| Posted on August 15, 2011 at 4:35 AM |
Då var det dags att göra ett gästinlägg igen. Jag tänkte berätta lite om mitt au pair år och om hur det kan vara när man som au pair tar hand om lite äldre barn.
När jag kom till New York som au pair i februari 2008 så var mina värdbarn Alex och Graham 12 respektive 14 år gamla. För mig var det en perfekt ålder eftersom mina tidigare barnerfarenheter hade varit från sportläger med ungdomar i liknande ålder.
När jag kom till au pair skolan minns jag att jag fick en del kommentarer från andra au pairer om att jag hade haft tur som fått äldre värdbarn. De påstod att jag skulle egentligen inte behöva jobba och förutom att skjutsa barnen så skulle de klara sig själva. Jag kan ge dem rätt angående bilkörningen som var en stor del av jobbet men annars vill jag påstå att au pairer med äldre barn har ett lika viktigt och betydelsefullt jobb som au pairer med små barn. Det är bara situationerna som kan se annorlunda ut.
När jag först anlände till familjen insåg jag ganska snart att jag hade ersatt en au pair som var väldigt omtyckt av killarna. Speciellt den äldsta killen hade svårt för att det kom en ny au pair som skulle styra och ställa (om sanningen ska fram var det nog dem som styrde mest med mig i början). Det roliga var att deras förra au pair hade samma namn som jag. Så nu var jag alltså Erik nummer två, en au pair som inte alls var lika cool, rolig och spännande, vilket jag fick höra vid många tillfällen.
Jag och Graham fick genast en väldigt bra kontakt. Han var väldigt social och vi hade även liknande intressen vilket gjorde att vi redan från början hade något gemensamt som vi kunde bygga på. Med Alex tog det lite längre tid men efter ca två månader hade även vi fått en riktigt bra kontakt. Det är viktigt att ge barnen oavsett om de är yngre eller äldre tid att vänja sig. Man får helt enkelt sätta sig in i barnens situation och tänka på att det inte är så lätt att ha au pairer som bara stannar ett år för att sedan bytas ut, särskilt inte om det verkligen är någon som blivit mycket omtyckt.
Jag tror att små barn har enklare att anpassa sig till nya personer. Med äldre barn får man anstränga sig lite mer och verkligen ge dem tid.
Som jag sa så blev det mycket bilåkande och det var mycket tack vare turer med bilen som Alex och jag fick en bra kontakt. Han gillade att ta långa bilturer med fönsterna nerdragna och radion på på högsta volym. Samtidigt lärde han mig att hitta i hela området där vi bodde vilket inte var det lättaste.
Varje eftermiddag åkte jag hämtade killarna från skolan och skjutsade hem dem för att ge dem ett mellanmål eller lättare snack. Oftast en peanut butter and jeally sandwich (vilket jag fortfarande kan köpa ibland). När läxorna var gjorda var det oftast att sätt sig i bilen igen för att skjutsa dem till till någon av idrottsträningarna. Det var allt från fotboll, basket, karate, och golf. Det vara alltid lika roligt att sitta i publiken på de olika matcherna. Detta var också ett sätt för mig att ta del av deras intressen och på så sätt få en bättre kontakt med dem.
En stor skillnad med att vara au pair till äldre barn tror jag är den rollen man får som au pair. Au pairer till små barn tror jag får en mer föräldralik roll medan jag kände mig mer som en storebror till mina värdbarn. På många sätt var jag ett stort stöd för killarna som av olika anledningar hade det ganska svårt i skolan. Till mig kunde de komma och prata om allt möjligt och jag kunde relatera till mycket som de berättade. Jag var bara 19 år när jag kom till USA och det skilde bara 6 år mellan mig och Alex. Så det kändes ju som att det faktiskt inte så länge sen som jag själv hade gått i högstadiet med allt vad det innebär.
De roligaste minnen med Alex och Graham var när de var lediga från skolan och man kunde ta med dem på olika utflykter. Närheten till Manhattan gjorde att det blev många utflykter till NYC (dock kom vi oftast inte längre än till Apple Store eller Game Stop till det var dags att åka hem igen). De gillade även att vara ute i naturen och det fanns många fina naturreservat i området där vi bodde.
För mig var det jobbigaste med att åka som au pair den dagen då det var dags att åka hem igen. Jag hade då varit au pair i 18 månader och spenderat nästan varje dag med mina värdbarn. Men det är väldigt roligt att fortfarande ha kontakt med min värdfamilj. Jag åkte och hälsade på dem förra hösten då det gått ca ett år från det att jag åkte hem. Killarna är nu 15 och 17 år och det ska bli roligt att få fortsätta följa deras liv.
//Erik
