| Posted on October 28, 2011 at 4:35 AM |
Tillbaka i Sverige igen efter en vecka i USA drabbades jag av en enorm längtan efter mina gullungar, dvs mina värdbarn Helena och Elyssa. Det är galet hur mycket man kan sakna någon efter så pass lång tid. Även fast jag träffat mina tjejer regelbundet de senaste åren så saknar jag dem så som de var då jag var deras au pair. Som en 5-åring och en 7-åring. Som de som hade massa finurliga frågor om livet, ville mysa i soffan framför barnprogrammen, som ville gå på zoo och klappa djuren eller bygga sandslott på stranden.
Mina sista veckor hos min värdfamilj tyckte jag var bland det jobbigaste under året. Allt var klart med den nya au pairen som skulle komma efter mig och i ärlighetens namn så hade jag svårt att släppa taget om mina tjejer. Hade svårt att se framför mig att någon annan skulle mysa med dem i soffan, någon annan skulle lägga dem på kvällen och läsa godnattsaga, någon annan skulle leka och busa med dem. Även fast jag vet att det är en del av au pair programmet och minst 10 andra au pairer referera till mina barn som sina barn. Så jag passade på att göra så mycket som jag bara kunde de sista veckorna för att liksom få ut det där sista av min tid med mina barn. Jag vet att många av er är i slutet av era år just nu så passa på att göra det mesta av varje dag!
Så då jag nu fick en dos av bortlängtan till mina barn så letade jag upp massa gamla foton från året hos dem och hittade bl.a detta som vi tog sista veckan då vi var på zoo. Det plockade fram en hel del varma känslor hos mig. Så njut av tiden och ta vara på den, lev i nuet så att ni kan plocka fram minnena då ni behöver dem, ex en grå höstdag i slutet av oktober.
//Ida
Mina sista veckor hos min värdfamilj tyckte jag var bland det jobbigaste under året. Allt var klart med den nya au pairen som skulle komma efter mig och i ärlighetens namn så hade jag svårt att släppa taget om mina tjejer. Hade svårt att se framför mig att någon annan skulle mysa med dem i soffan, någon annan skulle lägga dem på kvällen och läsa godnattsaga, någon annan skulle leka och busa med dem. Även fast jag vet att det är en del av au pair programmet och minst 10 andra au pairer referera till mina barn som sina barn. Så jag passade på att göra så mycket som jag bara kunde de sista veckorna för att liksom få ut det där sista av min tid med mina barn. Jag vet att många av er är i slutet av era år just nu så passa på att göra det mesta av varje dag!
Så då jag nu fick en dos av bortlängtan till mina barn så letade jag upp massa gamla foton från året hos dem och hittade bl.a detta som vi tog sista veckan då vi var på zoo. Det plockade fram en hel del varma känslor hos mig. Så njut av tiden och ta vara på den, lev i nuet så att ni kan plocka fram minnena då ni behöver dem, ex en grå höstdag i slutet av oktober.
//Ida
