Hej där!
Mitt namn är Madeleine Axelsson, i början av sommaren kom jag hem efter att ha spenderat 22 månader i USA med min fina värdfamilj bestående av tvillingarna Holden och Paige, som var 6 år när jag kom i augusti 2010, och deras två pappor, Howie och Cal. Vi bodde i en lägenhet nära Central Park på Manhattan. Vi ägnade oss åt playdates, simning, bak, läxläsning, bus, bibliotekshäng och allt där emellan.
Efter drygt 15 månader bestämde sig min värdfamilj för att lämna Manhattans storstadspuls och jag flyttade med dem till förorten South Orange i New Jeresy 30 min utanför NYC. Att följa med dem på det äventyret var fantastiskt och vi fick ännu bättre sammanhållning, dessutom var det hur kul som helst att testa på det amerikanska förortslivet.
Under mina år fick jag uppleva många fantastiska högtider, där ibland Thanksgiving. Vad som är lite speciellt med högtiden är kanske att det inte direkt finns någon svensk motsvarighet.
Thanksgiving för mig var därmed helt nytt för mig, och jag visste inte riktigt vad jag hade för förväntningar.
Att det var en tid att visa sin tacksamhet hade jag snappat upp, samt att det var en familjär högtid och sedan något med en kalkon och enorma mängder mat. Min ena värdpappa kommer från Pennsylvania och avståndet för att åka till hans familj var lite stort, däremot hade min andra pappa relativt nära till sin släkt då han är uppvuxen på Long Island utanför Manhattan där vi bodde. Att jag skulle vara med och fira Thanksgiving med min värdfamilj var en absolut naturlighet för dem vilket kändes väldigt skönt att få vara en del av familjen.
Detta var första gången jag skulle träffa Howies syskon med barn och familj och komma hem till deras hus. Jag visste inte så mycket mer om Howies syster som vi skulle fira hos annat än att hon bodde på landet och hade hästar, vilken lycka för mig som inbiten hästtjej! När vi bodde på Manhattan hade vi ingen bil, så det var alltid en liten resa för oss när vi skulle ut till Long Island, tunnelbanan hemifrån och sedan pendeltåg med barn, packning och hund var inte alltid det lättaste, lyckligtvis var mina pappor med också. Sedan sov vi alltid över hos farmorn som också bodde på Long Island, ibland var det rätt avslappnade att komma från Manhattans storstadspuls.
Hos mig värdpappas syster mottogs jag med öppna armar och det var väldigt kul att få träffa alla. Barnen njöt av att vara ute på landet och lekte med hundarna och sina kusiner. Ryktet att jag var en ridtjej hade nått min värdpappas syster och hon var inte sen på att låta mig hoppa upp på hästryggen. Vad som dock blev en enorm kontrast var att de hade westernhästar, jag som hela mitt liv hade lärts av den europeiska ridskolan kände mig helt plötsligt som en nybörjare! Det var helt olika sätt för att få hästen att lyssna på ens kommandon, hur man skulle hålla tyglarna samt hur hästarna var utbilade. Det tog mig ett tag och en hel del skratt från mig och omgivningen innan jag kände mig något sånär lyckad med min insats.
Sedan var det dags för traditionsenlig Thanksgiving dinner med mänger av mat, en stor kalkon, stvuning och ungsbakade grönsaker, potatismos och sås. Uppriktigt tyckte jag kanske inte att det var så spännande, självklart var maten god, men det var ganska likt svensk husmanskost.
Därefter följde mänger med efterrätter och traditionsenlig pumpkin pie som var speciell i smaken och nog enligt mig lagom att äta just en gång per år. Under middagen var det väldigt avslappnade stämning, och jag visste direkt att jag trivdes i min värdfamiljs sällskap. Min värdpappas bror tog upp frågan "Vad är ni tacksamma för?" och alla fick ta sig en liten minut att tänka över det och sedan dela med sig.
Jag minns att farmorn sa något i stil med "Jag är tacksam över att mina barn och barnbarn är friska" medan mina värdbarn prioterade något som "Jag är tacksam att vi får gå till poolen och simma på eftermiddagar". Jag sa att jag var tacksam över min fina värdfamilj, och möjligheten att få komma till USA och uppleva allt detta, något som kändes väldigt bra.
Nu är det snart 2 år sedan jag satt där och sa så, och nu runt Thanksgivning känner jag mig igen oerhört tacksam över min tid i USA, otroligt lärorikt och oförglömliga vänskapsband.
Varje gång det är en högtid i USA kunde man känna av det tycker jag, affärerna var aldrig sena med att skylta om diverse produkter, det pratades om det i barnens skolor samt tv gjorde många inslag om det.
Jag minns hur president Obama hälsade Happy Thanksgiving från Vita Huset och hur alla hälsade varandra Happy Thanksgiving då vi hämtade barnen på skolan inför Thanksgivinglovet.
Min andra Thanksgiving såg i stort sätt ut på samma sätt, dock körde vi bil från Jersey där vi nu bodde och jag minns att vi började timmar innan för att slippa de stora körer som antagligen skulle uppstå då många åker iväg för att fira. Vad som dock skiljde sig var att jag nu var absolut var i kläderna, jag hade träffat Howies familj många fler gånger och jag kände mig som hemma, som att vi åkte till min faster för thanksgiving. Även detta år spenderades med skoj och lek, mina värdbarn och deras kusiner gjorde en brasa. Jag och Howies systerdotter tog en ridtur och njöt av det fina vädret. Enligt mig var det här bästa sättet att fira Thanksgiving på, men vänner och familj, i en avslappand miljö.
Jag hoppas att alla ni där ute har en fantastisk thanksgiving, och stanna upp ett tag och tänk efter på vad ni är tacksamma för, och ät en massa mat! Jag är otroligt tacksam över min familj, både svenska och amerikanska, mina fina vänner och mina kollegor som gör livet toppen.
Take care!
Madeleine
