| Posted on May 7, 2011 at 2:28 PM |
Solen skiner i Stockholm och uteserveringarna är fulla.
Så smått börjar man se människor med sina studentmössor på och om bara ett par veckor så börjar flakåkandet, skivorna och festerna.
Utanför jobbet går flak förbi nästan dagligen under de sista veckorna i maj och en bra bit in på juni.
Det är svårt att inte ryckas med i glädjen studenterna känner (även om man också kan bli lite trött på att höra sommarens partyplågor om och om igen, och däremellan behöva ducka undan alkoholhaltiga drycker som sprutar :))
Även om det snart är 10-årsjubileum sedan jag slutade gymnasiet så minns jag varje år när studenten närmar sig, hur jag kände. Det var så många känslor på en och samma gång. En enorm glädje såklart, men också oro och lite sorg. Oro för framtiden, att inte ha hösten planerad. Att för första gången tvingas ta fullt ansvar för att både försörja sig själv och sysselsätta sig med något vettigt. Lite sorg för att jag hade gått i en helt fantastisk klass, med människor som var både drivna, modiga och äventyrliga – vilket betydde att jag visste att vi skulle snart vara utspridda över hela världen och säkerligen med tiden förlora en del kontakt.
Så blev det. Mina närmsta vänner är fortfarande människor jag träffade under gymnasietiden, men många andra har jag tappat kontakten med. (Tack och lov för sociala medier så att man kan skicka en hälsning då och då och hålla lite koll på varandra :))
Extremt många av mina gamla klasskamrater valde att tillbringa en eller flera perioder utomlands.
Några pluggande, några backpackade och en del valde att vara au pair. Många gjorde alla tre sakerna.
Jag valde som ni säkert vet, att vara au pair. Tiden som au pair gav mig mersmak och jag har hunnit med fler längre utlandsvistelser efter det.
Nästan alla i den gamla klassen (om inte alla?) har pluggat vidare och har idag någon typ av examen eller diplom.
Till alla studenter där ute vill jag säga: var inte stressade. Se till att ha roligt och njuta av att vara ung och fri. Ge er ut i världen; jobba och plugga hinner ni sedan. Att vara studiemotiverad är toppen, självklart ska ni plugga vidare och skaffa er en utbildning – men sanningen är att ni kommer att få ut mer av er utbildning om ni har lite livserfarenhet först. När ni sedan tar er examen/ert diplom eller vad det nu kan vara kommer ni att vara heta på att få ett bra jobb och komma ut i arbetslivet. Det är så lätt att säga ”jag gör det sen”, men sanningen är att det blir svårare och svårare att ta sig loss. Ju längre du är hemma desto mer kommer du att ha som binder dig hemma, och precis som jag sa så är det väldigt få som ger sig ut för att se världen när man slutat sin utbildning, då har man ju siktet inställt på att börja jobba inom sin bransch. Självklart ska man inte sluta resa bara för att man utbildat sig och fått ett jobb – men kanske blir det på ett annat sätt?
Dessutom ger en tid utomlands så många fördelar
*Ett andraspråk flytande
*Personlig utveckling på ett sätt som inte går att få så länge man stannar i sin comfort zone
*En stor merit sätta på CV:t som en fördel för framtida arbetssökande
*Vänner ifrån hela världen som du kommer att lära dig så mycket av
*Ett kontaktnät att använda dig av i framtiden om du vill göra karriär eller bara ha en soffa att sova på när du är ute och reser.
Det spelar egentligen ingen roll om du pluggar, jobbar som som au pair eller jobbar med något annat. Att tillbringa ett år eller längre utomlands är något ovärderligt som jag verkligen vill uppmuntra till. Jag vet att jag inte skulle vara densamma idag om jag inte hade gjort min tid utomlands, och nu när jag vet vad det innebär är jag inte heller rädd för att ta chansen om en karriärmöjlighet dyker upp utomlands. Det praktiska får lösa sig, helt enkelt.
Önskar er en alldeles fantastisk studenttid!! /Victoria
