| Posted on September 30, 2011 at 8:10 AM |
Jag åkte till USA med en stor resväska fullpackad med allt mellan himmel och jord, ett pass i jackans innerficka och en bostadsadress nedplitat med svart text på ett dokument. Det kittlar i magen när jag tänker tillbaka på det. Minns såväl när jag stod på Arlanda spänd av förväntan men också med gråten i halsen för att ta farväl av mina föräldrar för ett års tid framöver. Det var en sådan blandning av känslor att jag knappt kan beskriva det.
Jag är stolt över alla som väljer att åka till USA och för den del även Australien med oss på Cultural Care som au pair. Ni ska alla ha en stor eloge. Det är inte lätt att bestämma sig, ta steget och våga satsa men jag kan verkligen säga att det är värt det. En vän till mig sa ”du måste våga för att vinna” och det stämmer såväl på hela au pair upplevelsen. Jag kan med värme i hjärtat säga att jag älskar min värdfamilj. Min andra familj, min amerikanska familj. Listan kan göras lång. Efter ett underbart år (2009-2010) var jag tillbaka för andra gången i somras för att hälsa på mina värdföräldrar och värdbarn som bor utanför New York. Det var som att komma hem och nu i efterhand refererar jag ofta till huset i USA som mitt hem. Jag fick sova i mitt gamla rum göra alla de saker som jag gjorde under året som au pair, shoppingen, kaffepauserna, gå de långa promenaderna på stranden och inte minst spendera tid tillsammans med min fantastiska värdfamilj. Det blev samtal om livet med mina värdföräldrar och åtskilliga timmar av lek tillsammans med värdbarnen. Mina tjejer är mitt allt. Jag kan inte tacka min värdfamilj nog för min upplevelse i USA, de fanns där till hundra procent och tog verkligen hand om mig i alla lägen. Men jag tror också att det beror på hur jag agerade och fungerade i familjen. Vilket leder mig in på det centrala budskap som jag vill förmedla med detta inlägg. Att göra ett bra intryck är A och O. För mig som är lite av en perfektionist ville jag att allt runt om kring mig skulle vara så bra som möjligt. Det skulle vara rent, städat och organiserat. Fanns det en inköpslista att skriva så skev jag upp de matvaror som fattades även om det inte var mitt jobb. Var tvättstugan stökig hjälpte jag till att röja upp den och var diskmaskinen fylld med ren disk så tömde jag den. Även om jag ständigt fick order om att låta bli från min värdmamma eftersom detta inte tillhörde mina arbetsuppgifter. Jag vill med detta inte säga att städning är det som får en värdmamma eller vädpappa att bli nöjd med dig som au pair men jag tror att hjälpsamhet på alla plan litet som stort kan vara ett steg på en väg in i en förälders hjärta. Detta var nog i mitt fall en ”dealbreaker” jag ställde upp såg vad som behövde göras och hjälpte till i samma mån som jag gjorde när jag bodde hemma hos mina svenska föräldrar något som min nya amerikanska familj verkligen uppskattade. För mig var detta en självklarhet och med det här vill jag säga att det kan vara en bra idé att ”walk the extra mile” för när du väl ser att det går hem då kommer du bli en del av familjen, det som jag drömde om. Min amerikanska familj betyder så otroligt mycket för mig, utan dem hade jag inte varit den jag är idag och det är jag så otroligt tacksam över. Så till alla er som fortfarande står i valet och kvalet om ni ska åka. Vänta inte, du måste våga för att vinna och kom ihåg: det går aldrig att göra ett första intryck på någon två gånger. Om du vill så kan du!
Linnea Högberg
Au Pair på Long Island
Rekryteringsledare i Uppsala & Västerås
