| Posted on December 7, 2011 at 12:05 PM |
Snart är det jul igen!
Det var ungefär den här tiden för två år sedan som jag och min lilla värdfamilj satte oss i bilen för att åka till affären som sålde julgranar (lite lustigt att vi åkte dit med tanke på att familjen bor på en gård med lika mycket skog runt huset som Manhattan är stort). När vi sedan transporterat hem den täckte vi varenda grön del av den med stora röda rosetter, glittrande kulor och röda pärlgirlanger medan hemgjord glögg kokade i köket och fyllde huset med juldoft!
Ungefär två veckor innan julafton hade vi julfest hemma, en väldigt mångkulturell julfest! Vi bjöd på pirogerna á la Estland, familjen Paju’s vitlökssås, eggtoddy från amerikas mest Amerikanska mataffär Shaws, hemgjord svensk glögg, varm äppecider från Vermont, äkta amerikanska kycklingvingar (sådana man doppat minst tre gånger i barbecuesås)och en massa godis och kakor! För att inte glömma; ost- och chokladfonduen för det franska inslaget…
Julklappsöppnandet delades upp för att alla skulle bli nöjda och bebisen inte grinig och trött av all uppmärksamhet. Min värdpappa ville fira på amerikanskt vis, så vi öppnade hans presenter på morgonen och tittade sedan på hans absoluta favoritjulfilmer Bad Santa och Elf. Min värdmamma ville fira på svenskt vis, så resten av presenterna öppnade vi på kvällen medan vi åt pizza!
Dagen efter for vi till Boston för att fira jul med min värdpappas mamma och syster. Där fick vi massor med god julmat och drycker och fina presenter. På morgonen skulle vi till Virginia, och vi hade tur som fortfarande fick flyga eftersom snöstormen of the century ylade i södern. Det hade tydligen inte snöat i Virginia på 150 år!
Efter ett snabbt besök hos familjens vänner körde vi vidare i en riktigt häftig gammaldags bil tills vi anlände till min värdmammas systers hästgård. Där firade vi sedan en svensk jul med köttbullar och diverse gott. Julklappshögen bredde sig ut och upp på väggarna och jag samt min lilla ängels kusins au pair tittade på en gammal version av Kalle Ankas Jul på datorn. Det dröjde dock inte länge innan vi var tvungna och fara hem till Vermont igen - tillbaka till vardagen. Fast vad är väl en vardag som Au Pair?
För min del innebar det tillbaka till äventyren med en soon-to-be ettåring, resor till Bermuda, Karibien och New York samt många underbara stunder med många underbara människor!
Laura Paju, Au Pair i Vermont 2009-2010
