| Posted on March 16, 2011 at 10:16 AM |
När jag kom till familjen så fanns bara Mark 6 år och Katie 2 år. Men det skulle snart dyka upp en liten till. När jag hade spenderat ca en månad hos familjen så vaknade jag en natt av att min värdpappa bad mig att lägga mig i gästrummet som låg närmare barnens rum. Jag frågade varför och då fick jag som svar ”it is time, we are going to the hospital. I will update as soon as I know anything”. Och de åkte iväg. Jag kunde inte sova den natten, jag var såå förväntansfull. Det tog ca en timme och sedan kom barnens farmor och farfar över för att hålla oss sällskap. Vi steg upp tidigt och satt och pratade runt köksbordet och alla var så förväntansfulla. Den stora killen ville inte gå till skolan den dagen för han var så rädd att han skulle missa något. Men till slut, efter viss övertalning, så steg han ombord på den gula bussen. Vi vinkade hejdå.
Cirka 13 timmar efter att de åkt iväg så ringde det i telefonen. Det var värdpappan. Han berättade att det var nära nu och att vi skulle åka till sjukhuset efter att Mark kommit tillbaka hem från skolan. Vi blev så glada och så fort som Mark steg av bussen så packade vi in alla i bilen och åkte iväg. När vi kom till sjukhuset så var vi tvungna att identifiera oss för att få komma in. Så klart hade jag glömt min plånbok så de kunde inte släppa in mig. Men som tur väl var så kom värdpappan ner och mötte oss så han kunde gå i god för mig så jag fick följa med in. Vi kom upp på avdelningen där värdmamman låg. Och vi fick veta det glada beskedet att han hade kommit, Jack hade fötts. Han var så lite och så söt! Skrek som en tok. Men det var det finaste jag sett.
Dagen efter så fick mamman och Jack komma hem. Alla fick lära sig att vara lite tystare när Jack var i närheten och vi var tvungna att visa Katie hur man klappar en bebis, Jack fick ta emot endel hårda smekningar i början men sen lärde hon sig att klappa mjukt.
Under tiden mamman var hemma med Jack så lärde hon mig hur jag skulle göra med mat, vilka tider han åt på, hur man rapar en bebis, hur man bär en bebis i en Babybjörn sele. Jag hade erfarenhet från bebisar sedan innan men mamman ville att det skulle göras på hennes vis.
När Jack var 3,5 månad så var det dags för mamman att gå tillbaka till jobbet. Jag var lite nervös över att ha Jack hemma men jag kände mig trygg då jag varit mycket med honom och mamman. Jag fick mata honom med modersmjölk som hon pumpat och fryst in. När det sedan var dags att gå från mjölk till formula till att börja äta puré så var det fantastiskt roligt att se hans framsteg. Från att endast ha kunnat ligga och titta till att börja leka med saker och vända sig. Sedan började han krypa och rätt som det var så gick han.
En sak som var väldigt speciell med min erfarenhet med Jack var att min syster fick barn hemma i Sverige 2 veckor efter att Jack föddes. Så vi brukade skypea och ringas för att berätta vad de små gosingarna gjort under dagen. Det kändes som om vi fått barn samtidigt. Det var jättekul att se att Jack och mitt systerbarn utvecklades likadant. Då jag inte kunde vara i Sverige och lära känna mitt syskonbarn så var det så roligt att se på Jack och få uppleva hans framsteg.
Det var ca 6 år sedan jag kom tillbaka och jag är så tacksam för att min värdmamma fortfarande skickar bilder på barnen och vi har kontakt via mail och skype. Det betyder mycket att barnen fortfarande kommer ihåg just mig och att jag fick lära känna Jack från dag 1 i hans liv.
/Carolina
