Nu märks det
igen. Man skriver upp sig på sin gymklass och får plats 77 i väntlistan...typ.
Och varje gång
hinner man få sin plats ändå innan tiden är inne. Varje nyår verkar ge samma
känsla av avstamp, att ”nu händer det”. Man ska ta tag i sådant man tänkt
länge, starta om, bli lite bättre, lite snyggare.
Jag gör likadant.
Jag har dock slutat lova mig själv att träna mer. Och faktum är att sedan jag
slutade lova mig själv det så (ironiskt nog) tränar jag mer.
Jag undrar dock
varför det ska behövas ett nyår för att ta tag i saker som man själv önskar
uppnå. Tänk om man istället kunde ta tillvara varje möjlighet. Att se glaset
som halvfullt i stället för halvtomt. Att sluta se sig själv över axeln och
undra över vad man missar, istället blicka framåt och se vad man får.
Livet är skört
och ibland blir man ruskigt påmind. Mitt nyårslöfte i år är att ta vara på
möjligheter, leva i nuet och att fånga så många ögonblick jag bara kan.
Vi ses på gymmet! :)
/Victoria
