Nu är det midsommar! Jag ska hem till min familj som bor 40 mil ifrån Stockholm. Det är så skönt att komma ”hem”. Förutom att få umgås med nära och kära innebär det mammas mat, träffa vovven, åka båt, bada ifrån bryggan, och livet på landet i allmänhet... Som balsam för en stressad själ.
Innan jag åkte till USA bodde jag hemma i några månader, och då kan jag lova att det inte var balsam för någons själ. Jag och mamma bråkade i princip dagligen och det var allmänt dålig stämning i huset. Jag hade bott hemifrån hela gymnasietiden, därefter varit ute och rest lite och att därefter sedan flytta hem var...ja, svårt, för att uttrycka det milt.
Även om det var otroligt jobbigt att skiljas åt när jag åkte till USA så tror jag att både jag och mina föräldrar i hemlighet också drog en lättnadens suck. Inte över att vara ifrån varandra ett år, utan att tiden som sammanboende nu var slut.
Jag kan idag konstatera att jag och min familj har en väldigt fin och nära relation, och vi försöker ses så ofta det går, men jag är också ganska klar över att vi som vuxna människor lever olika liv och därmed ska ha en vuxen relation, vilket innebär viss distans.
Det fina med att anpassa sig till en ny miljö och nya människor är ju att man får nya infallsvinklar och perspektiv. Självklart är man formad av sin familj och sin uppväxt, det är naturligt, men jag tror att det är viktigt att våga ifrågasätta sina föräldrar, sina vänner, sin miljö och för den delen hela ”svenskheten”. Om vi inte vågar ifrågasätta, hur ska vi då kunna utvecklas, skapa nya tankar, värderingar och vinkar?
Att tillbringa tid utanför sin comfort zone bidrar till en utveckling och en viss distansiering ifrån livet som man är van det, det är jag helt övertygad om.
Så när du står i USA mitt i en kulturell chock, fundera över vad din reaktion kommer ifrån? Varför tycker du på ett visst sätt? Varför blir du upprörd över vissa saker?
Ringer du hem till dina föräldrar kommer du till 95% av gångerna få medhåll i din åsikt, av den anledning att din åsikt i grund och botten handlar om vilka värderingar du fått med dig hemifrån. Så vacklar du i dina argument, eller känner dig förvirrad och ledsen över något, prova att rådfråga någon annan om situationen. Kanske en au pair-kompis ifrån ett annat land. Tycker hon/han annorlunda så känns det säkert jobbigt – självklart vill man ha stöd och medhåll när man är mitt i en situation som känns jobbig. Men tänk på att stöd inte alltid handlar om att få medhåll, stöd kan också handla om att få syn på sig själv med ett utanifrånperspektiv, för att lättare kunna hantera situationen objektivt. Det handlar inte om att ändra sin egen åsikt, men om att inse att rätt och fel kan vara subjektivt, och ibland kanske acceptera att man kan vara oense men ändå tycka om varandra.
