| Posted on January 31, 2012 at 6:15 PM |
Det här med ledighet. Att vila. Att det ska vara så svårt!
Ibland känns det som att min hjärna konstant går på högvarv. Inte för att jag känner mig särskilt smart eller kreativ. Ibland tvärtom. Men tankarna liksom rusar runt, trams blandas med en och annan vettig tanke i en salig röra. När det snurrar som mest kan jag inte sova. Att inte sova gör en trött och lite stressad – och så är man i en ond cirkel. Till exempel nu – helt plötsligt fick jag ett infall att skriva ett blogginlägg strax efter midnatt. Normalt? Nja...
Att vara au pair kan påminna om det här. Man befinner sig i ett nytt land, med nya människor. Man bor på sin arbetsplats, tillsammans med sina chefer. Egentligen är det ju en helkonstig situation när man tänker på det. Jag hade perioder hos min värdfamilj då jag knappt kunde sova alls. Ibland var det för att jag var så exalterad över allt spännande jag var med om. Till exempel så kunde jag vara så övertaggad för en kommande resa att jag inte kunde sova. Fast ibland hade jag svårt att sova för att jag var orolig. Som au pair tar man ju del av saker man normalt sett inte gör på en arbetsplats. Man tar del av familjekonflikter, värdfamiljens eventuella personliga problem/sorger/hemligheter eller vad det nu kan vara. Och efter en tid hos dem började jag naturligtvis bry mig på riktigt. Om mina barn hade det jobbigt så mådde jag dåligt med dem. När mina värdföräldrar hade en konflikt sinsemellan så blev såklart även jag påverkad av den dåliga stämningen i huset.
Att vara au pair är verkligen ett kulturellt utbyte på alla plan. Man byter svensk-amerikansk kultur såväl som de egna sociala subkulturer som man själv och värdfamiljen har runt sig i livet.
Så om någon frågar mig vad som var det allra svåraste med året skulle jag lätt svara att det är att bo på sin arbetsplats. Men samtidigt är det vad som gjort att jag lärt mig och utvecklats mest. Både om mig själv och om andra.
Gonatt!
/Victoria
