God fortsättning kära läsare. Hoppas ni haft en bra nyårsafton och en inte alltför sliten nyårsdag. I söndags kom ett mail ifrån vår kära gamla kollega Ida, som just nu befinner sig ute på ett riktigt äventyr. Läs och håll till godo!
Mama, I'm coming home...
Ni som följt bloggen ett tag vet att jag tidigare jobbat för CC men slutade i somras. (Nya läsare kan hitta tidigare inlägg under kategori Ida). Jag har spenderat de tre senaste månaderna i Sydamerika där jag fått lära känna en ny kultur, sett fantastiska platser och äntligen snappat upp lite mer av spanskan. Men framförallt har jag fått tid att fundera och reflektera vilket man sällan gör hemma i sin comfort zone.
Visst är det en lyx att "bara kunna sticka iväg" när livet känns enformigt hemma men det kommer en vardag även på resande fot. Efter ett tag tröttar man på att ständigt äta på restaurang och längtar efter att få laga sin egen mat, att umgås med vänner och familj som man inte måste "börja från början med" och sedan skiljas från några dagar senare. Det jag kommit fram till att jag saknar mest är en fast punkt att återvända till, att inte alltid vara ny på en plats.
De sista veckorna på min långresa kommer att spenderas i USA och det var då det slog mig, jag har ju allt det jag saknar i mitt home away from home. På nyårsafton bär det därför av till min älskade värdfamilj. Jag kommer fram tidigt på nyårsaftonsmorgon. Min värdmamma kommer och hämtar mig på flygplatsen och sen blir det till att väcka mina värdbarn som inte anar något om att jag kommer "hem". Längtar efter att se deras ansiktsuttryck!
Att vara au pair är verkligen det ultimata sättet att uppleva ett land och en kultur utan att behöva bli splittrad i ett evigt runt flackande. Nöjd med mitt beslut om att jobba som au pair önskar jag Gott Nytt År från San Francisco!
Ida
