade lite om just kulturkrockar, hemlängtan med mera, och jag blir så imponerad varje gång. Så många kloka, starka, mogna, öppna och toleranta unga kvinnor och män därute som kommer att bli fantastiska förebilder för barnen i USA, som kommer att vara en tillgång och en extremt värdefull resurs i sina värdfamiljer, och som kommer att tackla problem och svårigheter med exakt den attityd som krävs hos en (Cultural Care)au pair. Vi på Cultural Care är stolta över er som representerar Sverige, svenskheten och Cultural Care Au Pair i USA på bästa sätt!
/Victoria
Jag tyckte att de var strängare för att de alltid ifrågasatte. Om jag sa ”Anna har varit dum mot mig” så sa de alltid ”Och vad gjorde du? Man är alltid två om en konflikt”. Jag tyckte att de var stränga för att de vägrade hjälpa mig att ringa jobbiga samtal eller reklamera en vara jag inte var nöjd med.
För att de sa till mig ”det där klarar du själv”, när jag ville ha hjälp att hantera någon situation jag tyckte var jobbig eller obekväm.
Ibland kändes det som att de var ohjälpsamma. Idag kan jag se att de gjort mig en tjänst. Att ha två föräldrar som har pushat mig att klara av och ta kontroll över situationer, oavsett om de är obekväma, obehagliga eller rentav jobbiga, har fått mig att känna att jag faktiskt klarar det mesta.
De har alltid sagt till mig ”du är varken obegåvad eller oförmögen på något sätt, så varför skulle vi klara det här bättre än du?”. Och visst hade de väl ganska rätt. De flesta gånger jag ville ha hjälp berodde det oftast på att jag helt enkelt ville fly det jobbiga och obehagliga. Det är ganska mänskligt. Men grejen är, att man kommer att behöva tackla svårigheter förr eller senare. Såvida man inte för alltid vill vara beroende av familj/pojkvän/flickvän etc så är det lika bra att ta tjuren vid hornen och lära sig att inte rygga för läskiga situationer.
Jag har varit som mest tacksam mot mina föräldrar under de perioder i mitt liv som jag bott utomlands. När jag känt mig som mest vilsen, gått igenom kulturkrockar och haft sjukt mycket hemlängtan. Då har jag kunnat ta hjälp av en självtillit jag fått tack vare att jag alltid blivit uppmuntrad att tro på mig själv. När instinkten som mest sagt att jag vill ringa hem och gråta har jag kunnat vända det till en slags kampvilja – svårigheter är till för att ta sig igenom. Problem är till för att lösas. Och tänk vad skönt det är när man löst problemet. Hur extremt jobbigt och obekvämt och eländigt det än är så känns det så otroligt skönt efteråt – jag klarade det här! Och oftast är det ju när man tagit sig igenom det jobbiga, vuxit en extra centimeter som det riktigt roliga börjar
På tal om att ta sig igenom svårigheter och kulturkrockar så hade vi igår en förberedelseträff för blivande au pairer som åker över till USA snart. Vi pratade lite om just kulturkrockar, hemlängtan med mera, och jag blir så imponerad varje gång. Så många kloka, starka, mogna, öppna och toleranta unga kvinnor och män därute som kommer att bli fantastiska förebilder för barnen i USA, som kommer att vara en tillgång och en extremt värdefull resurs i sina värdfamiljer, och som kommer att tackla problem och svårigheter med exakt den attityd som krävs hos en (Cultural Care)au pair. Vi på Cultural Care är stolta över er som representerar Sverige, svenskheten och Cultural Care Au Pair i USA på bästa sätt!
/Victoria
