Hej!
När jag var au pair i USA så var jag singel, jag hade ingen speciell som väntade på mig där hemma mer än familj o vänner, och det är klart de är speciella de med, men ni förstår vad jag menar.
Nu när jag är hemma i Sverige (jag har varit hemma i 8 år), så har jag sambo. Vi har varit tillsammans i 7 år och bott tillsammans lika länge. Det längsta vi varit ifrån varandra har varit 3 veckor, det var lite svårt. Nu har han varit borta i 6 veckor och det är 8 veckor kvar tills han kommer hem. Jag tyckte att detta kändes megajobbigt i början, hur skulle jag klara mig?
Nu när det gått några veckor så känns det ok, mitt liv rullar på som vanligt, jag umgås med kompisar, går till jobbet, tränar och allt annat som man gör. Visst känns det svårt ibland, jag saknar honom som mest när höstmörkret visar sig och man sitter ensam hemma eller när man precis skypat med varandra, då känns det oftast lite jobbigt, men det går över snabbt. Jag ser fram emot december när vi ses igen, då kommer det vara som att man är sådär nykär igen och vill umgås 24/7!
Vad jag vill säga med detta är att alla ni som är i USA just nu och har pojkvänner/flickvänner och som känner att vardagen och hösten kryper sig på och allt kan kännas lite jobbigt. Fokusera på skypesamtalen, när han/hon kommer och hälsar på eller när ni till och med ses igen hemma i Sverige efter dina 12 månader i USA. Känns det jobbigt så sitt inte hemma och deppa, träffa kompisar och hitta på saker, det har iallafall hjälpt mig när det känns jobbigt. Så ut och ha kul och njut av livet i USA, för rätt som det är så har 12 månader gått och ni är tillbaka i Sverige och er vardag här hemma.
Ha det gott!
Carro
