Friday, September 25, 2015

Ska jag stanna eller gå?


 Jag har efter flera års arbetserfarenhet kommit fram till att det är en trygghet som gör att vi stannar i vissa situationer, som vi från början inte såg oss själva vara i. Det är också en oro för trygghet som gör att vi vill finna svar på hur omgivningen ser ut någon annanstans.

Oavsett i vilken situation i livet man befinner sig i, tror jag att man alltid kommer vara orolig för hur framtiden kommer att vara, vad man ska göra och inte göra.


När jag känner denna känsla brukar jag visualisera mitt liv som en film. Om någon satt brevid dig i soffan och sa vad som skulle hända 30 sec innan det faktiskt skett, skulle du då njuta av filmen? Är det inte ovissheten som gör att vi vill sitta 2 timmar (eller Livet +80 år) och se vad som kommer hända? Om någon skulle säga hur många dagar du hade kvar att leva,  hade du varit lyckligare nu?


Ovissheten gör att vi vill forstätta och jag tror att detta är något som många (jag själv inkluderad) kämpar med i USA som au pairer. Man har en vision om hur relationen med familjen ska vara, hur man ska komma till huset och alla familjemedlemmar ska vara uppradade utanför huset med färgstarka skyltar som textar Välkommen till USA. –Visst vore det härligt? I mitt fall var mottagande kanske inte lika glamoröst. Visst var de glada men jag tror det är viktigt att tänka på en sak som au pair – man blir en familjemedlem, detta är inget man föds till likt man gjorde i den familj man har hemma.

Familjen och du har bara pratat ett par gånger, skickat några mail. Det är omöjligt att känna någon genom endast några mail. Du skulle inte säga att någon var din familj efter några mail eller samtal i ditt eget land. Som i vilken annan relation, oavsett vem det är med, måste man bjuda på sig själv till både föräldrar och värdbarn. Hur ska man annars bli en i familjen?

Bjud in familj och barnen i ditt liv och visa dem vem du är och jag lovar att de kommer göra samma sak FÖR DIG!

Troligtvis är det inte grönare på andra sidan staketet och oavsett så kommer startstäckan alltid finnas, då man måste lära känna en familj. Det är trots allt därför som du har valt att åka till USA.

Slutligen vill jag avsluta med att summera detta genom att ovisshet är många gånger kryddan till livet och det är inte nödvändigt att ha alla svar den första månaden. Att vara en familjemedlem är något som tar tid och något man bygger upp genom förtroende, kärlek och hårt arbete.


Jag har nu varit medlem i min familj sedan 2007 och jag kan lova att allt arbete varit så värt det!

/Amanda