| Posted on October 25, 2011 at 9:25 AM |
Nu är vi inne i vår högsäsong. Det betyder att majoriteten av Cultural Cares alla au pairer nyligen rest och många njuter av den första trevande tiden hos sina värdfamiljer. När det är så många fler au pairer som åker till USA, innebär det att vi ser en ökning av antalet au pairer som går i rematch, eller transition som vi kallar det. Det är ju ofta efter en ganska kort tid hos familjen som man kanske inser att man inte trivs.
Jag tänkte berätta på ett sant och ärligt sätt om hur vi jobbar i dessa situationer. Observera att detta inte gäller ett enskilt fall eller händelse – dessa bemöter vi givetvis direkt med berörda parter – detta handlar mer om hur det generellt ser ut.
Att vara au pair i USA är ett jobb.
Au pairen är arbetstagare och familjen arbetsgivare.
Att jobba som au pair kan ibland kännas orättvist, precis på samma sätt som det ibland känns orättvist att vara anställd på ett företag hemma i Sverige.
Det känns orättvist när du gör så gott du kan, men din chef ändå inte är nöjd.
Skulle det sluta i en situation där chefen är så missnöjd att du kanske inte får fortsätta efter att ditt vikariat eller provanställning är slut, ja då känns det riktigt surt.
Du har gjort ditt bästa – och ändå är det nu du som tvingas ut på arbetsmarknaden, ofta med medföljande dålig ekonomi och sjunkande självförtroende. Och i Sverige har vi ändå ett ganska bra skyddsnät. I många andra länder, bla annat USA, kan man få gå från jobbet från en dag till en annan även då man har en ”fast” tjänst.
Samma sak om man inte själv trivs – man kan be om förändringar på arbetsplatsen till en viss del, men fungerar det ändå inte så att man trivs så är det man själv som får lov att försöka hitta ett annat jobb och ge sig ut på arbetsmarknaden, med all den osäkerhet det innebär.
På sista tiden har det varit en del diskussioner om rematch, både på facebook, bloggar och i andra forum, vilket faktiskt är en jämförbar situation. En au pair säger upp sig från sin familj för att det är en jobbig situation och måste därför ge sig ut på en osäker ”värdfamiljsmarknad”. Eller så trivs inte familjen med au pairen och det blir samma konsekvens.
Vi som organisation har givetvis ett ansvar, och en genuin vilja, att hjälpa våra kunder, dvs både våra värdfamiljer och våra au pairer.
Dock sitter man som au pair i en tuffare sits än vad familjerna gör, eftersom man som au pair är där på ett visum som bara gäller så länge man aktivt jobbar som au pair. Slutar man arbeta som au pair, eller hittar man ingen ny ”anställning”, då måste man tyvärr åka hem, för då gäller inte visumet längre. Detta har amerikanska myndigheter bestämt. Man får befinna sig ”mellan två anställningar” i max 2 veckor, så tiden är dessutom knapp. Och att hitta en ny familj är inte alltid självklart – det är många faktorer som ska stämma. Det ska finnas en familj som passar ens profil, som blir en bättre match än den förra familjen och som dessutom kan ta emot en au pair inom några dagar eller en vecka.
Så – vårt ansvar är att både hjälpa till att hitta en ny familj till au pairen, och en ny au pair till familjen.
MEN
Vi kan dessvärre varken trolla fram nya familjer som inte finns tillgängliga, eller ”tvinga” en familj att anställa en au pair. Det är här det ibland blir missförstånd. Får man inga nya ”matchningar” känns det såklart oerhört jobbigt. Låt mig därför förklara några saker.
Ryktet som säger att Cultural Care tjänar mer pengar på sina värdfamiljer än sina au pairer är sant. Som au pair betalar man 4995 kr för att delta i programmet. I programmet ingår hjälpen med ansökan och processen innan avresa, flyget dit, vistelsen på au pair-skolan, en basförsäkring, transfer till familjen, supportpersoner under året etc. Detta innebär att en stor del av familjens programavgift (som är mycket högre än au pairens) täcker delar av dessa kostnader.
Att våra värdfamiljer betalar mer betyder dock inte att det inte spelar någon roll ifall en au pair får åka hem för tidigt ifrån sitt år. Låt mig förklara varför:
1. Vi är människor som jobbar här. Vi är dessutom f.d au pairer. Vi brinner för detta och känner passionerat för detta. Varje au pair som inte får fullfölja sin dröm är ett misslyckande i våra ögon.
2. Rent företagsekonomiskt finns ingen, och verkligen ingen, vinst med att ”skicka hem” en au pair. Det är enkel matematik. En värdfamilj har betalat en programavgift som är större än au pairens – detta just för att täcka de kostnader (utöver de 4995 kr som au pairen betalar) som det innebär för att en au pair ska kunna komma över. Om varje värdfamiljs programavgift ska täcka för att flera au pairer kommer över (dvs familjen byter au pair flera gånger) så räcker inte deras programavgift så långt.
3. En värdfamilj som har flera au pairer som vantrivs, är således en mycket dålig affär – både i människors välmående och rent ekonomiskt. Samma sak med au pairer givetvis, det är viktigt att det åker au pairer som är motiverade och vill göra ett bra jobb. Vi är därför måna om att ha bra kandidater, både gällande värdfamiljer och au pairer.¨
4. En sista aspekt på detta är reglerna kring visum. Amerikanska myndigheter bestämmer nämligen att endast ett visst antal au pairer totalt får komma in i landet på ett år. Det är med andra ord lite av ett privilegium att få ett au pair-visum. Om varje värdfamilj i USA skulle ha två eller flera au pairer per år, ja, då skulle inte visumen räcka till.
Så, några tips på vägen:
1. Till att börja med; välj familj med omsorg. Tacka inte ja till en familj du inte lärt känna på riktigt och pratat igenom allt med. Tacka inte heller nej till en familj pga yttre omständigheter som geografiskt läge, familjesammansättning, religion etc, om de verkar vara en bra familj.
2. Se inte rematch som ”the easy way out” om du inte trivs till 100%. Bortsett från att det är oerhört emotionellt jobbigt så är det inte alltid så lätt att hitta en ny familj heller. Återigen, att vara arbetstagare är tuff i en sådan situation. Ibland är det faktiskt bättre att bita ihop ett tag, rida ut den värsta stormen och kommunicera, kommunicera, kommunicera. Det är lätt att man inte hör talas om solskenshistorierna, men vi vet att de finns! Både självupplevda och bekantas. En tuff start med värdfamiljen kan leda till en stark och positiv relation med dem i längden.
3. Om en situation slutar med rematch även då ni försökt så gott ni kan men ändå inte trivs ihop – var ett proffs! Undvik pajkastning och var ”the bigger person”; mogen och saklig. På så vis får du med dig mer positiva referenser vilket hjälper dig i letandet av ny familj. Precis på samma sätt som det är i ”verkliga” arbetslivet.
4. Var så öppen som möjligt i en rematch och för en öppen och tydlig dialog med oss. Känner du dig oroad, frustrerad, ledsen – ring oss och kommunicera direkt med oss.
5. Förvänta dig inte i en rematch att få samtal ifrån oss flera gånger per dag. Naturligtvis ska du få personlig kontakt och stöd under processen, men detta innebär kanske inte samtal varje dag. Varje au pair har en Program Director (PD), vars kontaktuppgifter finns i det personliga onlinekontot, och som man kan säga är den lokala kontaktpersonens (LCC) chef. Hon eller han är ansvarig för rematch, och den personen som håller i trådarna, naturligtvis med hjälp ifrån hela vårt matchningsteam. Eftersom vårt mål är att alla ska hitta en ny familj jobbas det intensivt ”bakom kulisserna”. Är du i en rematch är du därför inte bortglömd om din program director inte ringer varje dag. Hon eller han jobbar på att matcha dig ändå, och har PD:n ingen ny familj att presentera den dagen så får du kanske inget samtal, det jobbas dock på att hitta en ny familj. En PD sitter mycket i telefonen, och om du ringer kanske du inte heller får svar direkt. Lämna då ett meddelande med ditt namn, ditt bokningsnummer, telefonnummer och villken värdfamilj samt delstat du bor i så ringer PD upp inom 24 timmar. Får du inget samtal tillbaka inom 24 timmar? Kontakta oss i Sverige så följer vi upp!
Så – detta var lite tankar kring vår policy och vår process kring en rematch, och vid de olyckliga fall då en rematch slutar med att en au pair kanske måste åka hem.
Ett au pair-jobb är en ovärderlig merit inför framtida arbetsliv, trots upp- och nergångar, hemlängtan och konflikthantering (som vi berört i tidigare inlägg). Faktum är att de allra, allra flesta av den stora mängd au pairer som åker, är nöjda eller mycket nöjda med sina år, men även de som är nöjda har haft perioder under året som varit kämpiga såväl som utvecklande.
Hoppas att detta ger en klarare bild av vad som händer vid en rematch. Alla som har följdfrågor eller undrar över något är mer än välkomna att höra av sig så ska vi svara på dem så vi kan räta ut eventuella frågetecken – återigen kommunikation är lika viktig innan och under som efter au pair året. Vi vill göra vårt bästa för att alla ska ha det fantastiskt. Allt annat är ett misslyckande.
/Victoria
