Kan inte ni känna
att livet ibland blir på tok för konsekvent? Där gränsen mellan vad som är
stabilitet och trygghet och vad som är tråkigt, konstant och enformigt suddas
ut.
Ibland är ju
livet enformigt. Att byta jobb varje gång man har en tråkig dag funkar
dessvärre inte.
Inte att flytta
heller.
Hade jag pengar
skulle jag ta JÄTTEMYCKET semester och resa massor, men det funkar ju inte
heller.
När jag blir
såhär så bara MÅSTE jag ordna något att längta till. Nyligen blev det en Greklandsresa.
Har inte varit till Grekland på många år, de sista åren har det blivit långa
resor, så nu är jag sugen på en (solig) vecka i Europa. Resan är i maj, så det
är en bit kvar. Dock tillräckligt nära för att kunna sätta igång och längta.
Det behöver ju
inte vara en resa. Det kan också vara en mysig weekend hemma i Stockholm med
massa roliga saker inplanerade, eller en konsert. Det är nog egentligen själva
längtandet jag är mest ute efter, så så länge planen känns attraktiv nog att
längta efter så räcker det fint.
Vad gör ni när ni
är uttråkade i vardagen? Vad hittar ni på som får er att ”gå”?
Dela gärna med er
på vår facebooksida
https://www.facebook.com/culturalcarese
/Victoria
/Victoria
