Min scrapbook.

I början av mitt år som au pair skrev jag dagbok. Efter ett tag, när jag hade kommit in i allting och kände mig trygg i min nya miljö kändes den mest som en börda. Men för att ändå kunna ha något att minnas tillbaka på började jag skapandet av min scrapbook. Mitt enda mål var att den skulle vara färdig innan dess att jag åkte hem. Detta eftersom jag  känner mig själv och vet om att efter att jag rest hem igen, inte skulle göra färdigt den. 

Det är när jag bläddrar sida för sida i min scrapbook som jag saknar USA allra mest. Det börjar med flygplatsen i Köpenhamn och fortsätter med training school. Sen kom nervositeten på riktigt. Jag och en annan tjej åkte tillsammans ner till Baltimore och väntade där tillsammans, tills dess att våra värdfamiljer kom och hämtade oss. Vi spenderade därefter många helger tillsammans i Ocean City, åt massa godsaker och träffade massa nytt folk. Allt finns dokumenterat i bilder!

Det bästa med min scrapbook är att jag lät mina värdbarn göra en varsin sida till mig, med deras egna favoritbilder. Dessa tittar jag tillbaka på med glädje idag.

För att du som au pair inte ska glömma vad som händer när du tröttnar skriva dagbok, dokumentera i bilder. Det kommer du inte ångra!

Trevlig kväll i höstmörkret,

 

 

Jenny